SULF.se / Nyhetsarkiv / Remissvar / En flexiblare lärarutbildning

En flexiblare lärarutbildning

Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) har genom remiss, daterad 2016-11-17, givits möjlighet att lämna synpunkter på ovanstående promemoria.

Bakgrunden till den föreslagna förändringen av lärarutbildningen för grundskolans årskurser 7-9 är dels att det råder en brist på behöriga lärare framförallt för denna nivå och att bristen sannolikt kommer att öka under kommande år, dels att söktrycket på lärarutbildningen för ämneslärare mot grundskolans årskurser 7-9 är mycket lågt. Utbildningsdepartementet hoppas att den föreslagna förändringen ska göra utbildningen mer attraktiv och göra det lättare att rekrytera lärare till årskurserna 7-9.

Sammanfattning av SULF:s synpunkter
SULF ser övervägande positivt på promemorians förslag. Det gäller särskilt förslaget om att utöka det minsta ämnesdjupet från 45 hp till 60 hp, vilket vi ser som minimum för att ge den blivande läraren tillräckliga ämneskunskaper. SULF ser också positivt på förslaget om en flexiblare ämneskombination som förhoppningsvis kommer att locka fler sökanden.
SULF ser dock en risk med att förslaget om en förkortad ämneslärarutbildning mot grundskolans årskurs 7-9 kan leda till att utbildningen blir mindre användbar för dessa studenter.

Inledning
Lärarutbildningen har genomgått tre reformer under knappt två decennier. Utgångspunkten i promemorian har därför varit att förändringarna denna gång ska vara så små som möjligt för både lärosätena och skolorna. Dessutom ska reformen vara kostnadsneutral.
Alla regeringar de senaste årtiondena har oavsett politisk färg haft en tendens att vilja detaljreglera lärarutbildningen. Den senaste reformen 2011 var visserligen en förbättring jämfört med de två tidigare när det gäller ämneslärarutbildningen, särskilt utbildningen mot gymnasieskolan där kraven på de två ingående undervisningsämnena blev högre, 120 respektive 90 hp. Men de tillåtna ämneskombinationerna saknade flexibilitet, den utbildningsvetenskapliga kärnan och VFU reglerades i detalj och detsamma gällde de självständiga arbetena och förhållandet mellan grundnivå och avancerad nivå. Möjligheten för lärosätena att profilera sin lärarutbildning har varit begränsad. Mot bakgrund av detta ser SULF övervägande positivt på regeringens förslag till en flexiblare lärarutbildning.

SULF:s synpunkter på förslagen
De viktigaste förslagen är följande:

1 En ny, kortare variant av ämneslärarexamen med inriktning mot grundskolans årskurs 7-9 ska införas. Den ska omfatta enbart två undervisningsämnen, det ena på 90 hp och det andra på 60 hp; den utbildningsvetenskapliga kärnan och VFU är oförändrade. Denna tvåämnesutbildning kommer att vara på 240 hp, en termin kortare än den nuvarande utbildningen.

2 Lärarutbildningen mot grundskolans årskurs 7-9 är idag på 270 högskolepoäng (hp) och omfattar normalt tre undervisningsämnen (se fotnot 1). Ett av dessa ämnen är på 90 hp och de två andra på 45 hp vardera. I utbildningen ingår också 60 hp ”utbildningsvetenskaplig kärna” och 30 hp ”verksamhetsförlagd utbildning” (VFU). Förslaget innebär att de två undervisningsämnena på 45 hp ska utökas till 60 hp vardera. Det innebär alltså att utbildningen kommer att vara på 300 hp, en ytterligare termin jämfört med idag.

3 De tillåtna ämneskombinationerna i utbildningen blir flexiblare. Framförallt blir det möjligt att kombinera svenska och matematik, liksom att svenska som andraspråk ska gå att kombinera med alla andra ämnen. Samma förändring föreslås även för ämneslärarutbildningen mot gymnasieskolan.

4 Minsta ämnesdjup i kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) ska vara 60 hp istället för som idag 45 hp. Examen ska avläggas på avancerad nivå.

Positiva delar i förslagen
SULF tillstyrker förslaget om att utöka minimikravet på undervisningsämnena från 45 hp till 60 hp av följande skäl: 45 hp, det vill säga en och en halv termin, i ett ämne är för lite för att ge tillräckliga ämneskunskaper. Det är en uppfattning som uppenbarligen delas i stor utsträckning av såväl ämnesföreträdare som ansvariga på högstadieskolorna.

En utökning till 60 hp innebär att möjligheterna till samkörning med ämneslärar-utbildningen mot gymnasieskolan blir betydligt större. Ämnesstudier om 45 hp är svåra att förena med kurser om 60 hp eller mera, både inom ämneslärarutbildningen mot gymnasieskolan och med fristående kurser. Den nuvarande ordningen har gjort det svårt för många lärosäten att ge ämneslärarutbildning i en del ämnen då antalet sökande varit för litet. Det har drabbat i första hand utbildningen mot årskurserna 7-9, men i viss utsträckning även mot gymnasieskolan. En utökning till 60 hp bör innebära att det går att ta in sökande både mot gymnasieskolan och mot grundskolan årskurs 7-9 och låta dem läsa tillsammans. Om inte det enskilda lärosätet har möjlighet att erbjuda alla ämnen finns då också möjligheten att samarbeta med andra lärosäten.

SULF ser också positivt på förslaget om en flexiblare ämneskombination. Anledningen är att det finns en stor brist på behöriga lärare inom vissa ämnen, och en större flexibilitet i tillåtna ämneskombinationer skulle förhoppningsvis kunna locka fler sökande till ämneslärarutbildningen. Nu föreslås till exempel kombinationen svenska och matematik bli tillåten, och svenska som andraspråk ska gå att kombinera fritt. Svenska som andraspråk är det ämne som har minst antal behöriga lärare, och behovet av lärare i ämnet kommer utan tvekan att öka framöver. En större flexibilitet i tillåtna ämneskombinationer ökar förmodligen också möjligheterna för mindre lärosäten att locka studenter.

SULF tillstyrker också förslagen om ökat krav på ämnesdjup i KPU och att denna examen läggs på avancerad nivå av samma skäl som ovan.

Mer problematiska delar i förslagen
Promemorian föreslår att det också inrättas en kortare ämneslärarutbildning mot grundskolan årskurs 7-9. Denna ska innehålla enbart två undervisningsämnen, det ena om 90 hp och det andra om 60 hp. Skälet till detta förslag är den stora lärarbristen och förhoppningen att en något kortare utbildning ska locka fler sökande. Det är möjligt att så blir fallet, men det finns också tänkbara problem.

Det är högst troligt att utbildningens användbarhet minskar för lärare med denna kortare utbildning. Promemorian uttrycker förhoppningen att lärarbristen är så pass stor att skolorna kommer att anställa även dessa lärare, men studenterna tar en viss risk. Det är troligt att kombinationen av ämnen blir avgörande för användbarheten.

Vad blir konsekvensen när två liknande utbildningar står mot varandra, den ena på fyra år (240 hp) och den andra på fem (300 hp)? Om en majoritet av studenter väljer den kortare utbildningen förutsätter det att skolorna accepterar att möjligheten att använda dessa lärare blir mer begränsad. SULF ser alltså att det finns en risk för inlåsningseffekter ur både student- och arbetsgivarperspektiv. Även om en kortare utbildning framstår som en lösning på de omedelbara problemen hade vi gärna sett att regeringen tänkt mer långsiktigt.

Den längre ämneslärarutbildningen om 300 hp är en förlängning jämfört med dagens 270 hp. Dessutom blir ämneslärarutbildningen mot grundskolan årskurs 7-9 lika lång som den mot gymnasieskolan (se fotnot 2). Redan idag är söktrycket mot gymnasieskolan betydligt större än mot årskurs 7-9. Eftersom ämneslärarutbildningen mot gymnasieskolan ger behörighet att undervisa även i årskurs 7-9 finns risken att än fler söker sig till gymnasieutbildningen jämfört med 7-9. Kanske blir konsekvensen att studenterna söker sig i första hand antingen till ämneslärarutbildningen mot gymnasieskolan om fem års studier eller till den kortare ämneslärarutbildningen mot grundskolan årskurs 7-9 om fyra års studier?

Jämställdhetskonsekvensanalys
SULF ser inte att förslagen kommer att påverka jämställdheten i läraryrket vare sig till det bättre eller till det sämre.

Avslutande reflektion
Avslutningsvis anser SULF att det är synd att utredningen inte passar på att göra en del andra delar av ämneslärarutbildningen mer flexibel. Varför inte överlämna ett större ansvar till de enskilda lärosätena att utforma till exempel den utbildningsvetenskapliga kärnan, VFU och de självständiga arbetena? Det hade inte heller behövt kosta något, och den statliga detaljstyrningen av lärarutbildningen rimmar illa med talet om universitetens och högskolornas ökade autonomi.

För Sveriges universitetslärare och forskare

Mats Ericson                   Karin Åmossa
Ordförande                    Chefsutredare

(Fotnot 1) Det finns idag också utbildningar med enbart två undervisningsämnen om 90 hp vardera för vissa ämnen, och den varianten föreslås inte förändras.

(Fotnot 2) Undantaget är den ämneslärarutbildning mot gymnasieskolan som idag är på 330 hp som en följd av att svenska eller samhällskunskap ingår.

Vi kan högskolan! Sveriges universitetslärare och forskare, SULF, är universitetslärarnas, forskarnas och doktorandernas fackliga och professionella organisation. Bli en av oss!
Hittade du det du sökte?