Seminarium: Vem är din kollega?

Den kollegiala styrformen har en stark ställning på Uppsala universitet, och många betonar vikten av att säkra och fördjupa dess roll snarare än att begränsa den såsom skett vid andra lärosäten. För att lyckas med detta krävs att förståelsen av vad kollegialiteten innebär är spridd och hålls levande, bland annat genom att diskussioner förs om hur den kollegiala styrformen kan och bör utvecklas. Syftet med seminariet är att bidra till dessa diskussioner. Läs mer om innehållet nedan.

Datum: 27 november 2019
Tid: 16.00-18.00 (med tid för mingel utanför lokalen mellan 18.00 och 19.00)
Plats: Humanistiska teatern, Engelska parken

Medverkande:

  • Git Claesson Pipping, förbundsdirektör SULF. Har tidigare bland annat varit universitetslektor samt dekan för utbildningsvetenskap och lärarutbildning vid Södertörns högskola.
  • Johan Elf, professor i fysisk biologi, och en Wallenberg Academy Fellow.
  • Carl Kronlid, doktorand i industriell teknik och ordförande i doktorandnämnden vid Uppsala universitet.
  • Kerstin Sahlin, professor i företagsekonomi och 3:e vice preses vid Kungl. vetenskapsakademien. Tidigare prorektor vid Uppsala universitet samt huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap vid Vetenskapsrådet. Har skrivit boken Kollegialitet–En modern styrform (med Ulla Eriksson-Zetterquist), Studentlitteratur, 2016.
  • Per Sundman, universitetslektor i teologi och ordförande i Saco-S-rådet vid Uppsala universitet.

Moderator: Folke Tersman, professor i praktisk filosofi och ledamot i styrelsen för SULF/Uppsala.

En av de aspekter vi skall beröra är den som rör kollegiets avgränsning. Historiskt utgjordes kollegiet enbart av universitetets professorer. Det har senare kommit att inkludera även övriga lärare och forskare, medan andra grupper av anställda, såsom doktorander och teknisk-administrativ personal, inte ingår. Inkluderingen av andra än professorer ligger i linje med den meritokratiska princip som utgör kärnan i kollegialiteten. Tanken är att medlemmarna i kollegiet bidrar till mer välgrundade beslut i kraft av sin kompetens och sina kunskaper och eftersom även andra lärare och forskare än professorer har relevanta kunskaper så är det naturligt att även de får ingå. För att undvika slutsatsen att inte även ytterligare grupper bör inkluderas så måste man således anta att dessa andrar grupper saknar kunskaper av den relevanta typen. Är det så? Hur skall den kunskap som antas vara viktig i detta sammanhang närmare bestämt karakteriseras? Det är ett par av de frågor vi hoppas komma in på.

Hittade du det du sökte?

Den här webbplatsen använder kakor (cookies) för att förbättra användarupplevelsen på webbplatsen. Genom att fortsätta surfa på sulf.se godkänner du det. Läs mer om användning av kakor.