Sök efter:

Urholkning

Varje år ökar löner, hyror och andra kostnader vid lärosätena. Statens finansiering av högre utbildning och forskning räknas dock inte upp i samma takt som kostnaderna ökar. Denna princip gäller även ersättningen per student. Om inga särskilda beslut tas av riksdagen innebär det att resurserna för undervisningen minskar för varje år.

I statistiken längre ner på denna sida kan du följa hur ersättningsbeloppen per student har utvecklats och hur det påverkar den totala ersättningen för högre utbildning. Det går att följa både högskolesektorn som helhet och enskilda lärosäten. En mer utförlig beskrivning av rapportens innehåll finns under statistikrapporten.

Läs mer om urholkningen i SULF:s rapport 30 år av underfinansiering - Hur systemfelet i resurstilldelningen sänker den högre utbildningen eller i statistiksammanställningen om urholkningen 2024.

Information om statistiken

Rapporten bygger på uppgifter från budgetpropositioner och öppna data från UKÄ.  Uppgifter från SULF:s lönestatistik, arbetstidsavtal och SCB:s statistik om tidsanvändning används i beräkningarna. Läs mer om metoden och kostnadsutvecklingen som ligger till grund för beräkningarna i den senaste rapporten om urholkning här.

Rapporten innehåller fyra sidor som visar olika perspektiv:

  • Ersättningsbelopp. Visar hur ersättningen per helårsstudent plus helårsprestation har utvecklats i fasta priser för alla utbildningsområden. Beloppen fastprisjusteras med en deflator som speglar kostnadsutvecklingen vid universitet och högskolor.
  • Total ersättning. Visar hur statens totala ersättning för högre utbildning har utvecklats och hur stor den skulle vara om ersättningsbeloppen hade följt kostnadsutvecklingen. Beräkningen av ersättningen görs utifrån utfallet för helårsstudenter och helårsprestationer för de lärosäten och utbildningsområden som väljs i filterrutorna.

    Faktarutan visar hur mycket mer ersättning lärosätena skulle få om ersättningen följde kostnadsutvecklingen och studentpopulationen hölls oförändrad. Rutan visar även hur många lektorer och hur mycket undervisningstid skillnaden i ersättning motsvarar. Antalet lektorer och mängden undervisningstid tar inte hänsyn till om det behövs mer administrativ personal eller fler lokaler när ersättningen höjs. Antalet lektorer är bara ett exempel på vad ersättningen motsvarar och högre ersättningsbelopp kommer rimligtvis att användas till mer än rekrytering av lektorer. Läs mer om beräkning av antal lektorer och undervisningstimmar längre ner på sidan.
  • Antal studenter. Visar hur många helårsstudenter som utbildas och hur många som skulle kunna utbildas om ersättningsbeloppen följde kostnadsutvecklingen, men takbeloppen var oförändrade. Antalet helårsstudenter tar i beaktning lärosätets studentsammansättning och utfallet för helårsstudenter och helårsprestationer.

    Faktarutan visar skillnaden mellan det faktiska och det beräknade antalet helårsstudenter samt hur stor andel som inte är finansierade i förhållande till resurserna i fasta priser när ersättningsbeloppen infördes.
  • Tabell. Visar motsvarande uppgifter som sidan om total ersättning i tabellform.

Mer om beräkningar

Beräkningar på lärosätesnivå
I delar av rapporten går det att välja att visa vilka effekter beräkningarna skulle få för ett eller flera lärosäten. Dessa beräkningar utgår från utfallet för helårsstudenter och helårsprestationer vid de valda lärosätena. Rapporten utgår från antagandet att kostnadsutvecklingen är samma vid alla lärosäten. Detta är en förenkling eftersom kostnadsutvecklingen i verkligheten skiljer sig mellan lärosäten. Antagandet gör dock att beräkningarna följer hur resurstilldelningssystemet hanterar kostnadsutvecklingen vid universitet och högskolor.

Rapporten förutsätter också att finansieringssystemet för högre utbildning har samma ersättningsnivåer för alla lärosäten (men att takbeloppen skiljer sig). Statistikrapporten ändrar inte på denna grundförutsättning, utan beräkningarna bygger på att alla lärosäten får samma ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer inom samma utbildningsområde. Det innebär att beräkningarna av fiktiva ersättningsbelopp utgår från kostnadsutvecklingen för hela sektorn och tar inte hänsyn till variationer mellan enskilda lärosäten. Vissa lärosäten kan därför ha haft en högre kostnadsutveckling än vad som framgår av rapporten. Urholkningens effekt på verksamheten, till exempel antalet personal som undervisar eller mängden lokaler, skiljer sig därmed mellan olika lärosäten. Uppföljningen av den effekten ligger utanför statistikrapporten och de rapporter som SULF tagit fram om urholkningen.

Beräkningar av antal lektorer och undervisningstid
Antalet lektorer beräknas genom att dividera skillnaden i ersättningsnivåer med årskostnaden för en lektor. Årskostnaden beräknas med hjälp av följande uppgifter:

  • Medianlönen för lektorer 2024 från SULF:s lönestatistik. Medianlönen omfattar alla lektorer och tar till exempel inte hänsyn till ämnesområde.
  • Arbetsgivarverkets uppgifter om skatter och avgifter kopplade till lönekostnader.

Tiden en lektor har för utbildningsverksamhet och undervisning utgår från uppgifter i arbetstidsavtal, SCB:s statistik om tidsanvändning och schabloner för för- och efterarbete från SOU 1992:44 Resurser för högskolans grundutbildning betänkande (som låg till grund till nuvarande resurstilldelningssystem). Beräkningarna bygger på följande uppgifter:

  • Årsarbetstid enligt arbetstidsavtal. I beräkningarna används den lägsta nivån: 1700 timmar per lektor.
  • SCB:s statistik om tidsanvändning för anställda vid universitet och högskolor. År 2023 använde lektorer 44 procent av sin arbetstid för undervisning på grundnivå och avancerad nivå.
  • Schabloner för arbetstid i förhållande till undervisningstid från SOU 1992:44. Utredningen antog att en helårsekvivalent lektorstjänst gav 400 timmar undervisning, vilket motsvarar fyra arbetstimmar per undervisningstimme.

Utifrån dessa uppgifter beräknas att varje lektor i genomsnitt arbetar 748 timmar med utbildningsverksamhet och håller 187 timmar undervisning (kontakt med studenter) per år. Dessa beräkningar är dock endast ett teoretiskt exempel för att visa vad urholkningens ekonomiska värde skulle kunna motsvara.

Den faktiska arbetstiden för utbildning påverkas till exempel av att lektorer uppger att de arbetar mer än avtalad tid och att tiden för för- och efterarbete troligen är kortare än schablonen från SOU 1992:44.

Beräkningen utgår också från att all arbetstid finansieras med utbildningsanslag, även om det i praktiken finns separata anslag för utbildning och forskning. Antagandet bygger på principen att lektorer både undervisar och forskar. Denna förenkling innebär att utbildningsanslagen i beräkningen också antas finansiera forskningstid.

Om de högre utbildningsanslagen i stället helt skulle användas till utbildning, skulle den beräknade undervisningstiden bli cirka 70 procent högre (eftersom forskningstiden då antas användas till undervisning).

Mer praktiskt information om hur rapporterna fungerar finns på sulf.se/statistik.

Mer information om statistiken finns hos UKÄ.