Förbättra anställningsvillkoren och stoppa kompetensflykten
Som medlem i SULF vet du hur svårt det är att få fast anställning vid våra lärosäten. Med en fast anställning skapas trygghet som i sin tur gör att du som lärare och forskare kan prestera bättre. Det ger också dig som anställd mod att tala högt om både det som är bra och dåligt, vilket är en förutsättning för att skapa bra forsknings- och undervisningsmiljöer. Trygghet betyder alltså bättre forskning och bättre undervisning. Det här borde vara en självklarhet för staten som arbetsgivare. Men så är inte fallet.
Den här tryggheten och långsiktigheten som behövs för kvaliteten på forskningen och undervisningen lyser med sin frånvaro för många. Vi ser att lärosätena på kreativa sätt kringgår bestämmelserna i lagen om anställningsskydd (las) och dess syfte även när tillsvidareanställning är det naturliga. Det handlar om att lärosätena försöker kategorisera personer som uppdragstagare i stället för arbetstagare, att de skapar intermittenta anställningar utan i förväg överenskommen omfattning där den berörda rings in från gång till gång eller att arbetsgivaren på olika sätt försöker kringgå bestämmelsen om att tiden mellan flera korta särskilda visstidsanställningar under en och samma månad ska räknas som anställningstid.
Den 1 oktober 2022 trädde den största reformen på svensk arbetsmarknad sedan 1970-talet i kraft. Syftet var att skapa både flexibilitet och trygghet. Till det sistnämnda hörde bland annat en begränsning av möjligheterna att visstidsanställa enligt las. Den tidigare anställningsformen allmän visstidsanställning som kunde vara i två år togs bort och en ny – särskild visstidsanställning – infördes som kan vara i högst tolv månader.
Tanken med lagändringen är att fler ska bli tillsvidareanställda. Det gäller även inom staten och vid våra lärosäten. I förarbetena till lagändringarna betonas särskilt att även universitet och högskolor ska ge fler medarbetare en tillsvidareanställning. Samtidigt har vi, utöver las, ett antal undantag från tillsvidareanställning utifrån de speciella förhållanden som råder vid våra lärosäten, till exempel för doktorander och postdoktorer. Dessa undantag finns i högskoleförordningen eller i kollektivavtal. Rätt använda är dessa undantag inte ett problem. Men så jobbar inte lärosätena och i dag är inte tillsvidareanställning normen vid våra universitet och högskolor.
Lärosätena måste ta tag i detta. Kompetensflykten behöver stoppas! Nu! Våra universitet och högskolor måste erbjuda bra och konkurrenskraftiga anställningsvillkor för att rekrytera de bästa förmågorna i en situation med ökande kompetensförsörjningsproblem i samhället.
Att i stället tänka att det värsta som kan hända är att någon blir tillsvidareanställd duger inte. Det som måste göras är att utlysa fler tillsvidareanställningar som tillsätts i konkurrens. Det går att ha en viss överkapacitet inom exempelvis undervisningen eftersom det alltid kommer att finnas lärare som är tjänstlediga, har fått forskningsanslag eller får andra uppdrag. Det är så akademin fungerar.
Inom forskningen måste lärosätena våga anställa tillsvidare även när finansieringen kommer från en extern finansiär. Det är vägen framåt snarare än att förlita sig på tillfälliga anställningar av personer som inte ges möjlighet att planera sitt liv och som heller inte kommer att kunna eller vilja ta samma ansvar för verksamheten och dess utveckling. Det är helt orimligt att Sveriges mest välutbildade människor straffas med otrygga anställningar och villkor. Det är dags att lärosätena tar sitt arbetsgivaransvar på allvar. Det är inte bara en fråga för individen, utan även för Sverige och världen utanför akademin.
Sanna Wolk
Ordförande för SULF
Texten är publicerad i Universitetsläraren nummer 1 2023.
