Har grundbulten gått av?
Rådet för högskoleutbildning gav 1999 ut en skrift med titeln Börjar grundbulten rosta?. Som första punkt i ett tiopunktsprogram för grundutbildningens förnyelse skrev man: ”Resurserna för grundutbildning bör snarast återställas till den miniminivå som rekommenderas i Högskoleutredningens betänkande från 1991”.
I skriften Fortsatt utbyggnad – Fortsatt urholkning, publicerad av SULF 2012 konstaterades att under perioden 2001 till 2011 hade urholkningen av utbildningsanslagen uppgått till mellan 29 och 43 procent beroende på utbildningsområde. För humanistiskt, samhällsvetenskapligt, juridiskt och teologiskt (HJST) område hade gapet under perioden legat på ungefär 22 procent och legat still tack vare de ”kvalitetsförstärkningar” regeringar av olika kulör gjort för just HJST-området. Reella förstärkningar i form av ökad undervisningstid som enligt lärosätena och Universitetskanslersämbetet oftast uteblivit då de extra medlen precis bara räckt till att hålla jämna steg med kostnadsökningarna.
Vad har hänt sedan 2011? En smärre ökning av anslagen för HJST under 2012–2013 men i övrigt ST år 2012-2013har inga nya reella medel tillförts den högre utbildningen de senaste åren. Tvärtom, urgröpningen har fortsatt. Regeringen har dock i sin nyss lagda budgetproposition föreslagit en ny ”kvalitetsförstärkning”, i detta fall inte bara för HJST utan också för utbildningsområdena undervisning och verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Det är bra, men denna medelsförstärkning föreslås bara ges fram till och med år 2018 för att sedan upphöra. Fortsatt kortsiktig politik!
Det kanske allvarligaste och mest långsiktiga problemet för högskolesektorn är dock att sedan flera årtionden har i stort sett alla andra utbildningsområden en fortsatt pågående urholkning på ungefär två procent per år genom den så kallade pris- och löneomräkningen. Själv har jag undervisat på teknisk fakultet sedan nära 30 år och kan tydligt se hur den tilldelade undervisningstiden för studenterna successivt har minskat och pressen på lärarna ökat i motsvarande grad. Våra studenter får allt mindre lärarledd undervisning och vi lärare tvingas undervisa och administrera i allt fler kurser per år. Om det tog 60 minuter i år att till exempel lära en student Einsteins relativitetsteorier, hur många minuter tror våra utbildningspolitiker att det tar nästa år? Ja, inte går det två procent fortare utan kanske snarare tvärtom!
I samband med att regeringen lägger denna för de flesta utbildningsområden fortsatt urholkande budgetproposition kan vi i media ta del av information att staten ska ta ut 6,5 miljarder extra vinst ur Akademiska Hus som redan nu har alldeles för höga avkastningskrav. Regeringen inte bara ger kortsiktiga småsmulor till de som har minst. Man sparar fortsatt på övriga utbildningsområden. Via Akademiska Hus tar man tillbaka stora summor pengar som med en annan hand har tilldelats via utbildningsanslaget.
Vad blir följden av denna snurriga politik? Studenterna får inte tillräckligt med undervisning. Samtidigt får lärare och annan personal en allt mer pressad arbetssituation. I jakt på hyreskostnader föses vi allt oftare samman i kontorslandskap eller, med en förskönande omskrivning, på aktivitetsbaserade arbetsplatser. Många av SULF:s medlemmar går på knäna. Allt fler av grundbultarna har börjat gå av, det räcker nu!
Mats Ericson, ordförande för SULF
Ledare i Universitetsläraren nr 6 2015
