Högskolan ska inte hantera skolans problem
När utredningen Tillträde för nybörjare – ett öppnare och enklare system för tillträde till högskoleutbildning (SOU 2017:20) presenterades för ett år sedan välkomnade SULF utredningens slutsatser. Gymnasieskolan bör fortsatt vara den viktigaste vägen in i högskolan, men inte den enda. Utan att äventyra den högre utbildningens kvalitet ska personer som har nödvändiga förkunskaper och meriter kunna antas till högre utbildning. Sverige måste bli bättre på att ta vara på människor med kompetens och förutsättningar för att tillgodogöra sig högskoleutbildning. Högskolan berikas av människor som har olika bakgrund och erfarenheter. När nu regeringen lägger propositionen Fler vägar till kunskap – en högskola för livslångt lärande avviker den tyvärr på några avgörande punkter från utredningens mer lovvärda förslag.
Regeringens målsättning är ett tydligare och mer förutsägbart system för tillträde till högre utbildning. Det är bra. Att utredningens förslag om att avskaffa meritpoängen inte finns med i propositionen är det inte. Ett system som strävar efter att tillvarata kompetens som erhållits på andra sätt än i den svenska gymnasieskolan, kan inte samtidigt behålla gymnasieskolans meritpoängsystem. Det strider mot regeringens egen ambition med ett system som ska vara hållbart över tid och konstruerat på ett sådant sätt att individens tillträde till högskolan inte är beroende av tidiga strategiska val. Porten blir trång för människor med kompetens och förutsättningar som av olika skäl inte har följt den gängse utbildningsgången – tvärtemot intentionerna med en breddad rekrytering. Möjligheten att söka högskoleutbildning och urvalskriterier för tillträde till utbildning bör fortsatt hållas isär om regeringens egna intentioner ska infrias.
Om en högskoleutbildning kräver språkkunskaper kan det formuleras som en särskild behörighet. Problemet med att alltför få elever läser språk i skolan, vilket är ett reellt samhällsekonomiskt problem, får omhändertas på annat sätt. Högskolans uppgift måste fortsatt vara att ta vara på personer som har nödvändiga förkunskaper och meriter för högskoleutbildning på ett sätt som är transparent och långsiktigt hållbart.
Universitet och högskolor, fastslår regeringen, utbildar människor för dagens och morgondagens arbetsmarknad. En förutsättning är starka och ansvarsfulla lärosäten, vilket regeringen framhåller i sin proposition, men inte fullt ut tycks vilja ta konsekvenserna av. Vägen som leder till högre utbildning bör vara bred men framme vid porten bör dess vidd sedan länge vara känd så att man under resans gång kan inverka på sina möjligheter att komma genom den.
Meritpoängen kräver alltför tidiga strategiska val och minskar urvalet till högre utbildning i stället för att bredda det. På motsvarande sätt utgör lämplighetsproven en begränsning snarare än en möjlighet till breddad rekrytering, vilket också påpekas i remissvaren. Lämplighet för yrket bör inte uttryckas som behörighet till utbildning utan snarare ses som något den studerande utvecklar under resans gång. Frågan om kvalitet hamnar då där den hör hemma – i utbildningen, inte som en kvalitet individen redan ska ha erhållit för att få tillträde till utbildningen.
Rådet till regeringen måste vara att den är konsekvent i sina önskningar. Skapa fler, och bredare, vägar till kunskap och en högskola för livslångt lärande utan återvändsgränder som strider mot de egna intentionerna. Så bidrar den högre utbildningen till både framtidens jobb och individens möjlighet att forma sitt liv. De för högskolan nödvändiga kompetenserna bör vara vägledande för tillträde till högre utbildning, så att olika grupper söker sig till högskolan i enlighet med regeringens egen intention. Då blir högskolan den hörnsten i samhällsbygget som regeringen önskar att den ska vara.
Helén Persson
3:e vice ordförande för SULF
