Kan lärosätena klara kravet på öppen tillgång?
På SULF:s, SUHF:s och VR:s gemensamma seminarium om öppen tillgång till forskningsdata (se artikel från 6 maj på universitetslararen.se) framstod en sak med rasande tydlighet: Ingen har hela bilden, och lärosätena famlar fortfarande. Från vissa håll hörs hallelujarop medan andra funderar på vilka säkerhetsaspekter som måste anläggas.
Det är – kanske – enkelt att dela data inom vissa discipliner, och det finns ämnesområden där man redan gör det sedan lång tid tillbaka. Men inom andra områden är det mer knepigt. Här måste lärosätena inte bara inse komplikationerna utan också vidta åtgärder som tydliggör lärosätenas ansvar och lugnar bekymrade forskare.
På några lärosäten har man antagit en policy som säger att lärosätena ”äger” forskningsdata. Men så är det inte. Varje forskare har upphovsrätten till sina data. Det kan lärosätena inte skriva ifrån sig. Däremot är det självklart så att lärosätena har ansvar för forskningsdata. Det ansvaret innebär att data långsiktigt förvaras säkert och i enlighet med alla regler. Det är ett ansvar som kräver både stark it-infrastruktur och omfattande kunskap om alla regleringar om sekretess och den säkerhet GDPR kräver.
Framför allt inom humaniora och samhällskunskap, men också inom delar av den medicinska forskningen, har lärosätenas uttalanden om äganderätt och öppna data skapat oro. Forskning kring känsliga personuppgifter och personliga upplevelser innebär lagring av data som inte får spridas fritt.
Regelverket på denna punkt har inte ändrats av antagandet om principen av öppna forskningsdata. Uppgifterna skyddas fortfarande – på samma sätt som tidigare – av sekretesslagstiftningen och GDPR. Men en del lärosäten har varit så otydliga på denna punkt att mängder av forskare hyser farhågan att de i framtiden inte ska kunna bedriva sin forskning på samma sätt som tidigare.
Det föreligger helt klart ett behov av att lärosätena tar fram riktlinjer som handlar om dataskydd och om forskarnas rättigheter och möjligheter. Fokus måste ligga på lärosätets ansvar, och inte på märkliga omtolkningar av upphovsrättslagstiftningen.
Samtliga forskare måste få rimlig utbildning i hur lagstiftningen fungerar, och vilket skydd de insamlade uppgifterna har. I dag tycks det som om till och med kunskapen om GDPR brister på många håll.
Hur myndigheternas ansvar för offentlighetsprincipen samvarierar med sekretess och skydd av personuppgifter borde vara något som varje lärosäte har glasklart för sig – och en kunskap också varje forskare borde ha.
SULF är för öppen tillgång till forskningsdata. Det kommer på sikt att kvalitetssäkra forskningen och bidra till en bättre värld. Men det ska naturligtvis ske inom korrekt integritetsskydd för alla inblandade. Och det ska inte finnas någon osäkerhet kring vad som gäller.
SULF fortsätter att bevaka frågan intensivt.
Mats Ericson
Ordförande för SULF
Ledaren är publicerad i Universitetsläraren nummer 4, 2021
