Saco sluter upp för starkare skydd för akademisk frihet
Nu har akademisk frihet gått från högskolefråga till samhällsfråga. Det var ett enhälligt beslut på Sacos kongress i november att bifalla vår motion om grundlagsskydd för akademisk frihet. Nu är det en gemensam uppgift för hela den akademiska professionsrörelsen, samtidigt som vi fortsätter driva frågan med Sveriges förenade studentkårer, Sveriges universitets- och högskoleförbund, Sveriges unga akademi och Kungl. Vetenskapsakademien, där vi sedan flera år drivit kravet på ett starkare skydd. Hela akademisektorn står nu med oss i denna viktiga fråga för svensk utbildning och forskning.
Varför är det så viktigt? Ofta hör vi argument som att ”vi har ju redan yttrandefrihet, räcker inte det?” Yttrandefriheten gäller alla och handlar om rätten att uttrycka sina åsikter. Akademisk frihet handlar om att skydda högre utbildning och forskning. Kärnan är den individuella akademiska friheten – din frihet som forskare att välja frågor och metoder, din frihet som lärare att utforma din undervisning, din frihet som student att söka dig till ny kunskap, och allas vår frihet att kommunicera kunskapen i samhället. För att den friheten ska vara verklig behövs kollegiala beslutsorgan och lärosäten som har tillräcklig autonomi för att stå emot politisk ryckighet.
I dag är skyddet alldeles för svagt. Styrsignaler, riktade forskningssatsningar och detaljreglering av utbildningar krymper handlingsutrymmet. Vi behöver bara lyfta blicken mot USA för att se hur snabbt lärosäten kan dras in i kulturkrig och utsättas för hårt politiskt tryck. Liknande tendenser syns i fler länder. Högskolesektorn i Sverige har en formell struktur som är ytterst sårbar för politisk påverkan, jämfört med den ställning och autonomi som högskolorna i många andra länder har.
Självklart är ett starkare grundlagsskydd inte ett trollspö. Men det sätter tydliga ramar för vad politiken får göra. Det försvårar för en framtida regering att bestämma vilka teorier som ska få användas i en kurs eller vilka forskningsfält som anses onyttiga. Det markerar att universitet och högskolor inte är vanliga myndigheter, utan bär ett särskilt ansvar för demokratins kunskapsinfrastruktur.
Rent praktiskt betyder det att akademin får bättre möjligheter att stå upp för kvalitet när kortsiktiga krav eller symbolpolitiska reformer blåser genom sektorn. För studenterna ger det en större garanti för att utbildningen vilar på bästa tillgängliga kunskap. Och för samhället betyder det att besluten om klimat, folkhälsa, genus, AI som kriminalpolitik i större utsträckning kan bygga på oberoende forskning. Vi får helt enkelt mindre politiskt tyckande.
Att Saco nu sluter upp bakom kravet på ett bredare grundlagsskydd gör SULF starkare. Vi kommer gemensamt att fortsätta trycka på för att regeringsformen kompletteras så att inte bara forskningen, utan också utbildningen och lärosätenas autonomi ges ett robust skydd. Det arbetet kräver uthållighet och brett politiskt mod. Budskapet är tydligt: akademisk frihet är inte ett särintresse för universitet och högskolor, utan en förutsättning för ett öppet och motståndskraftigt samhälle och en demokratisk pelare.
Det är därför SULF kommer att fortsätta ligga på, i riksdagens korridorer, i media och ute på våra lärosäten. Med Sacos kongressbeslut i ryggen står vi starkare än någonsin i arbetet för en fri och självständig akademi.
Sanna Wolk
Ordförande för SULF
Ledartexten har publicerats i Universitetsläraren 6/25