SULF vill ha dina inspel till forskningspropositionen
Nästa år lägger regeringen fram sin forskningsproposition. Därför har regeringen inbjudit SULF, som en av flera intressenter i svensk forskningspolitik, att inkomma med inspel senast i slutet av oktober. Som ett led i detta vill vi i SULF nu be alla medlemmar att inkomma med förslag på vad ni tycker att SULF ska uppmana regeringen att tänka på när man utformar den kommande forskningspolitiken. Den kommer i första hand att sträcka sig fyra år framåt men ska också ha ett längre tidsperspektiv som omfattar åtminstone de kommande tio åren.
Förbundets svar kommer att bygga på SULF:s vision och den senaste kongressens beslut om verksamhetsinriktning samt era förslag. Utan att förekomma processen så torde väl ändå fortsatta önskemål om en ökad relativ andel basfinansiering samt allmänt bättre anställnings- och arbetsvillkor för forskare bli en del av vad vi vill framföra. Och då ligger det förstås också nära tillhands att SULF och andra intressenter kring svensk forskning kommer att argumentera för rejäla ekonomiska tillskott. Men utöver det, vad tycker du är viktigt för framtiden när det gäller svensk forskning?
Det är viktigt för SULF att forskningen ska vara så fri som det över huvud taget är möjligt att åstadkomma. Vi ser tyvärr i vår omvärld, också i Europa, hur forskningens frihet beskärs alltmer. Det är en farlig utveckling som vi måste skydda oss emot i Sverige men också solidariskt med våra forskarkollegor i omvärlden bekämpa på alla sätt och vis.
En intressant inriktning på den kommande forskningspropositionen, som det vore spännande att få dina reaktioner på och bidrag till, vore om de kommande åren kunde bli något slags frihetsreform för forskarna: ”Släpp forskarna loss!” Forskarnas arbete omgärdas i dag av allt mer byråkrati. Extern ledning och styrning av olika slag äter sig in i många forskares vardag. Byråkratiska krav på kvalitetssäkring, mätning, nyckeltal, uppföljning, oändligt långa, icke-produktiva möten och annat liknande i andan av New Public Management dominerar oss forskare alltmer. I dag tar det till exempel oftast flera veckor att skriva en docentansökan med all dokumentation och självreflektion som ska göras, något som för några decennier sedan tog någon dag att sno ihop.
Vi forskare måste befria oss från all denna byråkrati, gå på
färre möten, få mer tid att umgås med andra forskare och intressenter i vår
omvärld och utbyta idéer och kunskap. Vi forskare behöver inte mer
utvärderingar av allehanda slag, utan tvärt om få mer förtroende att
självständigt få göra vårt jobb som forskare.
En tidigare ledamot av SULF:s förbundsstyrelse uttryckte sig ungefär så här:
”Här har man studerat i många år, tagit examina av olika slag, jobbat sig upp i
den akademiska karriären, utsatts för mängder av utvärderingar, examinationer
och granskningar i tjänsteförslagsnämnder. Så äntligen lyckas man bli professor
och tror att då ska man få börja forska på allvar. Vad upptäcker man? Inte ens
när man blivit professor så anförtros man av sin arbetsgivare och
forskningsfinansiärer att självständigt få välja sina frågeställningar och få
forska inom det ämnesområde man blivit anställd inom utan fortfarande ska
mängder med andra lägga sig i det man gör och bestämma vad man får resurser
till att göra…”.
En klok rektor för ett av våra största universitet sa i en tv-intervju för
några år sedan ungefär så här: ”Ge forskarna deras pengar och låt dem vara i
fred så ska ni se att det blir bra resultat”.
Nu är det din tur! Låt oss veta vad du tycker att nästa forskningsproposition borde innehålla!
Mats Ericson
Ordförande för SULF
