Universitetslärare ska inte behöva jobba gratis
Medlemmen NN undervisar och forskar på ett mellansvenskt lärosäte. Hen hade en undervisningsperiod i april–maj. Campusundervisning var planerad men kursen blev i stället en distanskurs. Eftersom uppläggningen byggde på omfattande direkt interaktion mellan studenterna blev arbetet med att ställa om kursen tidskrävande. Men arbetsgivaren vägrade – med hänvisning till kursbudgeten – att göra om tjänsteplaneringen. NN fick således arbeta övertid utan ersättning, och hen hann inte med sin forskning.
Arbetsgivaren menar att det är NN:s egen sak att se till att forskningen kan utföras under hösten. Men till hösten har NN undervisning utlagd på ett sådant sätt att den forskningstid som inte blev uttagen i våras inte ryms. Och eftersom prefekten vägrar ändra tjänstgöringsplaneringen så kan forskningstiden inte överföras till nästa år.
Det här exemplet är bara ett av många från vårens omställningsarbete.
Det är lätt att se att NN:s prefekt följer varken arbetstidsavtal eller arbetsmiljöregleringar. Och naturligtvis hjälper det lokala facket NN att ställa det här till rätta. Men NN är inte ensam om att sitta i den här situationen. Merparten av de som hade campusundervisning planerad under perioden mars–juni i våras har drabbats av liknande problem. Några få prefekter har haft modet att spräcka sina budgetar för att ge medarbetarna betalt för övertiden. Och det är bra – men det räcker inte alltid hela vägen. De som tvingades göra omställningen väldigt snabbt hade ofta en nästan omöjlig arbetssituation med alltför många arbetstimmar per vecka.
Ett av problemen här ligger naturligtvis i att universitetslärare (och de forskare som verkar på ett lärosäte där forskare enligt anställningsordningen räknas in i kategorin lärare) har årsarbetstid. Det innebär att det är naturligt att arbetsbelastningen varierar. Många tycker det är bra eftersom ordningen innebär ett mått av frihet. Men nu blir den en fälla eftersom det på många institutioner inte finns någon vilja – eller några rutiner – för att använda tjänsteplaneringen till att reglera arbetstiden så att gratis övertidsarbete undviks.
Tyvärr tycks det också som om många medlemmar som drabbats inte följer NN:s exempel och kontaktar lokala Saco-S. I stället är man lojal mot systemet och arbetar på med övertid trots att man enligt arbetstidslag och arbetstidsavtal har rätt till övertidsersättning – och enligt arbetstidsavtalet har rätt att omdisponera tiden. Lojalitet är ett fint förhållningssätt, men när lojaliteten innebär att man går med på orimliga förhållanden så har den gått för långt.
Det finns chefer inom högskolesystemet som motiverar sin hållning med att ”vi får inte högre ersättning per student för detta så vi kan inte betala övertid. Undervisningen får inte ta mer tid än vi har råd med”. Den hållningen är orimlig. Om universitetslärarna arbetat enligt den principen hade omställningen till digital undervisning inte fungerat så bra som den faktiskt gjorde. Det hade helt enkelt inte fungerat alls.
Nu måste lärosätesledningarna ta sitt ansvar och se till att alla institutioner följer arbetstidsavtalet och gör om tjänstgöringsplaner och/eller betalar ut övertid. Det kommer sannolikt att innebära att lärosäten gör ett underskott för 2020, men det är viktigt att visa regeringen att verksamheten blir dyrare när vi får oförutsedda uppdrag.
Högskolan är – och ska i viss utsträckning vara – ett konjunkturdragspel. Regeringen ska kunna ställa krav på att verksamheten är flexibel i olika konjunkturer och även i pandemier. Men det måste bli ett slut på föreställningen att högskolan kan vara flexibel utan att det kostar. På många myndigheter har anställda arbetat övertid på grund av pandemin – exempelvis Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, Försäkringskassan och Etikprövningsmyndigheten. Där får de anställda självklart betalt för sin övertid. Varför ska då universitetslärare jobba gratis?
Ännu är det inte för sent att skriva om tjänstgöringsplanerna för 2020 – gör om och gör rätt!
Mats Ericson
Ordförande för SULF
Ledaren är publicerad i Universitetsläraren nummer 5, 2020
