Vi måste ta ansvar för forskarnas arbetsmiljö
Rapporten Reducing the Precarity of Academic Research Careers från OECD identifierar problem med osäkra anställningar i akademin som SULF har påtalat i många år, senast i rapporten I skuggan av osäkerheten: om externfinansiering, osäkra anställningar och arbetsmiljön i akademin av forskaren Anna-Carin Fagerlind Ståhl.
Båda texterna vittnar om dålig arbetsmiljö i akademin. För forskande personal som befinner sig i miljöer med stort beroende av externfinansiering präglas arbetet av stor arbetsbörda, osäkerhet, konkurrens och stress. Vissa forskare beskriver tilldelningen av externa medel som ett oförutsägbart lotteri.
OECD definierar ”research precariat” som de forskare med en doktorsexamen som har tillfällig anställning utan någon garanti för att den kommer att förnyas eller leda till en tillsvidareanställning. I Sverige kan vi lägga till de som har ”tillsvidareanställning” så länge de har projektpengar.
OECD påpekar att den framtida forskningens kapacitet att leverera ny kunskap och lösningar för att hantera samhällsutmaningar beror på den vetenskapliga arbetskraften. Morgondagens vetenskap beror på dagens studenter och unga forskare som nu befinner sig i början av sin karriär. OECD framhåller att framtiden inte ser så attraktiv ut för många av dessa högkvalificerade individer.
Forskningskarriärens attraktivitet minskar alltså i OECD-länderna samtidigt som politiker framhåller forskningens betydelse för samhällets positiva utveckling. Forskarkollektivet åtnjuter dessutom normalt ett mycket högt förtroende i allmänhetens ögon. Ändå skapas inte anställningar som är så attraktiva att de mest kvalificerade söker sig dit.
Inom ämnesområden som har en stor arbetsmarknad utanför högskolesektorn är det känt att vi inte lyckas rekrytera de potentiellt största forskarbegåvningarna till högskolan. Inom stora delar av den tekniska industriella sektorn kan en doktorsexamen till och med vara demeriterande – man får ett bättre jobb utan doktorsexamen.
Om forskningen inte kan attrahera riktigt duktig personal så spelar det ingen roll vilka system vi har för att kvalitetssäkra tilldelningen av forskningsmedel. En universitetsrektor sa i en tv-intervju för tiotalet år sedan att det viktigaste vi kan göra för forskningens kvalitet är att rekrytera riktigt duktiga personer och sedan låta dem få vara ifred så mycket som möjligt.
Men systemet bygger på idén att den bästa forskningen kommer fram genom att besätta forskningssystemet med hungriga vargar, svältfödda på säkra anställningar och goda arbetsvillkor, beredda att offra såväl tryggheten i sin privata ekonomi som sin hälsa för att kanske lyckas etablera sig som lektor eller professor någon gång i framtiden.
För att göra forskarkarriären attraktiv behöver lärosätena möjlighet att planera långsiktigt. Regeringen medger behovet i forskningspropositionen men ökar – som SULF och andra visat – ändå obalansen mellan basanslag och externa medel.
När politiken inte tar sitt ansvar återstår endast att fackliga organisationer och arbetsgivare går samman för att göra något åt de arbetsmiljöproblem som följer av ett forskningsfinansieringssystem som skapar dålig arbetsmiljö för forskande personal.
SULF kommer därför under hösten att bjuda in lärosätenas ledningar för att tillsammans med oss diskutera hela komplexet med externfinansiering, osäkra anställningar och dålig arbetsmiljö i akademin. Så här får det inte fortsätta!
Mats Ericson
Ordförande för SULF
Ledaren är publicerad i Universitetsläraren nummer 5, 2021
