Budget med låga ambitioner för den högre utbildningen

Budgetpropositionen för 2026 visar att regeringens ambitioner för högre utbildning är fortsatt låga. Trots att Sverige står inför stora samhällsutmaningar och befinner sig i en lågkonjunktur, lyfts inte universitet och högskolor fram som en del av lösningen när finansministerns presenterar budgeten.

- De ekonomiska ramarna för utbildning är i praktiken krympande, och de små riktade satsningar som görs räcker inte för att kompensera för kostnadsökningar – än mindre för att förbättra kvaliteten i undervisningen eller arbetsmiljön för universitetslärare. Det enda positiva undantaget är musik, säger Karin Åmossa, samhällspolitisk chef på SULF.

För universitetslärare och studenter innebär budgeten inga förbättrade villkor. Produktivitetsavdraget fortsätter att urholka resurserna per student, vilket leder till att lärosätena tvingas effektivisera snarare än utveckla. På några lärosäten kommer förutsättningarna för forskning också försämras.

- Regeringen betonar vikten av akademisk frihet, men samtidigt fortsätter styrningen genom riktade satsningar, kvalitetsindikatorer och strategiska prioriteringar. Det finns inget i budgeten som i praktiken stärker forskarnas och lärarnas frihet eller lärosätenas självbestämmande, säger Karin Åmossa.

Första budgetpropositionen med den nya forskningspropositionen

Budgetpropositionen för 2026 är första ordinarie budgetproposition som påverkas av den senaste forskningspropositionen. Utöver att nya medel fördelas utifrån kvalitetsindikatorer så har regeringen dessutom gjort omfördelningar mellan lärosäten. Det innebär att vissa lärosäten fått sin uppräkning av forskningsanslag minskad för att samma medel i stället ska gå till andra lärosäten. För några lärosäten ökar forskningsanslagen mindre än kostnadsutvecklingen. Det innebär sämre ekonomiska förutsättningar för forskning och försämrar kopplingen mellan forskning och utbildning på de berörda lärosätena.

Det framgår tyvärr inte hur beräkningarna är gjorda i budgetpropositionen. Möjligheten att få en överblick försvåras dessutom av att de medel som fördelas i budgetpropositionen inte summerar till storleken på satsningarna för 2026 i forskningspropositionen. Eventuellt fördelas resten av anslagshöjningarna på annat sätt. Oavsett så är det ett stort problem att modellen inte är transparant.

Färre studenter 2026

Inom anslagen för högre utbildning så fasas en rad tillfälliga satsningar ut under 2026. Detta i kombination med de omfördelningar av takbeloppen som introducerades i BP25 gör att uppräkningen av takbeloppen 2026 är lägre än pris- och löneomräkningen för den stora majoriteten av lärosäten. Det innebär i praktiken att lärosätena kommer utbilda färre studenter nästa år. Detta påverkar lärosätenas redan pressade ekonomi men även samhället i stort. I nuvarande ekonomiska läge i samhället kan vi vänta oss högre söktryck till högskolan, vilket kommer öka ytterligare när antalet studenter minskar.

Fortsatt små satsningar på ersättningsbelopp…

Regeringen gör inga förändringar i de tidigare annonserade satsningar på humanistiskt, teologiskt, juridiskt, samhällsvetenskapligt (HSTJ) respektive naturvetenskapligt, tekniskt, farmaceutiskt (NTF) utbildningsområde. Det innebär att HSTJ höjs med 1050 kronor per helårsprestation och NTF 1040 kronor per helårsstudent till 2026. Satsningen för NTF är precis som 2025 ungefär lika stor som produktivitetsavdraget och kommer därmed inte ha någon märkbar skillnad för förutsättningarna för lärare att undervisa. Läs mer om SULF:s uppföljning av 2024 års satsningar här. HSTJ-satsningen är procentuellt något större men får inte full effekt eftersom den extra höjningen gäller helårsprestationer. Eftersom satsningarna även ska kompensera för tidigare års urholkningar så kommer de extra höjningarna främst gå till att bromsa nedskärningar och fylla ekonomiska hål som uppstått tidigare år. SULF kommer fortsätta följa upp satsningarna för att se hur utfallet blir när vi vet det faktiska utfallet för kostnadsutvecklingen.

…men ett hoppfullt undantag för utbildningsområde musik

En positiv nyhet i budgetpropositionen som förhoppningsvis kan ha märkbar effekt är satsningen på utbildningsområde musik. Utöver ordinarie pris- och löneomräkning så höjs ersättningen för helårsstudent plus helårsprestation med 24 000 kronor. Den totala höjningen motsvarar en höjning med 16 procent. Utbildningsområdet musik har minskat med 35 procent i fasta priser sedan införandet 1995. Satsningen är så pass stor i förhållande till den vanliga pris- och löneomräkningen att den har möjlighet att förbättra förutsättningarna. Satsningen på musikutbildning visar att regeringen kan göra reformer som faktiskt påverkar lärare och studenter positivt.

Regeringen går vidare med ett nytt särskilt ersättningssystem för utbildning som riktar sig till yrkesverksamma
I budgeten annonserar regeringen att de planerar att gå vidare med en särskild ersättningsmodell avseende utbildning för yrkesverksamma. SULF har tidigare kritiserat den modell som varit på remiss och är dessutom oroliga för att regeringen kommer stressa igenom en implementering. Om en särskild modell ska införas så måste modellen först anpassas utifrån kritiken i remissvaren. Förslaget om ikraftträdande 1 januari 2026 är inte möjligt.

Läs SULF:s kommentarer om ”En särskild ersättningsmodell för utbildning för omställning och vidareutbildning för yrkesverksamma” här.

Sist och minst, en udda satsning på masterprogram med inriktning på offentlig förvaltning

Avslutningsvis vill vi uppmärksamma en relativt liten, men något udda satsning. Regeringen avser att ge vissa lärosäten medel för att starta masterprogram inom offentlig förvaltning, med målsättningen att utbildningarna ska stärka Sveriges närvaro inom EU.

Det framgår dock inte om det finns någon faktisk studentefterfråga, om nödvändig lärarkompetens finns, om forskningsanknytning vid de utvalda lärosätena är tillräcklig eller om det överhuvudtaget finns ett bredare behov att problemet ska lösas med masterprogram. Därtill finns en betydande risk att pengarna inte hinner användas, eftersom det tar tid att utveckla nya program.

Det är också oklart hur dessa nya program ska förhålla sig till befintliga masterprogram i statsvetenskap, där några redan har inriktning mot offentlig förvaltning. Att regeringar riktar särskilda medel till enskilda utbildningar är inte nytt, men det förblir en dålig åtgärd.

Även om satsningen är liten innebär den ändå ett avsteg från den ordinarie styrmodellen, där lärosäten själva avgör utbildningsutbudet utifrån samhällets behov och studenternas efterfrågan. Det är ytterligare ett exempel på undantag till principen om armlängds avstånd.