Skrivelse till Generaldirektören för forskningsrådet Formas och Utbildningsministern med anledning av att Formas utbetalar stöd i form av postdoktorala stipendier

Generaldirektören för forskningsrådet Formas
Utbildningsministern
Med anledning av att Formas utbetalar stöd i form av postdoktorala stipendier

Sveriges universitetslärarförbund (SULF) med cirka 20 000 medlemmar är det största fackförbundet för lärare, forskare och doktorander vid universitet och högskolor med den dubbla uppgiften att tillvarata medlemmarnas såväl fackliga som professionella intressen.  Vi bevakar också villkoren för medlemmar som utför forskning på annat sätt än inom ramen för en anställning. Vi ställer oss frågande till huruvida Formas utdelning av 21 postdoktorala stipendier till unga forskare är i överensstämmelse med Formas regleringsbrev, EU-kommissionens rekommendationer, gällande skattelagstiftning och allmänt ansvarstagande för kvaliteten på forskningen.

I regleringsbrevet för Formas, liksom för övriga forskningsråd och statliga lärosäten, anges att: ”Stipendier som är avsedda att vara ett alternativ till lön eller annan form av studiefinansiering för doktorander får inte finansieras via anslaget.” En rimlig tolkning av detta är att arbete som forskare ska betalas med lön och inte med stipendier. Visserligen utpekas endast doktorander i meningen, men det är knappast befogat att tolka skrivningen så att stipendier är ett alternativ till lön så snart doktoranden disputerat.

Av EU-kommissionens rekommendationer, den Europeiska stadgan för forskare och riktlinjer för rekrytering av forskare, framgår bland annat att medlemsstaterna ska sträva efter att forskare ska ha ett tillräckligt socialförsäkringsskydd (s. 7) samt att arbetsgivare och finansiärer bör se till att forskare omfattas av rimliga och förmånliga finansieringsvillkor bland annat vad gäller sjuk- och föräldraförmåner samt pension (s. 16). På vilket sätt anser Formas att man uppfyller detta med tanke på att de som tar emot skattefria stipendier inte har rätt till sådana förmåner?

Till saken hör att skattelagstiftningen rimligen lägger hinder i vägen för att arbete ersätts med stipendier snarare än reguljär lön. Såvitt vi kan utläsa av listan över beviljade ansökningar kommer många av projekten att bedrivas i Sverige. Enligt uppgift är skälet till att Vetenskapsrådet endast utbetalar stipendier för utlandsvistelser och inte för forskning i Sverige just överväganden kring skattefrågorna. Med vilka argument kommer Formas till en annan slutsats? Till detta kan läggas det faktum att merparten av stipendiemottagarna tidigare torde varit anställda t.ex. som doktorander vid ett svenskt lärosäte. Det är den allmänna uppfattningen att den som varit anställd inte kan ta emot skattefritt stipendium från samma givare eftersom stipendiet då blir ”skattesmittat”. Vi ifrågasätter om det är möjligt för staten att först anställa en person via ett statligt lärosäte och därefter ge denna ett skattefritt stipendium via ett statligt forskningsråd . Det finns skäl för att staten i detta avseende ska betraktas som en och samma juridiska person (jfr SOU 2008:104 ss. 114-121).

Det finns också sociala aspekter att anlägga på att arbete ersätts med stipendium istället för lön. Den som mottar ett stipendium ställs utanför det sociala skyddsnätet (sjukförsäkring, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning, pensionsförmåner, förmåner enligt kollektivavtal med mera). Sannolikt avskräcker det många av de mest lämpade personerna från att satsa på en karriär som forskare och lärare vid våra lärosäten, vilket innebär att stipendierna bidrar till att sänka forskningskvaliteten. Statsmakterna har under de senaste åren skärpt kraven på finansieringen av doktoranderna , bl.a. i syfte att öka andelen doktorander med anställning, inte minst för att säkra tillgången till ett socialt skyddsnät. Det förefaller då orimligt att man samtidigt ska bidra till att dessa personer, efter sin doktorsexamen, faller ur socialförsäkringssystemet.

SULF anser mot bakgrund av ovanstående:
– att Formas snarast bör ersätta stipendierna med bidrag till anställningar.
– att regeringen bör överväga att i kommande regleringsbrev tydliggöra att statliga anslag inte får användas för stipendier (som alternativ till lön) för några forskare oavsett om de är disputerade eller inte, och att detta givetvis bör gälla samtliga statliga forskningsfinansiärer och lärosäten.

Vi står givetvis till förfogande för konstruktiva diskussioner om hur ett framtida finansieringssystem bör utformas.

Stockholm den 7 december 2010

Git Claesson Pipping      Robert Andersson
Förbundsdirektör           Förhandlingschef