En reformerad arbetsrätt - för flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden

Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) lämnar härmed sitt yttrande över ovanstående remiss daterad 8 juni 2021. En övergripande synpunkt är att SULF inte anser att utredaren tillräckligt har utrett konsekvenserna för den statliga sektorn i allmänhet och för högskolan i synnerhet och detta därför är en fråga som särskilt behöver beaktas i det fortsatta arbetet.

I det följande kommenterar vi de delar av skrivelsen vi finner särskilt betydelsefulla.

Uppsägning från arbetsgivarens sida (4)

Sakliga skäl i stället för saklig grund (4.1)

Det uttalade syftet med förslaget att ändra kravet för en giltig uppsägning från saklig grund till sakliga skäl är att skapa större förutsebarhet kring vad som gäller för en giltig uppsägning på grund av personliga skäl. Tanken är att en ökad förutsebarhet för både arbetsgivare och arbetstagare ska leda till färre tvister i ärenden om uppsägning på grund av personliga skäl. I utredningen anges att det vid bedömningen av vad som utgör sakliga skäl ska vara avgörande om arbetstagaren har gjort sig skyldig till ett tillräckligt allvarligt brott mot anställningsavtalet och samtidigt själv haft insikt, eller borde ha haft insikt, om detta. Prövning ska ske genom en helhetsbedömning enligt nuvarande domstolspraxis.

SULF:s synpunkter

SULF ifrågasätter om den föreslagna förändringen i praktiken kommer att innebära en utökad förutsebarhet av någon större betydelse. Bedömningen huruvida en arbetstagare i väsentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i anställning och att det därmed föreligger sakliga skäl kommer i stor utsträckning vara likartad och lika komplex som den bedömning som sker idag vad gäller saklig grund. Det förhållandet att man inte också ska väga in arbetstagarens personliga intresse av att behålla anställningen och inte heller någon prognos om huruvida det finns risk för att arbetstagaren i framtiden kan tänkas göra sig skyldig till åsidosättande av anställningen innebär inte någon avgörande förändring vad gäller förutsebarheten i uppsägningsärenden enligt SULF:s mening. SULF anser att en sådan förändring kräver mer utveckling i i förarbetena för att syftet med en ökad förutsägbarhet ska kunna uppfyllas.

Dispositivitet för reglerna om sakliga skäl för uppsägning (4.2)

Det skäl som anges för utredningens förslag att reglerna om sakliga skäl för uppsägning ska vara dispositiva är vikten av att parterna får möjlighet att ansvara för att skapa flexibla lösningar som är anpassade till varierande förhållanden på olika delar av arbetsmarknaden. Återigen nämns även behovet av en ökad förutsebarhet vid uppsägningar som ytterligare ett skäl för att det ska finnas möjlighet att i kollektivavtal kunna precisera vad som ska gälla för en giltig uppsägning.

SULF:s synpunkter

Med hänsyn till lagkravet i 12 kap. 7 § regeringsformen gäller förslaget om dispositivitet inte för statlig sektor och därmed inte heller för statliga universitet och högskolor. Möjligheten att genom kollektivavtalsreglering skapa flexibla lösningar anpassade till verksamheten som också leder till bättre förutsebarhet i uppsägningsärenden kommer därför inte att vara densamma som inom övriga sektorer på arbetsmarknaden. Risken är därför stor att antalet tvister i uppsägningsärenden på statlig sektor inklusive universitet och högskola kvarstår på samma nivå som tidigare. Det finns en uppenbar risk att det kommer att utvecklas en praxis kring uppsägningar vid statliga myndigheter och en annan inom privat sektor.

Forskning och högre utbildning är en nyckelfaktor för Sveriges fortsatta utveckling. Forskningens frihet regleras i lag och nyligen har den akademiska friheten ytterligare stärkts genom ändringar i högskolelagen vilket förbundet välkomnar. Detta är särskilt viktigt i en tid då vi ser en tillbakagång avseende akademisk frihet i ett internationellt perspektiv. I vissa länder kan brist på åtlydnad bland forskare och universitetslärare resultera i avsked. Sverige kan och bör agera som en förebild där en fri akademi är en av grundpelarna i demokratin.

För att skydda forskningens frihet hade professorer vid statliga lärosäten fram till den 31 december 1998 ett förstärkt anställningsskydd antingen genom fullmaktsanställning (fram till 1 juli 1993) eller därefter genom särskilda bestämmelser i högskolelagen. Efter att dessa bestämmelser upphävdes för professorer som anställts därefter kan professorer sägas upp på samma grunder som andra tillsvidareanställda arbetstagare. De särskilda bestämmelser som finns kvar som skydd är att beslut om att en anställning som professor ska upphöra på grund av arbetsbrist ska fattas av rektor utan möjlighet till delegering samt att frågor som rör avsked och disciplinpåföljd med mera ska avgöras av Statens ansvarsnämnd. SULF anser att denna ordning är oundgänglig för att så långt möjligt undvika att godtyckliga åtgärder riktas mot professorer på grund av deras vetenskapliga arbete.

Under den tid professorer hade ett särskilt anställningsskydd kunde uppsägning av personliga skäl inte komma ifråga utan endast avsked. Det gör att det nu finns en brist i regelverket då uppsägning av personliga skäl får beslutas av personalansvarsnämnden på myndigheten. Här finns en lucka som enligt förbundet borde täppas till genom att föreskriva att även beslut om uppsägning av professorer på grund av personliga skäl ska fattas av Statens ansvarsnämnd.

SULF anser vidare att ordningen att avsked, uppsägning av personliga skäl och disciplinpåföljd med mera behandlas av Statens ansvarsnämnd även ska utsträckas till att gälla för universitetslektorer som, vid sidan om professor, är en den läraranställning med tillsvidareanställning som regleras i högskoleförordningen. Ett svagt anställningsskydd för högskolans lärare innebär en överhängande risk för att den akademiska friheten urholkas.

Turordning vid uppsägning (5)

Utökad möjlighet att göra undantag från turordningen (5.2)

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist ska arbetsgivaren ha rätt att från turordningen undanta högst tre arbetstagare som enligt arbetsgivarens bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Om undantag har gjorts vid en uppsägning, ska dock inga nya undantag få göras vid en uppsägning som sker inom tre månader därefter.

SULF:s synpunkter

Den utökade möjligheten att undanta så kallade nyckelpersoner från turordningen i samband med arbetsbristuppsägning är en tydlig försämring av anställningstryggheten för SULF:s medlemmar. På statlig sektor finns redan ett avtal som fungerar för verksamheten. Lagändringarna riskerar att slå sönder modellen, vilket inte berörts i tillräcklig utsträckning av utredaren.  Denna försämring s vägs inte upp av det bakomliggande syftet att skapa bättre förutsättningar för privata arbetsgivare till anpassning och utveckling med hänsyn till det globaliserade samhället.

Turordningsreglerna i TurA-S innebär redan mycket små turordningskretsar för SULF:s medlemmar på grund av deras specialiserade arbetsuppgifter. En möjlighet att därutöver undanta tre personer från turordningen kommer i många fall innebära att arbetsgivaren, utifrån bedömningar som normalt inte går att angripa rättsligt, godtyckligt kan välja vem som ska sägas upp.

Om förslaget till utökade möjligheter att göra undantag från turordningen genomförs kan det leda till ett behov av att omförhandla dagens kollektivavtalade turordningsregler inom statlig sektor.

Tvister om ogiltigförklaring (6)

Utredningen föreslår att en anställning ska upphöra vid uppsägningstidens utgång även om det har uppkommit en tvist om uppsägningens giltighet. Vid tvist om giltigheten av en uppsägning eller ett avskedande ska arbetstagaren inte heller kunna få ett interimistiskt beslut av domstol om att anställningen ska bestå till dess tvisten är slutligen avgjord.

Som huvudsakligt skäl för förslaget anges att riskerna för arbetsgivaren vid uppsägningar bör bli lägre och mer förutsägbara. För att motverka lagstridiga uppsägningar och avskedanden och för att förslaget inte ska innebära att arbetstagare avstår från att tvista om en uppsägnings giltighet är tanken att förslaget ska balanseras av att förutsättningarna för uppsägning på grund av personliga skäl blir mer förutsebara och genom att nivåerna för det allmänna skadeståndet ska höjas för att motverka lagstridiga uppsägningar och avskedanden samt att rätten till arbetslöshetsersättning ska utökas.

SULF:s synpunkter

De balanserande åtgärderna till arbetstagarnas förmån kommer inte att få samma genomslag på statlig sektor som på övriga arbetsmarknaden. SULF har ovan redovisat varför förbundet anser att utredningens förslag till ändring från saklig grund till sakliga skäl inte i någon större utsträckning kommer att leda till bättre förutsebarhet vid uppsägningar på grund av personliga skäl.

Statligt anställda kommer inte heller få möjlighet att bli kompenserade för att anställningen inte kommer att bestå vid en tvist på samma sätt som privatanställda medlemmar. Detta har återigen att göra med statliga särregleringar. På privat sektor finns en överenskommelse som ger kompensation för att anställningen inte längre kommer att bestå vid en sådan tvist efter det att uppsägningstiden har löpt ut. Detta sker genom att man skapat ett komplement till ersättningen från A-kassan när ett fackförbund driver tvist om en uppsägnings giltighet för en medlems räkning. På grund av en särreglering i förordningen om statliga kollektivavtal är det inte möjligt att teckna motsvarande kollektivavtalade regler, som bara gäller medlemmar i en facklig organisation, för de statliga parterna.

Vidare behöver det förtydligas hur bestämmelserna i 11 § lagen om offentlig anställning (1994:260) om att en statlig anställning som huvudregel upphör om man får en ny sådan anställning förhåller sig till de föreslagna bestämmelserna i de fall någon som sagts upp eller avskedats fått en ny statlig anställning och senare vinner en tvist om uppsägningens eller avskedandets giltighet.

Särskild visstidsanställning (8.2)

Allmän visstidsanställning ersätts med särskild visstidsanställning. Särskild visstidsanställning övergår till tillsvidareanställning när arbetstagaren varit anställd sammanlagt mer än tolv månader under en femårsperiod eller under en period då arbetstagaren har haft tidsbegränsade anställningar i form av särskild visstidsanställning, vikariat eller säsonganställning och anställningarna följd på varandra.

Arbetstagare som varit anställd i särskild visstidsanställning i sammanlagt mer än nio månader under de tre senaste åren får företrädesrätt till återanställning i ny särskild visstidsanställning.

SULF:s synpunkter:

Förslaget har begränsad betydelse för arbetstagare inom statliga universitet och högskolor.

Kravet på förtjänst och skicklighet vid anställning inom staten innebär att företrädesrätten för arbetstagare i särskild visstidsanställning kommer få begränsad betydelse för statligt anställda.

Det finns därutöver risk att universitet och högskolor istället för särskild visstidsanställning utnyttjar sina stora möjligheter att använda sig av andra typer av visstidsanställningar, vilket betyder att företrädesrätten över huvud taget inte aktualiseras.

Anställning som lärare inom konstnärlig verksamhet kan till exempel, utöver vad som följer av anställningsskyddslagen, tidsbegränsas i upp till tio år enligt högskoleförordningen. SULF kan konstatera att tidsbegränsade anställningar för lärare inom konstnärlig verksamhet har blivit mer regel än undantag inte minst på de konstnärliga lärosätena, trots att regeringen i propositionen ”En akademi i tiden” (prop. 2009/10:149, s. 75) framhöll att huvudregeln även för lärare inom konstnärlig verksamhet ska vara tillsvidareanställning. Regeringen ansåg vidare att utrymmet för tidsbegränsade anställningar inom denna verksamhet skulle utredas. Någon utredning har dock inte kommit till stånd. SULF anser att de särskilda bestämmelserna för tidsbegränsade lärare inom det konstnärliga området är otidsenliga och bör upphävas.

De stora möjligheterna till tidsbegränsade anställningar inom universitet och högskola, utöver särskild visstidsanställning, innebär vidare att även konverteringsregeln kan komma att få begränsad betydelse inom denna sektor. Ramtiden är en femårsperiod eller under en period då arbetstagaren har haft tidsbegränsade anställningar i form av särskild visstidsanställning, vikariat eller säsonganställning och anställningarna följd på varandra. Risken är att universitet och högskolor använder sig av andra visstidsanställningar än de visstidsanställningar som har betydelse för ramtiden, vilket ytterligare begränsar regelns betydelse inom universitet och högskola. SULF anser därför att alla visstidsanställningar ska ingå i kedjan av på varandra följande anställningar oavsett grund för tidsbegränsning.

För Sveriges universitetslärare och forskare

Mats Ericson

Förbundsordförande