Ett förbättrat system för arbetskraftsinvandring

SULF:s kommenterar remissvaret: SULF har idag skickat in sitt remissvar på utredningen om arbetskraftsinvandring (SOU 2021:5). I remissvaret lyfter vi främst fram att förslagen inte kommer att komma tillrätta med de stora problem som finns vad gäller doktorander och forskare och deras möjligheter att stanna kvar i Sverige med permanent uppehållstillstånd. Detta då direktiven inte gav utrymme för utredaren att gå igenom detta regelverk. SULF kräver därför att utredningen får tilläggsdirektiv eller att en ny utredning tillsätts där de problem vi lyfter fram blir belysta. Dessa problem behöver åtgärdas snarast om Sverige ska fortsätta vara en attraktiv plats för högkvalificerade forskare och doktorander.

2021-04-06

REMISSVAR

Ett förbättrat system för arbetskraftsinvandring, SOU 2021:5

Ert dnr R 9.21

Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) överlämnar härmed sitt yttrande över rubricerad utredning. SULF organiserar lärare, forskare och doktorander vid lärosäten och forskningsinstitut.

Förbundet välkomnar att åtgärder som motverkar kompetensutvisningar vidtas. Sverige är ett litet land som är beroende av att attrahera högt kvalificerade personer från andra länder. Det underlättas med ett regelverk som är förutsägbart och som ger människor som kommit hit för att arbeta och studera en reell möjlighet att stanna kvar med permanent uppehållstillstånd och i förlängningen medborgarskap. Samtidigt konstaterar vi att utredningens direktiv saknade flera viktiga perspektiv. De innefattade inte personer som kommer hit för att genomföra forskarutbildning eller för att bedriva forskning. Doktorander och forskare söker inte uppehållstillstånd på grund av arbete utan istället enligt de särskilda regler som finns i 5 b kap. utlänningslagen (2005:716). SULF anser därför att en ny utredning snarast behöver tillsättas för att se över regelverket för permanent uppehållstillstånd för dessa grupper, alternativt att den nuvarande utredningen får tilläggsdirektiv. Nedan lyfter vi fram de problem vi sett.

Att se över dessa bestämmelser är särskilt viktigt mot bakgrund av de förslag som lagts fram av migrationskommittén ”En långsiktig hållbar migrationspolitik” (SOU 2020:54). Deras förslag riskerar att öka kompetensutvisningarna genom de krav som föreslås vad gäller exempelvis språkkunskaper och försörjningskrav. Vi har i vårt remissvar på den utredningen utvecklat dessa farhågor och flera andra remissinstanser, inklusive Migrationsverket och Svenskt näringsliv, har lyft fram liknande synpunkter. SULF anser att migrationskommittén i alltför stor utsträckning har fokuserat på asylinvandringen och inte i tillräckligt stor utsträckning har beaktat hur förslagen negativt påverkar de högkvalificerade personer som kommer till Sverige för att arbeta, forska eller studera. Förslagen från den nu aktuella utredningen (SOU 2021:5) riskerar därför att motverkas av migrationskommitténs förslag.

Vad gäller utredningens förslag så välkomnar SULF att det föreslås bli möjligt för den som har ett uppehållstillstånd på grund av arbete att söka uppehållstillstånd för forskning utan att först lämna landet. Förbundet vill dock här peka på att den som kommer till Sverige för att arbeta och efter det vill påbörja en forskarutbildning borde kunna söka uppehållstillstånd för detta ändamål utan att lämna Sverige. Det finns flera exempel på att högkvalificerade personer som varit här för att arbeta och sedan antagits till forskarutbildning av rent formella skäl har tvingats lämna landet för att ansöka om uppehållstillstånd för att sedan komma tillbaka igen. Den ordningen innebär problem inte bara för den sökande utan också för lärosätet som måste vänta på att viktig forskning ska komma igång. Dessutom skapar det ökad administration hos Migrationsverket vilket riskerar förlänga handläggningstiderna hos myndigheten. Det ska här betonas att de allra flesta doktorander är anställda varför de, till skillnad från andra studerande, också är arbetstagare. Det är ytterligare ett skäl som gör det rimligt att det ska vara möjligt för dem att söka ett nytt uppehållstillstånd utan att lämna Sverige.

Goda förutsättningar för att attrahera kompetens till forskning och forskarutbildning är avgörande för Sveriges konkurrenskraft

Enligt den senaste statistiken hade 40 procent av alla nyantagna till forskarutbildningen utländsk bakgrund 2019[1]. Bland de som innehar en tidsbegränsad meriteringsanställning (postdoktorer och biträdande lektorer) vid våra lärosäten var andelen med utländsk bakgrund så hög som 73 procent under samma år[2]. Det är således avgörande för den framtida kompetensförsörjningen såväl vid våra lärosäten som i flera andra verksamheter att många av dem väljer att stanna kvar i Sverige. Ett stort antal av dessa personer kommer från länder utanför EU/EES och är beroende av att kunna få uppehållstillstånd. Det är därför avgörande att det finns goda möjligheter att kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd och i förlängningen medborgarskap samt att regelverket kring detta är tydligt och förutsägbart. För doktorander har det redan införts en möjlighet att få permanent uppehållstillstånd även om det har visat sig finnas vissa problem med tillämpningen av regelverket. De problem som vi noterat är i huvudsak följande:

• Personer som slutför sin forskarutbildning på kortare tid än fyra år har ofta nekats permanent uppehållstillstånd. Det innebär att de som är särskilt framstående riskerar att utvisas.
• Det går idag inte att ansöka om ett permanent uppehållstillstånd med mindre än att det är högst 14 dagar kvar på ett gällande tidsbegränsat uppehållstillstånd även om alla krav är uppfyllda. Det innebär dels att den sökande under handläggningstiden temporärt kommer sakna uppehållstillstånd, samt att det finns risk för att de istället lämnar landet för att söka bättre möjligheter utomlands.
• Forskning är internationell. Om en doktorand under en del av sin forskarutbildning arbetat utomlands riskerar en ansökan om permanent uppehållstillstånd av avslås på grund av utlandsvistelsen även om den varit en del av den svenska forskarutbildningen.
• Det förekommer att personer bedriver forskarutbildning inom ramen för andra uppehållstillstånd än för forskarutbildning vilket medför att de nekas permanent uppehållstillstånd. Detta bör ses över så att alla som genomgått forskarutbildning i Sverige ges möjlighet att söka permanent uppehållstillstånd oberoende av vilket uppehållstillstånd man haft.
• SULF har noterat att medborgare i Schweiz som bedriver forskarutbildning i Sverige missgynnas jämfört med andra tredjelandsmedborgare då de inte kan få uppehållstillstånd för forskarstudier och därför inte kan söka permanent uppehållstillstånd enligt bestämmelserna i 5 kap. 5 § utlänningslagen. Med tanke på att dessa medborgare i allmänhet har en större möjlighet att få uppehållstillstånd än andra medborgare från länder utanför EES-området, och är undantagna från kravet på arbetstillstånd, förefaller detta vara en oönskad och negativ effekt av att Schweiziska medborgare inte kan få uppehållstillstånd enligt bestämmelserna i 5 b kap. utlänningslagen.

Migrationskommittén (SOU 2020:54) föreslår att nya krav ska ställas för att den sökande ska kunna beviljas permanent uppehållstillstånd. Det handlar om krav på försörjningsförmåga, samt kunskaper i svenska och samhällskunskap. Dessa krav riskerar bli nya hinder särskilt om de införs utan god framförhållning.

SULF vill här peka de intentioner som har finns kring internationalisering av högre utbildning och forskning (SOU 2018:3 och SOU 2018:78) samt vad som uttrycktes när möjligheten till permanent uppehållstillstånd för doktorander infördes 2014 (prop. 2013/14:213). I propositionen framhölls bland annat.

Internationella studenter, inklusive doktorander, är en högt kvalificerad grupp och viktiga kunskapsbärare som bidrar till samhällsutvecklingen både i Sverige och i sina ursprungsländer. Som regeringen framförde i 2012 års forsknings- och innovationsproposition är det angeläget att det finns goda förutsättningar för att attrahera och rekrytera internationella studenter, inklusive doktorander, till Sverige (prop. 2012/13:30 s. 174–175).

/---/

Att doktorander, som ofta tillbringar långa tider i Sverige och får en verklig anknytning till det svenska samhället, inte har möjlighet att kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd är inte i överensstämmelse med regeringens mål för forskningspolitiken i övrigt. Mot den bakgrunden anser regeringen att det bör införas en möjlighet för utlänningar, som beviljats uppehållstillstånd för studier som avser utbildning på forskarnivå, att kvalificera sig för ett permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Mot bakgrund av det ovan sagda anser SULF:

att regeringen snarast ska tillsätta en utredning som får i uppdrag att ta fram förslag om hur kompetensutvisningar av högkvalificerade personer inom forskning och forskarutbildning ska undvikas och att de problem vi pekar på ovan lyfts in i direktiven. Alternativt ge nuvarande utredning tilläggsdirektiv.

att utredningens förslag om att den som kommit till Sverige för att arbeta och som efter det söker uppehållstillstånd för forskning kompletteras med att en sådan person även ska kunna påbörja en forskarutbildning och söka ett uppehållstillstånd för detta ändamål utan att lämna Sverige.

att ett införande av ett försörjningskrav för permanent uppehållstillstånd måste kombineras med ett förbud mot att använda stipendier som finansieringsform för doktorander och forskare och att dessa istället ska anställas.

att dessa kvalificerade personer ska undantas från försörjningskravet om ovanstående inte tillgodoses.

att ett eventuellt införande av språk- och samhällskunskapskrav måste ske med god framförhållning och att resurser ska tillföras till lärosätena så att doktorander och forskare ges förutsättningar att uppfylla kraven.

[1]  Universitetskanslersämbetets årsrapport 2020.

[2]  (Statiskt meddelande från Statistiska centralbyrån och Universitetskanslersämbetet, UF 23 SM 2001)