Myndighetschefers villkor

REMISSVAR
Myndighetschefers villkor (SOU 2011:81)

Dnr S2011/10980

Då rubricerad utredning innehåller förslag som särskilt gäller lärosätesrektorer, en grupp myndighetschefer där flera är medlemmar av Sveriges Universitetslärarförbund (SULF), väljer förbundet att lämna synpunkter på förslagen i utredningen trots att vi inte är formell remissinstans.

Sammanfattning av förbundets synpunkter
Lärosätesrektorernas anställningsvillkor i bred mening har från tid till annan varit föremål för förbundets uppmärksamhet. Vi välkomnar därför utredningens genomlysning i frågan och hoppas att den i sig innebär att regeringen kommer att tydligare ta sitt ansvar som arbetsgivare till myndighetscheferna.

Dock finner vi att det är en märklig brist att man i utredningen inte alls diskuterar i vilken utsträckning lärosätena som myndigheter skiljer sig från andra myndigheter, en fråga som ju rests vid flera tillfällen. Under senare år kan nämnas utredningen Självständiga lärosäten (SOU 2008:104) och propositionen En akademi i tiden – ökad frihet för universitet och högskolor (Prop. 2009/10:149). Vi menar att frågan om i vilken grad lärosätenas rektorer ska omfattas av samma regelverk som övriga myndighetschefer till stor del beror på hur man ser på lärosätena i förhållande till andra myndigheter. Därför saknar vi ett perspektiv i utredningen som vi tillför i det följande.

Nedan kommenterar vi förslagen i utredningen i samma ordning och med samma numrering som i utredningen. För att underlätta återger vi förslagstexten i början av varje avsnitt.

9.1 Anställningsform
Utredningen s. 122:

Våra bedömningar och förslag: Chefer som leder förvaltningsmyndigheter som lyder omedelbart under regeringen ska, med undantag för de som anställs med fullmakt, anställas tidsbegränsat. En arbetstagare ska, i likhet med vad som gäller i dag, vid en första anställning som myndighetschef som huvudregel anställas för sex år.
Regeringen ska i enlighet med dagens praxis kunna förlänga anställningen vid en och samma myndighet med normalt tre år. Det ska stå regeringen fritt att avvika från den rekommenderade anställningstiden. Också när det gäller rektorer vid de statliga lärosätena bör det stå regeringen fritt att besluta om längden på en tidsbestämd anställning. Regeringen måste i god tid före anställningstidens slut, normalt minst sex månader, ta upp frågan om fortsatt anställning med berörd myndighetschef.

Förbundet tillstyrker inte förslaget att rektorers anställningstid inte längre ska regleras i Högskoleförordningen. Det är inte bra vare sig ur planeringssynpunkt eller av rättssäkerhetsskäl. Rektorer utses visserligen av regeringen precis som andra myndighetschefer, men de utses på förslag av lärosätets styrelse och det är orimligt att styrelsen inte ska ha fullt klart för sig för vilken tidsperiod rektor utses. Det bör inte vara möjligt att tillsätta en rektor för ett kortare förordnande än sex respektive tre år med mindre än att den sökande, lärosätets styrelse och regeringen är ense om en kortare förordnandetid (vilket för övrigt dagens system tillåter). Dessutom bör de sökande till ett rektorsuppdrag ha samma förutsättningar, det vill säga veta förordnandelängden när de anmäler sitt intresse (se även avsnitt 9.9.1 nedan).

9.2 Anställningsskydd, uppsägning och avskedande m.m.
Utredningen s. 130:

Vår bedömning och våra förslag: Myndighetschefer som anställs tidsbestämt ska även fortsatt hänföras till de arbetstagargrupper som undantas från LAS (se 1 § andra stycket 1 p LAS). En tidsbestämd anställning som myndighetschef ska inte vara möjlig att säga upp i förtid. Det bör framgå av en bestämmelse i lag. Möjligheten att under vissa förhållanden avskeda en tidsbestämt anställd myndighetschef ska finnas kvar i sin nuvarande form. Liksom i dag bör då föreskrifterna om grunden för avskedande i LAS tillämpas.

Förbundet tillstyrker förslaget.

9.3 Förflyttningsinstrumentet och möjligheten att skilja vissa chefer från anställning
Utredningen s. 133:

Våra förslag: Regeringen måste, ytterst av konstitutionella skäl, kunna förflytta en myndighetschef med en tidsbestämd anställning från denna anställning. Skälen för när regeringen ska kunna besluta om en förflyttning bör vara desamma som i dag. Följderna av själva förflyttningen bör dock regleras tydligare. Också reglerna om förflyttning av JK och RÅ bör finnas kvar. Regeringen bör arbeta aktivt för att finna lämpliga arbetsuppgifter åt en myndighetschef som ska flyttas till en annan anställning. Regeringen bör utarbeta rutiner för hur dess företrädare kan agera vid förflyttningar. Även affärsverkscheferna ska omfattas av förflyttningsinstitutet, och möjligheten att skilja dessa från anställning ska avskaffas. Möjligheten att arbetsrättsligt tvista om ett förflyttningsbeslut ska avskaffas. Ett beslut om förflyttning ska gälla omedelbart. Detta gäller också vid beslut om förflyttning av JK och RÅ.

Förbundet avstyrker förslaget att avskaffa möjligheten att arbetsrättsligt tvista om ett förflyttningsbeslut. För det första är det ur konstitutionell synvinkel olämpligt att fatta beslut som rör en enskild som inte är möjliga att överpröva. För det andra kan det inte vara förenligt med EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, där det klart framgår att alla unionsmedlemmar har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol. Denna princip har också varit föremål för avgörande i EU-domstolen där domstolen klargjort att möjligheten till rättslig prövning är en grundläggande rättighet inom EU.

9.4 Lön och andra villkor under anställningen

9.4.1 Lönesättning av myndighetschefer
Utredningen s. 145

Vår bedömning: Lönen är inte den enda men en av de avgörande faktorerna för att attrahera de bästa cheferna. Löneläget måste vara anpassat till arbetets karaktär, marknadsförhållanden och rättvisefaktorer och till de enskildas ansvar och prestationer. Våra förslag: Lönesättningen ska vara individuell för alla de myndighetschefer som omfattas av utredningen. Det bör göras en utförligare beskrivning av vad som ska beaktas vid den individuella lönesättningen. Regeringen bör också informera myndighetscheferna om vilka kriterier som tillämpas vid lönesättningen. Regeringen bör hantera lönerevisionerna professionellt. Regeringen bör bl.a. regelmässigt informera arbetstagarna om när lönerevisioner kommer att äga rum och erbjuda ett samtal om lön innan revisionerna slutförs. Regeringen bör löpande bevaka att myndighetschefernas löner är attraktiva.

Förbundet har vid flera tillfällen, bland annat i samtal med Utbildningsdepartementet, påpekat att lönesättningen av lärosätesrektorer inte följer de principer som slås fast i de statliga avtalen och som de själva förväntas driva på lärosätena. Utredningens beskrivning (s. 146) att rektorerna lönesätts schematiskt är tyvärr bara alltför sann. Vi menar att det enda rimliga är att lönen sätts i dialog mellan berört departement och berörd myndighetschef. Denna lönesättningsmetod är den som gäller de högsta cheferna inom varje myndighet enligt avtal mellan Arbetsgivarverket och Saco-S (RALS-T respektive Chefsavtalet) och det är rimligt att myndighetschefen själv lönesätts enligt samma procedur.

Vi tillstyrker således utredningens förslag om en professionell hantering av lönesättningen. Vi försätter att denna lönesättningsdialog utgår från samma premisser som gäller för andra statligt anställda, nämligen:

• Lönesättning vid anställningen som avspeglar både arbetsuppgifternas komplexitet och den tillträdandes kvalifikationer.
• Årlig lönerevision med för myndighetscheferna kända kriterier för lönesättning.

Vi vill i detta sammanhang framhålla att arbetsuppgifternas komplexitet inte nödvändigtvis är en direkt följd av lärosätets storlek, vare sig man mäter denna i omsättning, antal anställda eller antal studenter.

9.4.2 De särskilda villkoren
Utredningen s. 150:

Vår bedömning: Det finns inte någon anledning att bygga ut de särskilda villkoren som kan vara förknippade med en anställning som myndighetschef. Landshövdingarnas boplikt bör finnas kvar.

SULF har inget att invända mot utredningens bedömning eftersom det ur konstitutionell synvinkel kan vara olämpligt att myndighetschefer har förmåner utöver de beskrivna. Vad gäller förhållandet att det är regeringen snarare än myndigheten som beslutar över förmånerna har vi heller inget att invända under nuvarande förhållanden, det vill säga så länge lärosätena inte övergår till den i SOU 2008:104 förordade nya offentligrättsliga organisationsformen.

9.4.3 Chefsutveckling och utbildningsbehov
Utredningen s. 151:

Våra förslag: Den introduktion som erbjuds myndighetscheferna i dag ska breddas, utvecklas och fördjupas.
GD-grupperna ska finnas kvar.
Regeringen måste fortlöpande utvärdera myndighetschefernas behov av utveckling, utbildning och annat stöd i arbetet.
Regeringen bör tillhandahålla mentorskap.
Rektorerna bör erbjudas att delta i programmen för övriga myndighetschefers introduktion och utveckling

Förbundet tillstyrker förslagen, inklusive att rektorer inkluderas i den reguljära utbildningen för myndighetschefer men vill framhålla att denna inte kan ersätta utan bara komplettera dagens rektorsutbildningar. Vi citerar vårt remissvar på SOU 2012:1, inlämnat till Utbildningsdepartementet 23 februari i år:

Enligt förbundets uppfattning motiverar de särdrag och särskilda utmaningar som ligger i rektorsuppdraget att ett särskilt rektorsutvecklingsprogram anordnas även fortsättningsvis. Denna uppgift bör naturligen föras till den nya service- och samarbetsmyndigheten som bör tillföras resurser motsvarande dem som idag finns avsatta för programmet inom Högskoleverket.

9.5 Tydligare uppdrag och villkor för anställning

Utredningen s. 155:

Vår bedömning: Regeringens företrädare bör tidigt diskutera med och klargöra för de blivande myndighetscheferna formerna för den informella dialogen och möjligheterna att diskutera, klargöra och komma överens om hur uppdraget bör utföras.
Regeringens företrädare måste bättre, redan under rekryteringsförfarandet, informera den sökande om de villkor som följer med ett arbete som myndighetschef.
Det är viktigt att tid sätts av för samtal mellan statsråd och/eller statssekreterare och myndighetschefen. Det kan ske i samband med myndighetsdialogen eller vid annat tillfälle.

SULF tillstyrker att Regeringens företrädare på ett bättre sätt än tidigare för samtal med myndighetscheferna under deras anställning. Emellertid vill vi när det gäller rektorer fästa uppmärksamheten på att de ju inte rekryteras av regeringen. Det finns skäl att vara tydlig kring rollfördelningen mellan regeringen och styrelserna.

9.5.2 Myndighetschefers behov av att få styra över vissa ledningsfunktioner
Utredningen s. 157:

Vår bedömning och vårt förslag: Överdirektörer, länsöverdirektörer och länsråd ska som huvudregel inte längre anställas av regeringen. Regeringen bör – såvida inte speciella förhållanden eller situationer föreligger – till myndighetschefen fullt ut delegera uppgiften att utse sin ställföreträdare. Detta bör dock inte gälla vid de statliga lärosätena där det även fortsatt bör vara styrelsen som utser rektors ställföreträdare. Förslaget föranleder ändringar i myndighetsförordningen och i förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion.

SULF tillstyrker förslaget att lärosätesstyrelserna även framgent utser rektors ställföreträdare.

9.5.3 En ny lag om villkor för anställning
Utredningen s. 159:

Vår bedömning och våra förslag: Vissa grundläggande regler om anställningsvillkor bör samlas i en särskild lag om villkor för anställning som myndighetschef. De myndighetschefer som är anställda med fullmakt ska inte omfattas av lagen.
Regeringen bör – till följd av att vi föreslår att den som huvudregel inte längre ska vara arbetsgivare för överdirektörerna – se över hur anställningen och anställningsskyddet ska se ut för dessa arbetstagare. Också för andra arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning kan det finnas anledning att se över hur anställningen ska vara utformad.

SULF har inga synpunkter på förslaget mer än att det allmänt är till förmån för rättssäkerhet och demokrati att regelverk på lämpligt sätt fastställs.

9.6 Regeringen som arbetsgivare
Utredningen s. 160f:

Vår bedömning: Regeringens funktion som myndighetschefens arbetsgivare måste göras tydlig. Det är lämpligt att det är statssekreteraren vid respektive departement som svarar för att arbetsgivarfunktionen utövas och fungerar.
Våra förslag: Statssekreterarens ansvar för arbetsgivarfunktionen ska slås fast i förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet.
Information om vad arbetsgivaransvaret innebär och en diskussion om hur det kan utövas bör vara en viktig del av utvecklingsprogrammet för statssekreterarna. En informationsskrift om villkor för myndighetschefers anställning bör utarbetas. Arbetstagarna bör med jämna mellanrum tillfrågas om hur de bedömer kontakterna med arbetsgivarens företrädare.

SULF tillstyrker förslaget.

9.7 Avgångsförmåner

9.7.1 Behöver myndighetschefer avgångsförmåner?
Utredningen s. 169:

Vår bedömning: För myndighetschefer som anställs tidsbegränsat behövs rimliga och realistiska avgångsförmåner som fungerar både när dessa chefer är mitt i sin yrkeskarriär och mot slutet av densamma.

SULF delar utredningens bedömning. Förr var rektorer normalt professorer i slutet av karriären. Idag är många rektorer yngre, och de måste få avgångsvillkor som gör det möjligt för dem att ha en omställningstid efter avslutat rektorsuppdrag.

9.7.2 Inkomstgaranti och avgångsvederlag – 9.7.8 Systemägarens ansvar
Förbundets uppfattning är att rektorer i dessa avseenden ska ha samma förmåner som andra myndighetschefer.

9.8. Efter anställning
Utredningen s. 187:

Vårt förslag: Regeringen bör mer aktivt än i dag ta till vara myndighetschefernas kompetens också efter en anställning som myndighetschef.

Förbundet tillstyrker förslaget. Många rektorer har visserligen tidigare anställning att gå tillbaka till efter uppdraget, men det är inte alltid möjligt att efter ett antal års frånvaro från forskning och undervisning återgå till denna verksamhet. Dessutom tycks det oss vara ett märkligt slöseri med resurser att inte ta tillvara de kunskaper och kompetenser en person rimligen förvärvat efter att ha varit rektor i ett antal år. Att tillvarata kompetensen skulle kräva ett större samarbete mellan departementen än vad som är fallet idag eftersom det inte alltid är sannolikt att ett departement har behov av kompetensen just vid det tillfälle då den står till förfogande för att en anställning upphör.

9.9 Två övriga frågor

9.9.1 Sekretess i ärenden om anställning av rektor
Utredningen s. 189:

Vårt förslag: Sekretess enligt 39 kap. 5 b § OSL ska gälla även i ärenden om anställning av rektor vid ett universitet eller en högskola som har staten som huvudman och som omfattas av högskolelagen. När styrelsen beslutar om att höra lärare, övriga anställda och studenter vid lärosätet ska sekretessen upphöra att gälla för uppgifter om den eller de kandidater som hörandet avser.

Rektorer anställs av regeringen efter förslag från lärosätets styrelse. På grund av lärosätenas särskilda uppdrag – att utbilda och forska – är det nödvändigt att lärosätets lärare och studenter har en möjlighet att själva bilda sig en uppfattning om de främsta kandidaterna. Det innebär dels att dessa kandidater inte kan omfattas av sekretess, dels att hörandeförsamlingen måste få ta ställning till mer än en kandidat. Förbundet kan tillstyrka sekretess när det gäller de första stegen i urvalsprocessen, men vill å det bestämdaste hävda att man i så fall bör skriva in i förordningstexten att hörandeprocessen bör omfatta fler än en kandidat.

9.9.2 Annonsering av anställningar som landshövding?
Utredningen s. 191:

Vår bedömning: Regeringen bör på nytt överväga om det finns anledning att offentligt ge till känna att det finns lediga anställningar som landshövding.

Det är förbundets uppfattning att lediga anställningar alltid bör tillkännages.

För Sveriges universitetslärarförbund

Anna Götlind
Förbundsordförande

Git Claesson Pipping
Förbundsdirektör

Kopia för kännedom till:
Utbildningsdepartementet
SUHF
Saco
Saco-S