Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och vissa anpassningar till miniminivån enligt EU:s migrations- och asylpakt

(SOU 2025:31)

Sveriges universitetslärare och forskare, SULF avger härmed remissvar på delbetänkandet från denna utredning.
SULF är ett förbund inom Saco som organiserar lärare, forskare och doktorander och som samlar mer än 22 700 medlemmar.

SULF:s inställning

SULF har endast tagit ställning till förslaget om att ställning som varaktigt bosatt inte längre ska ge permanent uppehållstillstånd. Förbundet avstyrker med hänvisning till det nedan sagda förslaget. Ett genomförande av det skulle äventyra Sveriges möjligheter att locka till sig kvalificerade personer från länder utanför EES. Utredningen förefaller inte ha fört något resonemang kring sådana risker.

Om förslaget ändå genomförs anser förbundet att de grupper som är kvalificerade för permanent uppehållstillstånd enligt 5 kap. 5 § utlänningslagen och deras familjemedlemmar, samt schweiziska medborgare och deras familjemedlemmar, även fortsatt automatiskt ska ges permanent uppehållstillstånd om de beviljas ställning som varaktigt bosatt.

SULF har under lång tid påtalat att bestämmelserna i utlänningslagen och utlänningsförordningen är mycket problematiska för de högkvalificerade personer som kommer till Sverige för att bedriva forskning eller forskarstudier. De utgör en kompetens som Sverige behöver både nu och i framtiden. SULF har därför välkomnat merparten av de förslag som lagts fram för att förbättra migrationslagstiftningen för dessa grupper (Ds 2024:31) i syfte att göra Sverige mer attraktivt för dessa högkvalificerade personer.

Den främsta anledningen till de problem som nu finns för dessa grupper är det illa anpassade försörjningskrav för permanent uppehållstillstånd som infördes 2021 och som gjorde det mycket svårare för dessa personer att stanna i Sverige vilket fått till följd att många av dem nu istället arbetar i andra länder. Det är för SULF uppenbart att de krav som då infördes hade som huvudsyfte att göra det svårare för asylsökande att få permanent uppehållstillstånd, men att förslagen kom att drabba även de grupper som regeringen anser att Sverige behöver locka till sig, det vill säga högkvalificerad arbetskraft och studenter. I det sammanhanget kan det särskilt noteras att företrädare för regeringen pekat på vikten av att Sverige kan locka till sig världsledande forskare från USA samt internationella studenter som inte längre är välkomna i USA när den akademiska friheten där hotas av den nya administrationen. En viktig förutsättning för detta är att migrationsregelverket i Sverige inte är avskräckande.

Det är därför med stor oro vi kan konstatera att utredningen föreslår att beslut om att en utlänning ska beviljas ställning som varaktigt bosatt inte längre automatiskt ska ge permanent uppehållstillstånd utan endast ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i fem år.

Det vore mycket olyckligt att härigenom göra om de misstag som gjordes 2021. Det vore istället att föredra att den förda politiken på migrationsområdet är konsekvent och sammanhållen så att de åtgärder som syftar till att Sverige ska locka till sig högkvalificerad arbetskraft inte återigen motverkas av förslag inom asylområdet. Såvitt vi kunnat utröna förs det i utredningen inte något resonemang kring hur förslaget att ställning som varaktigt bosatt inte kommer ge permanent uppehållstillstånd kommer att påverka Sveriges attraktionskraft när det gäller högkvalificerade personer. Förutom förslagen i denna utredning finns det andra förslag i andra utredningar som också kommer att försvåra för de grupper som regeringen vill ska komma till Sverige. Det rör allt från nya bestämmelser om medborgarskap, kvalifikationstid för sociala förmåner och förslag om att man ska förlora sitt permanenta uppehållstillstånd om man vistas utomlands i mer än ett år något som bland annat skulle drabba forskare som inom ramen för en anställning i Sverige förväntas arbete utomlands i upp till två år (t.ex. genom medel från forskningsråden för internationell postdok).

Utredningen föreslår förvisso inga ändringar i bestämmelserna (5 kap. 5 § utlänningslagen) om att personer som haft uppehållstillstånd för bland annat arbete, forskning eller studier på forskarnivå ska kunna få permanent uppehållstillstånd. För många har möjligheten att få permanent uppehållstillstånd genom att beviljas ställning som varaktigt bosatt dock varit ett alternativ som behövts i många situationer. Det kan till exempel handla om att personen inte under hela sin tid i Sverige haft ett sådant uppehållstillstånd utan istället haft uppehållsrätt eller uppehållstillstånd som familjemedlem. Sådana personer kan idag istället kvalificera sig för ställning som varaktigt bosatt efter fem år.

Vidare är möjligheterna att uppfylla försörjningskravet för ställning som varaktigt bosatt annorlunda och lättare att uppfylla för sökande som exempelvis har ett stipendium eller försörjs av en familjemedlem. Här kan särskilt noteras att en del av förslagen i Ds 2024:31, utöver att öka möjligheterna för forskare, doktorander och innehavare av EU-blåkort att få permanent uppehållstillstånd, även syftar till att underlätta även för doktoranders och forskares familjemedlemmar. Detta dels för att de också ofta är högkvalificerade och dels för att det är svårt att behålla sådana personer i Sverige om deras familjemedlemmar inte kan bo kvar här. Av dessa skäl är det högst olämpligt att ta slopa möjligheten för dem att automatiskt få permanent uppehållstillstånd i samband med en ansökan om ställning som varaktigt bosatt.

Visserligen föreslås att medborgarskap ska kunna beviljas en person som fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i kraft av att ha beviljats ställning som varaktigt bosatt, men mot bakgrund av de förslag som finns i en annan utredning kommer kraven och kvalifikationstiden för detta att skärpas väsentligt jämfört med idag.
SULF anser därför att det även i fortsättningen, i vart fall, ska vara möjligt för de grupper som är kvalificerade att få permanent uppehållstillstånd genom 5 kap. 5 § utlänningslagen att automatiskt få permanent uppehållstillstånd genom ett beslut om ställning som varaktigt bosatt. Detsamma bör gälla för schweiziska medborgare och deras familjemedlemmar.

Mer om grupper som särskilt drabbas av förslaget om att ställning som varaktigt bosatt inte ska ge permanent uppehållstillstånd

Som nämns ovan är det inte ovanligt att högkvalificerade personer och deras familjemedlemmar får permanent uppehållstillstånd genom dagens bestämmelser om ställning som varaktigt bosatt (5 a kap. utlänningslagen) snarare än genom bestämmelserna i 5 kap. samma lag. Några exempel på sådana situationer är följande

• Personer som under en period inte har de uppehållstillstånd som nämns i 5 kap. 5 §. Det kan till exempel handla om personer som under en tid då de uppfyllt kraven för sådana uppehållstillstånd varit sammanboende med EES-medborgare i Sverige och därmed istället haft uppehållsrätt. I många fall är de rent av förhindrade att ha vissa sådana uppehållstillstånd (jfr 5 b kap. 10 § utlänningslagen).
• Personer som uppfyller kraven för uppehållstillstånden i 5 kap. 5 § men som istället har uppehållstillstånd som sammanboende med en svensk medborgare eller med en tredjelandsmedborgare som har uppehållstillstånd eller EU-blåkort
• Personer som kommit till Sverige som flyktingar, inklusive medborgare i Ukraina som kommit till Sverige under massflyktsdirektivet, och fått uppehållstillstånd men som samtidigt har en utbildning och en kompetens som gör att de nu arbetar som doktorand eller forskare i Sverige. De uppfyller därmed kraven för att ha uppehållstillstånd som enligt 5 kap. 5 § utlänningslagen kan ge permanent uppehållstillstånd men är förhindrade att söka sådana utan att först återvända till sitt hemland vilket av förklarliga skäl inte är möjligt. För en del av dessa har ställning som varaktigt bosatt varit en möjlighet
• Personer som under en tid som doktorand eller forskare bedriver en de av sitt arbete utomlands inom ramen för internationalisering av högre utbildning och forskning. Bestämmelserna om ställning som varaktigt bosatt möjliggör sådana vistelser i upp till tio månader och sex månader i taget under kvalifikationstiden. Söker en sådan person istället permanent uppehållstillstånd finns det stor risk för avslag med hänvisning till utlandsvistelsen även om den sker inom ramen för internationellt utbyte eller inom ramen för en anställning i Sverige
• Personer som är Schweiziska medborgare och deras familjemedlemmar. Dessa kan enligt utlänningslagen varken få uppehållstånd för forskarstudier eller forskning och inte heller få EU-blåkort. De beviljas istället uppehållstillstånd på andra grunder och har därför idag, vilket vi också har fått bekräftat av Migrationsverket, endast möjlighet att få permanent uppehållstillstånd genom att beviljas ställning som varaktigt bosatt. Om så är fallet innebär utredningens förslag en väsentlig försämring för dessa medborgare som näppeligen kan ha varit avsikten med direktiven? SULF kan heller inte se att utredningen för något resonemang kring detta och att man därmed inte heller har utrett om en förändring är förenlig med de åtaganden gentemot Schweiz som Sverige har såsom medlem i EU. Avslutningsvis kan det konstateras att doktorander och forskare från Schweiz i så fall kommer vara de enda tredjelandsmedborgare som, utifrån nationalitet, inte kommer att kunna få permanent uppehållstillstånd genom bestämmelserna i 5 kap. 5 § utlänningslagen. Det skulle således innebära att doktorander och forskare från Schweiz behandlas sämre än andra och att risken för att de lämnar Sverige då ökar.

Sanna Wolk, Förbundsordförande
Robert AnderssonFörhandlingschef