Akademiska friheterna begränsas alltmer
På SULF:s kongress för ett år sedan antog förbundet visionen I mänsklighetens tjänst forskning – Högre utbildning för en hållbar framtid för hur vi vill att högskolesektorn ska se ut år 2030 om majoriteten av förbundets medlemmar får bestämma. Nu pågår arbetet att försöka förverkliga den visionen. I vår vision betonar vi friheten att söka efter ny kunskap, att den akademiska friheten i enlighet med Magna Charta som lärosätes-ledningarna skrivit på och säger sig leva efter ska omfatta inte bara forskningen utan också undervisningen. Doktorander, forskare och lärare ska fritt kunna välja forskningsproblem och publicera resultat utan rädsla för repressalier.
Det fria sökandet efter kunskap kräver att universitetslärare och forskare är obundna. Dessa friheter tar många av oss för givna, speciellt eftersom det traditionellt sett har varit så och det dessutom är reglerat i svensk lag och i högskoleförordning. Friheterna finns också inskrivna i internationella fördrag och rekommendationer som till exempel Unescos Recommendation concerning the Status of Higher-Education Teaching Personnel från 1997 som bland annat betonar rätten till akademisk frihet och institutionell autonomi, men också att den institutionella autonomin inte får användas för att begränsa den enskilda forska-ren/lärarens akademiska frihet.
Tyvärr ser vi att den enskilda läraren och forskarens möjlighet att utöva dessa viktiga friheter blir alltmer kringskuren av en alltmer påtaglig ekonomism och byråkrati på våra lärosäten med nya krångliga regler och rutiner som vi lärare och forskare förväntas känna till och behärska. Vi bär en allt större administrativ börda som ett resultat av misstroendet mot den akademiska professionen. Detta i precis motsatt riktning mot det som den nuvarande regeringen vid sitt tillträde uttalade genom statsministerns slogan ”Låt proffsen vara proffs”. Regeringen har nyligen tillsatt en ”tillitsdelegation” som ska försöka driva dessa frågor med sikte på bland annat lärar- och vårdprofessionerna.
SULF ser i dag ingen praktisk regeringspolitik som på allvar kan vända den negativa utveckling med avprofessionalisering av lärar- och forskaryrket som vi sedan en tid allt starkare upplever inom universitets- och högskolesektorn.
I samma regeringsförklaring uttalade statsministern att universitet och högskolor skulle få höjda basanslag. Budgetpropositionen innehåller i stället en minskad andel basanslag och en ökad extern finansiering av forskningen, tvärtemot vad SULF och många andra i sektorn anser vore av godo, inte minst för att stärka friheten i forskningen. Friheten att välja forskningsproblem beskärs nu också allt oftare av att forskare inte får sina forskningsansökningar påskrivna av sina chefer då projekten inte anses ligga inom lärosätenas ”strategiskt prioriterade områden”.
Omvärlden ställer allt större krav på att lärosätena likt företag ska prioritera och profilera sig, något som också tar sig uttryck i att olika aktörer, som till exempel Svenskt Näringslivs forskningsberedning, argumenterar för att de anställdas inflytande på vem som anställs som rektor måste minskas.
Denna fortsatt negativa utveckling med ökad byråkrati, ekonomism, avprofessionalisering och inskränkningar i de nödvändiga akademiska friheterna arbetar SULF för att stoppa, annars är vi snart inte längre i mänsklighetens tjänst!
Mats Ericson, förbundsordförande SULF
