Bättre villkor krävs för att stoppa kunskapsdräneringen
En varm sommardag för snart tre år sedan meddelade dåvarande minister för högre utbildning, Helene Hellmark Knutsson (S), att regeringen beslutat att införa tjänsten biträdande lektor med möjlighet till befordran till lektor med fast anställning. Som dåvarande ordförande för SULF:s doktorandförening fick jag en möjlighet att kommentera beslutet: ”Det känns väldigt hoppfullt och bra att arbetsvillkoren stärks och att karriärvägarna blir tydligare för unga. Så det gör mig mer motiverad att välja en forskarkarriär”, sade jag till reportern från TT.
Fem månader efter min disputation valde jag trots allt att som ung forskare lämna akademin. Vad är då en ung forskare? Tja, ska man tro Försäkringskassan är ju till och med postdoktorer numera att betrakta som studenter. SULF driver ett ärende mot Försäkringskassan i Förvaltningsrätten å en utländsk medlems vägnar som nekats rätten till barnbidrag då FK hävdar att denne stipendiefinansierade postdok är student.
Under de drygt 7,5 år jag var anställd vid mitt lärosäte hann jag avverka 13 stycken anställningskontrakt. De varade alla mellan två månader och ett år, vilket skapade onödig stress och otrygghet. Seminarier om stresshantering i all ära, men vad hjälper dessa när det är systemet i sig det är fel på?
Jag är inte ensam om att lämna den akademiska världen bakom mig. Siffror från UKÄ:s rapport Doktorsexaminerades etablering på arbetsmarknaden – Examinerade åren 1998–2012 visar att mer än hälften valt att lämna akademin åtta år efter disputationen. Men många av oss som valt att lämna akademin arbetar fortfarande med forskning på ett eller annat sätt; antingen genom att forska eller genom att vara verksam vid någon av de statliga strukturer som stöttar akademin (såsom undertecknad). Här behöver SULF ta sig en rejäl funderare över om och hur vi både ska behålla och nå dessa medlemmar och potentiella medlemmar som forskar utanför lärosätenas murar.
En allt större andel av doktoranderna i Sverige är utländska. Hur de resonerar i valet att stanna eller lämna akademin vet vi mindre om, särskilt som enbart var femte utländsk doktorand finns kvar i Sverige åtta år efter disputationen, enligt UKÄ. De senaste åren har SULF varit en viktig aktör när det kommit till att förbättra de riktlinjer, förordningar och lagar som reglerar utländska forskares möjligheter att stanna och leva ett drägligt liv i Sverige under motsvarande premisser som andra arbetskraftsinvandrare.
Och på tal om arbetskraft; nu är det hög tid att andelen postdoktorer med stipendier i stället för anställning minskar. Då behöver vi inte driva liknande rättsmål mot Försäkringskassan igen.
Vill man göra skillnad på riktigt så är det viktigt att se hela bilden. SULF har en viktig roll för att hindra den kunskapsdränering som sker, genom att åskådliggöra de olika underliggande skäl som bidrar till att unga forskare väljer en tryggare karriär utanför akademin efter sin disputation. Vi lyfter hur osäkra arbetsvillkor påverkar forskare i varje remissvar, i varje inspel, i varje möte med politiker, i varje intervju. För vi förstår vad våra politiker inte alltid ser; att den unga forskarens rätt till anständiga arbetsvillkor förutsätter goda arbetsvillkor hos den generation seniora forskare som banat väg för oss.
Den största förändringen svensk forskningspolitik kanske kan åstadkomma om man vill stoppa juniora forskares flykt från akademin är att skapa en dräglig tillvaro för våra seniora förebilder. Genom ditt medlemskap bidrar du i arbetet att nå en akademi där forskning inte bara är ett kall, utan ett kall med anständiga arbetsvillkor.
Anna Ilar
3:e vice ordförande för SULF
Ledaren är publicerad i Universitetsläraren nummer 2, 2020
