Sök efter:

Efter disputationen blir akademin ojämställd

Ledare i Universitetsläraren

Makten på lärosätena tillhör männen. Bara 30 procent av professorerna är kvinnor samtidigt som hälften av nyantagna doktorander är kvinnor. Redan efter disputation finns en tydlig skillnad mellan könen, och ojämställdheten börjar redan då. Efter disputationen anställs fler män som lektorer och på olika meriteringsanställningar, medan fler kvinnor anställs som adjunkter.

Inom högskolesektorn diskuteras mycket om kvinnors ställning och möjligheter. Det är samtidigt tydligt att akademin är ojämställd. Vid disputation slutar helt enkelt jämställdheten i antalet kvinnor och män. Vänder vi blicken till tjänstgöringsplanerna är siffrorna tydliga även där. Kvinnornas administrativa börda ökar medan männens forskningstid ökar. Och det är forskningstid som är viktigt för karriären, inte akademiskt hushållsarbete.

Många på lärosätena vill vara jämställda. Men många som arbetar i en ojämställd organisation är inte medvetna om problemet. Vi behöver alla jobba med att bli medvetna om våra förutfattade meningar och hur de påverkar oss. Det är särskilt viktigt att i ett meritokratiskt system med jämna mellanrum stanna upp och fundera på vad man själv, eller organisationen, är på väg att förstärka eller påverka när man fattar beslut om anställningar och medels­tilldelning.

Samtidigt är den meritokratiska ideologin djupt rotad i den akademiska världen. Men det är dags att vi på bred front förstår att systemet inte är helt meritokratiskt, att vi har en meritokratisk paradox och att den här omedvetenheten kan leda till att problemen faktiskt ökar. Inte att de minskar. Självklart behöver vi ett strikt meriteringssystem för att ha ett transparent och objektivt system. Samtidigt behöver vi sticka hål på ballongen och erkänna att normer och informella nätverk påverkar karriärmöjligheterna inom högskolan. Det är det som vi ska utgå ifrån när vi arbetar med att förändra strukturerna och normerna.

För att få en jämställd akademi är ett sätt att ha en nationell samsyn kring meriter och meritvärdering, inte minst de pedagogiska meriterna. Redan före millennieskiftet skrevs regeln att prövningen av den pedagogiska meriteringen ska ägnas lika stor omsorg som prövningen av de vetenskapliga meriterna. Men i praktiken består prövningen av de pedagogiska meriterna av att sakkunniga granskat att rätt dokument laddats upp i lärosätets ansökningssystem, snarare än att de granskat dokumentens innehåll. Det slår naturligtvis mot kvinnor eftersom kvinnor undervisar mer än män. Av samma skäl behöver de pedagogiska meriterna tillmätas samma värde som de vetenskapliga. Ett annat sätt är att institutioner och fakulteter lyfter fram pedagogiska framsteg och att de också firas på samma sätt som vetenskapliga framsteg. Dessutom bör den akademiska utbildningen grundlagsskyddas på samma sätt som forskningen. Det är också en fråga om jämställdhet.

För en jämställd akademi behövs ett genomtänkt arbete för att ändra föråldrade strukturer och normer. Strukturella skillnader försvinner inte av sig själva. Det är dags att lärosätena går från ord till handling och att kvinnor och män ges samma förutsättningar! SULF stöttar gärna arbetet.

Sanna Wolk
Ordförande för SULF

(Ledare publicerad i Universitetsläraren 6 2022)

Fler nyheter