Forskningsproposition utan nytänk och långsiktighet
Regeringens nyligen presenterade forskningspolitiska proposition Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta kan ge ett första intryck av framåtrörelse. Men vid en närmare granskning framträder en bekymmersam bild och utan nytänk eller långsiktig forsknings- som utbildningsstrategi. Propositionen betonar vikten av akademisk frihet, men orden saknar substans i form av konkreta åtgärder. Universitetskanslersämbetet, UKÄ, har visat att det är den politiska detaljstyrningen, tillsammans med forskningsfinansieringssystemet, som enligt svenska forskare är det största hotet mot akademisk frihet.
Regeringen skjuter dock bort ansvaret, genom att i stället fokusera på förutsättningarna inom lärosätena. SULF har upprepade gånger påpekat vikten av att den akademiska friheten får ett bredare grundlagsskydd. Utan ett starkt skydd riskerar forskning och utbildning att styras av kortsiktiga politiska prioriteringar snarare än vetenskapliga frågeställningar och fri kunskapsspridning.
Propositionen förstärker snarare styrningen, som begränsar lärosätenas autonomi och forskarnas möjligheter att bedriva fri forskning som utbildning. Akademisk frihet handlar inte bara om frihet från hot och hat, även om det är nog så viktigt, utan också om möjligheten att utforska det oväntade och lära ut utan otillbörlig styrning.
Regeringen lyfter fram behovet av att attrahera internationella talanger, men propositionen saknar en trovärdig strategi för att lösa de problem som avskräcker forskare från att komma till och stanna i Sverige: korta anställningar, otrygghet, krångliga migrationsregler och ett finansieringssystem där långsiktig forskning får stå tillbaka. SULF menar att tryggare anställningar är en förutsättning för att kunna attrahera och behålla såväl svenska som internationella akademiker.
Studenter förtjänar en utbildning som är starkt forskningsanknuten, men propositionen klargör inte hur satsningarna på excellent forskning och innovation ska kopplas till utbildningen. SULF har tidigare betonat vikten av att universitetslärare ges möjlighet att kombinera undervisning och forskning. Utan denna koppling riskerar vi att studenterna går miste om den senaste forskningen och att utbildningens kvalitet försämras.
Särskilt oroande i propositionen är fördelningen av nya forskningsmedel: hela 75 procent går till statliga forskningsfinansiärer. Om de 25 procent som tillfaller lärosätena direkt ska dessutom lärosätena konkurrera med varandra, eller så är de bundna till specifika satsningar. Fri forskning får mycket lite utrymme i denna modell. Det politiska spår som regeringen är inne på har dominerat svensk forskningspolitik under många år och det har hittills inte gett resultat i form av ökat svenskt forskningsgenomslag. Snarare tvärtom. Svensk forskning tappar på internationella rankningslistor.
Sverige har potentialen att vara en ledande kunskapsnation, men det kräver att vi satsar på akademisk frihet, trygga arbetsvillkor och en långsiktig forsknings- och utbildningsfinansiering. Det behövs för att forskarna ska ha de bästa förutsättningarna att göra ett bra jobb. Propositionen är en påminnelse om att vi har mycket arbete kvar att göra. Nu är det dags för nytänk!
Sanna Wolk
Ordförande för SULF
Ledaren är publicerad i Universitetsläraren 1/25.
