info

SULF:s kansli på Ferkens gränd är stängt för spontanbesök. Service via telefon och mejl ges som vanligt.

Till SULF:s stora glädje föreslår regeringen i den nyligen framlagda forskningspropositionen att högskoleförordningen ska föreskriva att den akademiska friheten ska främjas och värnas. Man betonar att det främst är den individuella akademiska friheten i både forskning och utbildning som avses. Dessutom öppnar man för framtida förändringar i grundlagen. Men eftersom sådana tar lång tid vill man börja med att snabbt införa ett stärkt lagskydd. Det är utmärkt bra, men det är viktigt att politikerna går hela vägen och ger hela den akademiska friheten ett kraftfullt grundlagsskydd. För det haltar om den grundlagsskyddade akademiska friheten inte också omfattar utbildningen.

Tyvärr uppstår akademisk frihet inte enbart genom lagstöd. Det måste också finnas en reell möjlighet för universitetslärare och forskare att faktiskt fritt få välja forskningsämne. Dock ges svenska forskare mindre frihet i jämförelse med flera av de länder som anses hålla en högre kvalitet i forskningen.

Den enskilda forskaren i Sverige har sällan inom ramen för sin anställning den tid och de resurser som behövs för att i praktiken kunna självständigt välja forsknings­inriktning. I stället måste i stort sett alla, juniora forskare såväl som erfarna professorer, söka forsknings­medel externt eller, efter olika lärosätesinterna bedömningsprocesser, tilldelas forsknings­medel. De som forskar vid de svenska lärosätena får stå med mössan i hand och låta andra pröva om den forskning man vill göra kan anses ha tillräckligt hög kvalitet.

Det räcker inte alltid ens att forskningen är högklassig, för forskningsområdet kan av någon eller några – på det egna lärosätet, i forskningsråden, eller i politiken – inte anses tillräckligt viktigt för att beforskas eftersom ansökan inte innehåller rätt modebegrepp. Projektifieringen av svensk forskning har lett till att arbetsvillkoren för svenska forskare försämrats under de senaste decennierna. Många är tidsbegränsat anställda. Universiteten fungerar som hotell för en rad småföretag som vart och ett är beroende av att finansiera sina anställda.
Inom vissa områden är inte högskolesektorn tillräckligt attraktiv för att de bästa studenterna ska välja att bli forskare och lärare. Då spelar det ingen roll vilka processer vi håller oss med för att åstadkomma högkvalitativ forskning. Utan duktig och motiverad personal går ingen verksamhet framåt.


Många – inklusive lärosätesledningar och SULF – har argumenterat för att ökad andel fasta forskningsresurser skulle lösa problemen med otrygga anställningar och otillräcklig akademisk frihet inom forskningen. Politiker från olika partier har också betonat vikten av basanslag men i praktiken inte lyckats åstadkomma det. Retoriken skiljer sig nämligen kraftigt från praktiken.

Många av oss tror nog att ”höjda basanslag” betydde att basanslagen skulle utgöra en ökad andel av den svenska forskningsfinansieringen. De senaste årens forskningspropositioner har presenterats med betoning på just detta. Men vid närmare granskning ser vi att andelen basanslag i stället har minskat år för år. Så också i denna forskningsproposition som ändå vackert hyllar den fria forskningen.

Propositionen innebär att lärosätenas fasta forskningsanslag minskar i förhållande till den totala finansieringen. Dessutom måste lärosätena i dialog med regeringen söka forskningsresurser inom de profilområden lärosätena vill satsa på. Summa summarum får den akademiska friheten ett ökat skydd i lag men genom fördelningen av forskningsanslag undergrävs den. Utan lön, ingen akademisk frihet.

SULF har i årtionden krävt att forskning ska ingå inom ramen för anställningen för alla lärare, för att säkerställa en forskningsanknytning av utbildningen, säkra den akademiska friheten och att Sverige har sådan bredd i forskningen att vi kan tillgodogöra oss nya rön från andra länder. Vi tror på den akademiska friheten först när vi ser den i våra enskilda medlemmars vardag. Vi är trötta på tomma ord. Vi är trötta på löften som fortsatt försämrar arbetsvillkoren för våra svenska forskare och lärare. Ge oss en sann akademisk frihet, utan förbehåll!

Mats Ericson
Ordförande för SULF

Ledaren är publicerad i Universitetsläraren nummer 1, 2021

Råd & stöd
Hej, hur kan vi hjälpa dig?
{{ currentTitle }}

Den här webbplatsen använder kakor (cookies) för att förbättra användarupplevelsen på webbplatsen. Genom att fortsätta surfa på sulf.se godkänner du det. Läs mer om användning av kakor.