Hindren för kvinnor finns i USA såväl som i Sverige

Det är nyttigt att byta perspektiv i bland. Tänk om det är tvärtom? John W Curtis på American Association of University Professors har skrivit rapporten Persistent Inequity: Gender and Academic Employment. Det är inte tvärtom i USA, men det är annorlunda.

Liksom i Sverige är flertalet studenter i USA kvinnor. Curtis ställer sig frågan: ”När dessa högpresterande kvinnor ser sig om på campus efter akademiska förebilder och mentorer, vad hittar de då?”. 2013 var 45 procent av den akademiska personalen (faculty), och 31 procent av professorerna (full professor), kvinnor. Motsvarande siffror för Sverige 2014: 44 respektive 25 procent, enligt Universitetskanslersämbetet.

I USA, liksom i Sverige, tycks kvinnor i akademin nå någon form av glastak i karriären. Genus- och medievetaren Wendy Hilton-Morrow, vice-dekan på Augustana College i Illinois, menar att det kan bero på kulturella attityder och personligt engagemang; att kvinnor på ett annat sätt än män förväntas vara lagspelare och utföra arbetsuppgifter som är sociala men inte så högt värderade. På lärosätet kan det handla om allt från undervisning till studentrådgivning och tjänster för colleget (campus service).

Männen kan med större lätthet säga nej till dylika, splittrande, åtaganden och fokusera på the serious scholarship. Curtis konstaterar att kvinnor undervisar mer än män; i synnerhet i grundutbildningen. Kvinnor i USA, liksom i Sverige, är också dubbelarbetande i högre utsträckning än männen. Det är inte tvärtom i Sverige. Tvärtom.

Att ange kvinnors ”val” som en förklaring till deras bristande karriärutveckling är problematiskt menar John W. Curtis – val inom citationstecken eftersom det lika ofta handlar om könsstereotyper och socialt tryck. Det är inte alltid och endast det fria valet som leder kvinnor till att ta hand om hem och barn, eller att specialisera sig i ämnen som inte betalar sig, eller att inte ägna en akademisk karriär den tid som krävs.

Kvinnor som gör akademisk karriär möter hinder i form av outtalade föreställningar, stereotypiseringar och socialt konstruerade förväntningar. Det är inte tvärtom i Sverige. Tvärtom.

En av orsakerna som anges till att kvinnor i Sverige tilldelas en lägre andel forskningsanslag, är att de oftare verkar inom inte-så-etablerade forskningsområden. De manliga forskarna utgör å andra sidan en majoritet i gruppen äldre och mer erfarna. Här någonstans börjar cirkeln sluta sig.

Det är av största vikt att akademin agerar aktivt för jämställdheten, annars kommer andra att agera åt oss.

Elitprogrammet för unga forskare, Wallenberg Academy Fellows, gör det som akademin inte själv förmår. Styrelsen har fattat beslutet att helst 50 procent, och minst 40 procent, av de antagna ska vara kvinnor. Om inte minst 40 procent av universitetens nomineringar är kvinnor, så kan det bli tal om kvotering.

Det är ovärdigt en (meritokratisk) kunskapsorganisation att hotas av kvotering i en så grundläggande fråga som jämställdhet. En välfungerande meritokrati förutsätter en jämställd akademi och en välfungerande meritokrati är akademins framtid. Därför verkar SULF för större basanslag, transparenta karriärvägar, och goda anställningsvillkor.

Helen Persson, 3:e vice ordförande för SULF