Många frågor återstår gällande Tidöavtalet
Regeringens överenskommelse om sin kommande politik, Tidöavtalet, innehåller en riktigt god nyhet och några inslag som kan innebära antingen förbättringar eller försämringar. Den goda nyheten är att SULF:s ihärdiga lobbyarbete mot inte minst flera politiska partier har burit frukt: man ska undersöka och vid behov författningsreglera bestämmelserna om utländska doktoranders och forskares möjlighet att få uppehållstillstånd. Sedan den nya utlänningslagen kom har SULF lagt åtskillig kraft på att mobilisera alla goda krafter i denna viktiga fråga som påverkar många medlemmar. Nu hoppas vi att regeringen snarast får till stånd det som krävs för att Sverige åter ska kunna knyta till sig kvalificerade forskare från världen utanför EU.
Men en del annat är oroväckande. Att regeringen vill lägga kraft på energiforskningen är med tanke på klimatomställningen rimligt och lämpligt. Särskilt pekas forskning om kärnkraft ut. Men frågan är om det blir kärnfysikerna som får avgöra forskningens inriktning, eller om det är andra överväganden som kommer att styra. Med tanke på att energifrågan kommer att handhas av näringsdepartementet finns risken att forskningen inriktas på möjligheten att göra kärnkraften lönsam snarare än på de vetenskapliga frågor kärnkraftsforskarna tycker är mest angelägna.
Tidöavtalet pekar också ut två utbildningar som ska reformeras. Sådana ändringar brukar motiveras av politiska snarare än vetenskapliga överväganden. Nu ska socionomutbildningen tillföras ett obligatoriskt moment om ungas kriminalitet. Inser regeringen att de då också måste plocka bort något annat?
Som varje ny regering vill man göra om lärarutbildningen. Antagningskraven ska höjas för att ge läraryrket högre status. Utbildningsinnehållet ska förändras och ämneskunskap, kognitionsvetenskap och praktisk metodik ska stå i fokus. Detta skulle kunna vara en välgärning om reformen inte bara innefattar att det läggs till moment i studiegången. För att ämneskunskapen ska kunna stå i fokus krävs en rejäl kapning av alla övriga inslag i lärarutbildningarnas omfattande och politiskt detaljerade examensordningar. Om inte dessa kapas kommer det bara att bli ännu svårare att planera och genomföra lärarutbildningarna.
Vidare ska ämneslärarutbildningen ”koncentreras till de högst rankade lärosätena inom respektive område”. Hur detta ska gå till framgår inte. Det finns ingen rankning som urskiljer vilka lärosäten som är bäst inom olika områden i lärarutbildningen, och det finns ingen korrelation mellan rankning av lärosäten i allmänhet och kvaliteten på deras lärarutbildning. Innebär det att mer pengar ska läggas på utvärdering i stället för på den rejält urholkade prislappen för utbildningsvetenskap?
Sammantaget kan sägas att innehållet i överenskommelsen innehåller godsaker i form av en nödvändig översyn av möjligheten för tillresta forskare att få uppehållstillstånd. Det är välkommet. Men den innehåller också vad som verkar vara kraftig styrning av viss forskning och vissa utbildningar.
SULF avser att fortsätta sitt lobbyarbete för att se till att de delar av överenskommelsen som genomförs ska bidra till ökad – inte minskad – akademisk frihet, och för att inte ny administration och kvalitetsmätning ska få tära på de redan ansträngda resurserna. Det är viktigt för våra medlemmar!
Sanna Wolk
Ordförande för SULF
Ledaren publicerades i Universitetsläraren 7/2022
