Styrningen av högskolan måste värna fri kunskap
Den för högskolesektorn viktiga utredningen Styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten under ledning av Pam Fredman har nu påbörjat sitt arbete med full fart. Utredningen ska göra en samlad översyn av universitetens och högskolornas styrning, inklusive resurstilldelning. Från SULF:s horisont är vissa utgångspunkter centrala när det gäller styrning och resurser.
För det första måste ett nytt resurstilldelningssystem främja det fria sökandet efter ny kunskap – både i form av utbildning och forskning. Principen om akademisk frihet måste genomsyra systemet, och det måste vara tydligt att den akademiska friheten är verksamhetens frihet – inte lärosätesledningarnas. Eller för att förtydliga: regeringen måste lita på lärosätena, men lärosätena måste i sin tur lita på de kollegiala strukturerna och på lärarnas och forskarnas professionalitet. För summan av kardemumman är trots allt denna: ska Sveriges högre utbildning och forskning vara av allra högsta klass måste de mest lämpade välja att arbeta inom högskolan, och de måste ges förutsättning att göra bästa möjliga jobb.
För undervisningen innebär det att det måste finnas utrymme att utöva det som vi gärna kan kalla akademiskt lärarskap, det vill säga möjligheten att i kollegialt samarbete ta sig an undervisningen som en vetenskaplig verksamhet. Vetenskap utövar vi genom att planera, dokumentera, reflektera och utvärdera processerna i kollegiet. Samma moment ska vi hinna med i undervisningen och det ska vara självklart att undervisningen bedrivs med samma noggrannhet och vetenskapliga förhållningssätt.
För forskningen så innebär det att basanslagen måste ökas. Det måste finnas möjlighet att forska på sådana frågor som inte är översättningsbara till lösningen på nutida samhälleliga problem eller omedelbart kan kommersialiseras. Arkimedes, Newtons, Curies och Einsteins vetenskapliga genombrott har alla betytt omätligt mycket, men ingendera svarade mot ett vid den tiden känt samhällsproblem. Forskning måste kunna bedrivas både nära och långt ifrån näringslivets behov och kända samhällsproblem. Att den också måste kunna bedrivas en bit från mittfåran är ett självklart krav.
En tredje utgångspunkt är att styrning och resurstilldelning måste ske enligt ett system som är långsiktigt hållbart, det vill säga fungerar även över regeringsskiften. Idealt behöver det vara sådant att det dessutom ger utbildningen samma skydd för den akademiska friheten som högskolelagen tillerkänner forskningen. Det ska inte detaljstyra på någon nivå, utan tillåta universitetslärare och forskare att utifrån sin professionella, vetenskapliga utgångspunkt ta ansvar för verksamheten och det helst med ett långsiktigt perspektiv. Det kräver dessutom att regeringen inte detaljstyr lärosätena vad gäller dimensionering. Lars Haikolas utredning Högre utbildning under tjugo år, SOU 2015:70 visade tydligt att studenternas val är den allra bästa dimensioneringen. Den del av den akademiska friheten som handlar om studenternas eget val är det som bäst förser oss med nytänkande och utveckling för framtiden.
De senaste årens utveckling har visat att den akademiska friheten inte är en självklarhet ens ur ett europeiskt perspektiv. Vi ser hur alternativa fakta och allmän desinformation används för att påverka. Det kritiska tänkandet behövs mer än någonsin och det är högskolans undervisande och forskande personal som kan försäkra samhället om denna nödvändiga demokratiska kraft. Vi hoppas på ett styr- och resurssystem som gör detta möjligt.
Håkan Lindkvist
1:e vice ordförande för SULF
