Tydliga karriärvägar är en vinst för alla

Den så kallade forskarkarriärutredningen ska inom kort läggas fram. Utredningens syfte är att bland annat besvara frågor som:

• Hur säkerställs återväxten av framstående unga forskare i Sverige?
• Hur kan villkoren förbättras för kvinnor och män som är doktorander?
• Hur kan meriteringsanställningen som regleras i högskoleförordningen förändras för att skapa en attraktiv forskarkarriär?
• Hur ska användningen av på varandra följande tidsbegränsade anställningar under lång tid i högskolan motverkas?
• Och hur kan mobiliteten öka för doktorander, lärare och forskare vid universitet och högskolor?

SULF:s utgångspunkt är att tillsvidareanställning är det normala. Men inom akademin är en tidsbegränsad meriteringsanställning som ger rätt till prövning för tillsvidareanställning motiverad. För att karriärvägarna ska vara tydliga är det viktigt att det inte går att kombinera olika former av tidsbegränsade anställningar för samma syfte.

Många SULF-medlemmar får till exempel en allmän visstidsanställning och ett vikariat enligt lagen om anställningsskydd före eller efter de särskilda meriteringsanställningar som finns i högskoleförordningen eller kollektivavtal. Detta ger ibland långa kedjor av visstidsanställningar hos samma arbetsgivare.

För att möjliggöra tydligare karriärvägar och tryggare anställningar krävs att basanslagen till lärosätena ökar. Om det inte kan ske genom extra satsningar på anslagen för utbildning och forskning så måste det till en omfördelning av medel från statliga forskningsråd till lärosätena.

En sådan förändring ökar möjligheterna för lärosätena att agera långsiktigt och att ta större ansvar för sin personal. Det är också ett mer effektivt sätt att bedriva forskning då forskarna inte behöver ägna så mycket tid åt att söka medel i stället för att bedriva sin forskning.

Det är också självklart att doktorander ska vara anställda under hela forskarutbildningstiden, antingen som doktorander eller i någon annan anställning. Därför bör förordningen om utbildningsbidrag snarast upphävas med lämpliga övergångsbestämmelser.

För att säkra tydliga karriärvägar är det nödvändigt att inte nöja sig med att alla doktorander är anställda. Vi ser i dag att stipendier i stor utsträckning som finansieringsform används även för disputerade. Detta skapar än mer otrygghet än bruket av visstidsanställningar. Man bör därför förbjuda stipendier som ersättning för arbete!

Dessutom måste rörligheten öka inom akademin i Sverige, gentemot lärosäten i andra länder och gentemot andra arbetsgivare. Utgångspunkten måste här vara att det ska vara så attraktivt att arbeta inom akademin att man aktivt söker sig till den.

Det innebär att man måste erbjuda goda anställningsvillkor och tryggare anställningar. Detta är inte minst viktigt för att locka fler kvinnor.

Mobiliteten bör inte bygga på att man ska tvingas flytta på sig för att man blivit utlasad. För att öka mobiliteten behövs också att alla lediga anställningar utannonseras öppet och utan att skräddarsys för vissa kandidater.

En tydlig universitetslärarkarriär från doktorandantagning och framåt, där kompetens är viktigare än förmågan att hänga sig kvar i ett projekt eller på en institution, är en vinst för alla.

Håkan Lindkvist
1:e vice ordförande för SULF