Våra medlemmar drabbas dagligen av hot och hat
Att studenter, kolleger och andra har krav och förväntningar är en naturlig del av lärandet. Studenterna bör ha krav på en relevant och högkvalitativ utbildning baserat på en pedagogik som främjar lärande. I det akademiska uppdraget, och ansvaret, ingår också att kunna ge konstruktiv vetenskaplig kritik om kollegernas forskning och utbildning. Andra intressenter, utanför akademin, kan och bör också ha synpunkter på vad som görs vid lärosätena, hur det görs och varför.
Som universitetslärare och forskare är vi vana vid sunda och ibland starka synpunkter på vårt arbete. Vi är vana att bli vetenskapligt kritiserade och hantera det som kommer i vår väg med just vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet. Det är en del av yrkeslivet som akademiker och en viktig del av en kvalitetskultur. För på universiteten och högskolorna bygger vårt dagliga arbete på att tänka högt, bryta åsikter mot varandra och att oenighet är okej. Campus ska vara en plats där olika idéer prövas, där en stark vilja att förändra ska välkomnas, oavsett om det är en åsikt man delar eller inte.
Men i dag är det akademiska arbetssättet satt under hård press. Allt oftare ser vi att lärare och forskare som har en ”annan uppfattning” hånas, trakasseras och förföljs. Också påtryckningar kring undervisning och examination har ökat markant. Flera rapporter visar att en mycket stor andel av personalen har upplevt hat och hot.
En enkätundersökning från Nationella sekretariatet för genusforskning, SUHF och SULF (2022) visade till exempel att så många som fyra av tio upplevt hot och trakasserier. De flesta hänvisade till erfarenheter av hotfulla mejl men en av tio hade också blivit hotad och trakasserad ”öga mot öga”. Studien visade också att hoten oftast kommer inifrån, främst från studenter eller kolleger. Kvinnor utsätts också i högre grad än män. Hela 45 procent av kvinnorna hade upplevt hat, hot eller trakasserier, medan 32 procent av männen hade gjort det.
Det är med stor oro vi ser denna utveckling som är ett hot mot akademins idé om det fria, öppna akademiska samtalet och ett kritiskt och kreativt förhållningssätt där både lärares och forskares professionella autonomi och omdöme är en grundbult. SULF anser att just fria universitets och högskolors centrala värden måste försvaras kraftfullt. Och konsekvenserna av hot och trakasserier är dessutom mycket allvarliga för den enskildes välbefinnande. Det skapar press och stress och dålig arbetsmiljö för utsatta lärare och forskare. Det är mycket allvarligt. Samtidigt ser vi att allt fler lärare och forskare ägnar sig åt självcensur både i undervisningen och i forskningen för att begränsa risken att bli utsatta för hot och trakasserier. En censur som slår direkt mot kvaliteten i både utbildning och forskning.
För SULF är det här en mycket viktig och prioriterad fråga och vi menar att arbetsgivaren behöver ta ett betydligt större ansvar för dagens brister i arbetsmiljön. Mycket pekar på att den osäkerhet och osunda konkurrens som råder om finansiering och anställningar leder till risker i arbetsmiljön, där hot och trakasserier mellan kolleger är en del. En annan del är studenternas inställning till utbildningen och hur vissa agerar med hot och hat. Det är också en mycket större andel kvinnor än män som utsätts för hot och hat. En tolkning är att kvinnorna drabbas hårdare då det signaleras att kvinnor inte ska ha samma höga positioner som männen, för i akademin är majoriteten i toppen män. Att de vanligaste förövarna kommer inifrån akademin pekar mot att något är fel i systemet och det är universitetens och högskolornas ansvar att åtgärda det.
Vi på SULF samarbetar gärna med både arbetsgivare och regeringen för att minska hån, trakasserier och hot på våra lärosäten, för tyvärr har det redan satt sig i väggarna i akademin. Därför behöver vi ta gemensamma krafttag för lärosätena.
Sanna Wolk
Ordförande för SULF
(Publicerad i Universitetsläraren 6/23)