Vi måste stärka skyddet mot politisk klåfingrighet
För SULF blir hösten 2018 en spännande tid ur ett högskolepolitiskt perspektiv. På förbundskongressen kommer vi att diskutera och fatta beslut om vilka frågor vi särskilt ska fokusera på under den kommande treåriga kongressperioden. Ungefär samtidigt lämnar också Styr- och resursutredningen, den så kallade Struten, in sitt slutbetänkande till regeringen som i sin tur sannolikt lämnar utredningen vidare på remiss. Då har vi i SULF möjlighet att lämna synpunkter på de förslag som lämnats, vilka vi naturligtvis hoppas har influerats av de synpunkter vi lämnat under arbetets gång. Men vi vet ännu inte säkert vilka förslagen slutligen kommer att bli.
Vi vet i skrivande stund ännu mindre vilken regering som riksdagen efter valet den 9 september slutligen bestämmer sig för att släppa fram. Vårt sikte är naturligtvis att fortsätta driva de högskolepolitiska frågor som krävs för att vi ska förverkliga vårt mål om en högskola i mänsklighetens tjänst med särskild tonvikt på de områden vi fastställer under kongressen. Och vi kommer att göra det för att försöka åstadkomma att den kommande regeringen och riksdagen under mandatperioden ska fatta kloka beslut om högskolan i den riktning som SULF vill.
Den fråga som känns kanske mest angelägen är att högskolesektorn får en mycket större långsiktighet och förutsägbarhet i finansieringen av utbildningen och forskningen. Andelen basanslag för forskning måste ökas rejält, gärna till minst 60 procent av de totala anslagen. Ett ökat basanslag kommer att lösa många av de frågor våra medlemmar brottas med till vardags. Den i förhållande till samhället i övrigt alldeles orimligt höga andelen visstidsanställningar inom högskolesektorn kommer att minskas rejält. Mer attraktiva anställningar kommer också att bidra till en ökad akademisk rörlighet.
Förutom rejält höjd andel basanslag till forskning så önskar vi i SULF att en ny riksdag och regeringen inser att högskoleutbildningen i dag är underfinansierad med minst sju miljarder och att den årliga urgröpningen av utbildningsanslagens storlek måste stoppas genom ett borttagande av det så kallade ”effektivitetsavdraget” på runt en–två procent per år. Ett rationaliseringskrav som Yrkeshögskolan, vilken statsmakterna nu satsar stort på, slipper men som högskolesektorn däremot fortsatt plågas av. De årligen minskade resurserna till grundutbildningen ger successivt mindre undervisningstid för studenterna och mindre tid för förberedelse och efterarbete för lärarna. Lägg till det den alltmer utbredda utbildningsbyråkratin och administrationen som lärare tvingas leva med. En rejäl ökning av utbildningsanslagen är vad SULF kräver.
Minst lika viktigt som en vettigare finansiering av högskolans verksamhet är att ge förutsättningar för såväl en ökad institutionell autonomi som en för varje lärare och forskare reell frihet i sin lärar- och forskargärning. Vi behöver stärka skyddet mot politisk klåfingrighet och i värsta fall rena ingrepp i vad vi ska få forska och undervisa om på högskolan.
Den politiska utvecklingen i världen och även i delar av Europa skrämmer med en relativisering av fakta och kunskap men också politiskt styrda fängslanden och avsked från anställningar bland akademiker som har en för de styrande regimerna opassande självständighet. Höstens SULF-kongress har titeln och temat ”Kritisk kraft” med syftet att sätta fokus på den kanske viktigaste uppgiften för oss universitetslärare och forskare. Att baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet, fritt och utan politiska skygglappar och otillbörlig hänsyn söka ny kunskap, utbilda nästa generation akademiker samt samverka med det omgivande samhället. Vi behöver ett förstärkt grundlagsskydd och politiskt respektavstånd för att på bästa sätt kunna utöva vårt yrke och samhällsuppgift som lärare och forskare.
Mats Ericson
Ordförande för SULF
