Feltänkt system – låt oss forskare få jobba i fred utan ständig jakt på resurser
Universitetskanslersämbetet har i dagarna kommit ut med rapporten ”Forskningsresurser baserade på prestation” I rapporten utvärderas den omfördelning av lärosätenas fasta forskningsresurser som introducerades 2009. Rapporten visar att endast cirka: 125 miljoner kronor har omfördelats på årsbasis.
Hela detta system med mätning av olika indikatorer som införts för att få oss universitetslärare och forskare att jobba hårdare är feltänkt. Basanslag ska vara just basanslag utan årliga omfördelningar. Långt mer än hälften av anslagen söker vi i konkurrens och omfördelas ju till de som anses ha de bästa forskningsidéerna. Om forskningen skall fungera behöver vi en stabil basfinansiering i botten, gärna 60 procent av de totala forskningsmedlen. På vissa lärosäten finns det idag inte några fasta medel alls att bygga forskningen på. På fler och fler lärosäten förväntas professorer dra in majoriteten av sin lön via externa medel..
Under förra mandatperioden infördes konkurrensutsatta fasta forskningsmedel. Vi universitetslärare skall hela tiden utvärderas, mätas och vägas för att få fortsätta göra det vi är utbildade till – forska! När nu utvärderingen visar att omfördelningen inte haft en större effekt än 125 miljoner så kan man ifrågasätta kostnadseffektiviteten-
Nu ligger man i startgroparna att introducera ett nytt system för att bedöma hur omfördelningen av de fasta forskningsmedlen skall ske. Efter förslag från bland annat Vetenskapsrådet så skall vi börja ägna mer tid åt peer reviews istället för att göra det vi är utbildade till – att forska! Lägg därtill att man föreslår någon slags flummig utvärdering av vilken samhällsnytta olika lärosäten har åstadkommit.
Släng det nuvarande systemet i papperskorgen tillsammans med det nya förslaget från Vetenskapsrådet och ge oss sant fasta forskningsanslag motsvarande 60 procent fast och 40 procent konkurrensutsatt. Se till att de fasta pengarna inte konkurrensutsätts internt på lärosätena för då finns det snart inga fasta medel alls, inte någonstans, inte ens på de forskningstunga universiteten och då är vi riktigt illa ute.
Varje år i samband med utdelningen av Nobelprisen är det nästan alltid några av pristagarna som konstaterar att de hade inte kunnat göra sina upptäckter med dagens finansieringssystem som grund. Bra nyfikenhetsforskning behöver långsiktig och stabil finansiering och inte det marknadsorienterade kvartalsinriktade finansieringssystem som vi har idag. Nej, det räcker nu! Som Kåre Bremer så klokt sa: ”Ge forskarna de pengar de behöver och låt dem sedan arbeta ifred!”
Mats Ericson, förbundsordförande SULF
UKÄ:s rapport Forskningsresurser baserade på prestation
