Kvinnor i akademin påverkas mer av otrygga villkor
I samband med kvinnodagen den 8 mars har SULF fått ta del av några preliminära resultat från en kommande rapport: Kvinnor i akademin jobbar mycket och det leder till stress och ohälsa.
Psykologen och arbetsmiljöforskaren Anna-Carin Fagerlind Ståhl utreder för SULF:s räkning sambandet mellan externfinansiering, anställningsvillkor och arbetsmiljö. Utredningen kommer att resultera i en rapport som publiceras under våren, troligen i maj 2021.
Berätta, var befinner du dig i processen?
- Just nu går jag genom resultatet, både enkätsvar och intervjuer. Resultatet börjar ta form och jag börjar se mönster. Det är en utmaning att avgränsa sig då materialet är stort, säger Anna-Carin Fagerlind Ståhl.
Har du några preliminära resultat som du kan dela?
- Ja, resultatet visar att fler kvinnor än män är stressade i akademin. Kvinnor har större arbetsbörda. Inom akademin är det många, både män och kvinnor, som känner stor lojalitet gentemot både arbetsgivare och arbetsgruppen. Man vill inte sätta sina kollegor i klistret. Många kvinnor I den akademiska världen behöver på grund av osäkra anställningsvillkor och en generell brist på personal/resurser försaka sig själva och ta på sig fler och fler arbetsuppgifter. Jag har också fått signaler som visar att många kvinnor upplever sig ha mindre inflytande över sitt arbete och större arbetsbörda än männen. Arbetsbörda och inflytande är mycket tydliga riskfaktorer för stress och ohälsa, säger Anna-Carin.
Det arbete som behöver göras hade inte blivit gjort om inte universitetslärare och forskare gått den extra milen varje dag. Och kvinnor bär tyngst börda och har fått sämst skor – alltså sämst förutsättningar.
- Kvinnor måste prestera bättre för att få erkännande. Röster från intervjuerna berättar om en hård värld där kvinnor måste vara så mycket bättre än män för att får erkännande och finansiering för att kunna fortsätta med sin forskning. Många kvinnor delar med sig av erfarenheter av att ha utsatts för härskartekniker och att ignoreras av manliga kollegor. Det leder till att man jobbar ännu hårdare för att få erkännande, säger Anna-Carin.
Påverkar externfinansieringen arbetsmiljön?
- Ja, det gör den, på flera olika sätt. Osäkra anställningar gör att det är svårare att tacka nej till arbetsuppgifter. Det skapar otrygghet och osäkerhet. Det är svårt att bygga något långsiktigt då forskaren själv måste finansiera sin egen forskning. Mycket tid läggs på att skriva ansökningar, tid som annars skulle ha kunnat läggas på forskning. Dessutom är det många respondenter som benämner ansökningsprocessen till externa medel som ett slags slumpmässigt spel eller lotteri. Kvalitetsaspekten handlar bara om att man måste komma upp till en viss nivå. Då har man köpt trisslotten. Som en respondent sa: ”Plötsligt händer det.”
Vad hoppas du att rapporten ska leda till?
- Jag vill med rapporten bidra till ökad medvetenhet om hur externfinansiering och de osäkra anställningarna har direkt påverkan på arbetsmiljön. Det är arbetsgivaren har arbetsmiljöansvaret. Arbetsgivarens uppgift är säkerställa rimliga förutsättningar som inte leder till ohälsa, och göra det möjligt för anställda att göra ett bra jobb. Inom akademin är det att forska och undervisa med hög kvalitet. Jag hoppas att lärosätesledningarna tar till sig resultatet och agerar för att förändra hur de anställer. Osäkra anställningar skapar otrygghet och stress. Många är rädda och försöker överleva i den akademiska världen men riskerar sin hälsa. Säkra anställningsvillkor ger trygghet och arbetsro som gör att individen kan prestera bättre. Extra tydligt är det för kvinnor i akademin, avslutar Anna-Carin Fagerlind Ståhl.