Rapport: Hot och hat - varför anmäler inte universitetslärare och forskare?

Rapport

Hot, hat och otillbörlig påverkan är en realitet för många forskare och universitetslärare. Trots detta väljer en majoritet av de utsatta att inte rapportera vad de varit med om. Rapporten Hot och hat – varför anmäler inte universitetslärare och forskare? (2025) analyserar varför tystnaden är så utbredd och vad som krävs för att fler ska våga anmäla. Rapporten baseras en enkät som skickades till SULF:s medlemmar våren 2024. Den fokuserar på att lyfta fram de strukturella och psykologiska hinder som gör att många väljer att tiga.

- Hot, hat och otillbörlig påverkan är en realitet för många forskare och universitetslärare i Sverige. Trots detta väljer en majoritet av de utsatta att inte rapportera vad de varit med om. Rapporten visar att rapporteringen måste göras enklare, säkrare och meningsfull. Det kräver ett tydligt ledarskap från lärosätenas sida och att engagemang från facken tas till vara. Först då kan hot och hat motverkas effektivt, och akademin får de förutsättningar den behöver för att blomstra i frihet och trygghet, säger Jacob Adamowicz, SULF.

Några citat från fritextsvaren i enkäten:

"Inget hände när jag anmälde. Jag orkar inte försöka igen."

"Jag blev varnad att den här kollegan skulle söka hämnd."

Vad behövs för att fler ska anmäla?

  • Tydliga och trygga rapporteringsvägar med garanterat skydd mot repressalier.
  • Förbättrat förtroende för att rapportering leder till verkliga åtgärder.
  • Utbildning och information till både anställda och chefer om hur hot och hat ska hanteras.
  • Stärkt stöd från ledning.
  • Kulturförändring som motverkar normalisering av hat, hot och otillbörlig påverkan.

Rapport: Hot och hat – varför anmäler inte universitetslärare och forskare? (2025)


Fler nyheter