Bedömning av prestation i lärosätenas samverkan

REMISSVAR till

Remiss av rapporten ”Metoder och kriterier för bedömning av prestation och kvalitet i lärosätenas samverkan med omgivande samhälle”

Ert dnr N2017/00055/IFK

Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) har genom remiss, daterad 2017-01-31, givits möjlighet att lämna synpunkter på ovanstående förslag.

Inledning

I SULF:s vision för framtidens forskning och högre utbildning är principen om akademisk frihet bärande tillsammans med insikten om att kritiskt tänkande är grundläggande i ett demokratiskt samhälle. Samtidigt lever vi i en tid där den fria rörligheten av människor, tankar och idéer alltmer begränsas. I denna turbulenta tid med relativisering av kunskap och bristande källkritik är det viktigare än någonsin att akademin står upp för akademisk frihet, politiskt oberoende kunskapssökande och en utbildning som främjar kritiskt tänkande.

Resurstilldelningssystemet är ett kraftfullt styrmedel med stor betydelse för den akademiska friheten. Tillräckliga basresurser är en förutsättning för den individuella forskarens och lärarens autonomi och akademiska frihet. För att akademin ska kunna bygga kreativa miljöer för forskning och utbilda studenter för framtiden måste regeringen bedriva en långsiktig forsknings- och utbildningspolitik med bred majoritet i riksdagen som kan stå emot politiska trender och populistiska utspel.

I regeringens proposition Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft nämns samverkan inte mindre än 207 gånger. Det råder ingen tvekan om att regeringen vill betona vikten av samverkan. Det stora problemet är inte regeringens iver för att stärka samverkan utan att man vill konkurrensutsätta basanslagen för forskning och forskarutbildning med ett mått på samverkan som indikator. I de kommande direktiven till utredningen om ett nytt styr- och resurstilldelningssystem avser regeringen att ge en utredare i uppdrag att lämna förslag på hur anslagen för forskning och utbildning på forskarnivå ska fördelas och hur samverkan ska premieras ekonomiskt.

I väntan på utredningen vars förslag kan implementeras som tidigast 2020 tänker regeringen använda den av Vinnova föreslagna modellen för att fördela resurser efter indikatorn samverkan.

Modellens övergripande förslag

I propositionen för forskning och innovation fick VINNOVA i uppdrag av regeringen att i samråd med Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande och Forskningsrådet för arbetsliv och samhälle utforma en modell för bedömning av lärosätenas samverkan med det omgivande samhället. VINNOVA har genomfört två piloter med utgångspunkt i ett förslag som innebär att värderingen av samverkan görs utifrån en bedömning av en internationell expertpanel. Bedömningsunderlaget har bestått av tre delar: Självvärdering från lärosätena, samverkanspartsvärdering som görs genom att VINNOVA skickar ut en enkät till samverkansparter som lärosätena lyft fram samt en bakgrundsinformation som beskriver respektive lärosätes profil och ambition. Utifrån dessa underlag har det gjorts en samlad bedömning av en expertpanel.

Vinnova menar i sin slutrapport att kvalitet i samverkan och forskning går att utvärdera och att principerna i den redovisade modellen kan användas i ett resurstilldelnings­system. Vinnova skriver vidare att intervjuer med lärosätesrepresentanter bör göras om modellen ska användas för framtida resursfördelning men att detta av resursskäl bara gjordes i den avslutande piloten.

Sammanfattning av SULF:s ståndpunkter

SULF har stora principiella invändningar mot att konkurrensutsätta fördelning av basanslag för forskning och avvisar därför bestämt kvalitetsindikatorn samverkan som metod för att fördela och omfördela basresurser. Förbundet anser att lärosätenas basanslag ska utgöra en långsiktig grund för verksamheten och inte utsättas för konkurrens. SULF avstyrker därför ett system som kopplar utvärderingar till resurser.

SULF motsätter sig inte utvärdering av forskning som sådan men menar att detta redan sker i mycket hög grad, inte minst vid ansökningar om forskningsmedel, publiceringar och rekrytering. Förbundet ser det som mycket problematiskt att forskning utsätts för utvärdering vilken används för att omfördela resurser och menar att detta är ett hot mot den akademiska friheten. Det föreslagna systemet med utvärdering och omfördelning av resurser riskerar liksom nuvarande system dessutom att få en konserverande verkan och belöna mer forskning om sådant som vi redan vet.

Betydelsen av samverkan

SULF menar att en viktig tillämpning av forskningen är att utbilda studenter med kunskap nära forsknings­fronten. När de går ut i arbetslivet kan forskningen katalyseras och omvandlas till inno­vationer som bas för nya samhällsvärden; ekonomiskt, tekniskt och kulturellt. Ett universitet som forskar och utbildar och som samverkar med olika sektorer är en motor i samhällsutvecklingen.

När det gäller lärosätenas samverkansuppgift vill SULF poängtera lärosäte­nas ansvar för att göra det omgivande samhället medvetet om vilka kunskaper och kompetenser de som genomgått en högskoleutbildning har och hur brett användbara dessa är. Anställning av högskoleutbildade ger varje verksamhet större möjlighe­ter att ta till vara och omsätta ny kunskap.

SULF:s synpunkter på utvärdering av samverkan som grund för resurstilldelning

Inom ett lärosäte finns många olika samver­kansformer och de varierar mellan olika ämnen. Den stora variationen leder till svårigheter att hitta indikatorer som mäter de olika samver­kansformerna på ett säkert sätt och uppmätta resultat blir därmed slumparta­de även för stora lärosäten. För den som har en integrerad syn på lärosätenas roll i samhällsutvecklingen blir det omöjligt att beskriva deras påver­kan på samhället med några få områdesövergripande indi­katorer. Svårigheten illustreras också av att i inget annat land har någon sådan indika­tor införts i resurstilldelningssystemet. Sådana indikatorer har ansetts för komplicerade.

En annan fråga gäller vad värdet av deltagande i samverkan är och om deltagande verkligen ska ses som viktigt i sig, till exempel i relation till frågan om otillbörlig påverkan jämfört med fri forskning. För att säkerställa att den här sortens mycket genomgående fokus på ökat deltagande inte ska resultera i otillbörlig påverkan på fri forskning borde man mycket starkt inkludera mer kvalitativa aspekter om vad samverkan leder till, vilken betydelse den har och för vilka grupper, och vilka grupper som eventuellt inte ingår i eller blir synliga i samverkan. Annars skulle t ex SLU mycket starkt kunna samverka med skogsindustrin och få höga resultat på samverkan, men det skulle samtidigt göra att perspektiven hos många andra aktörer i skogssverige marginaliserades, speciellt om en stark industri ytterligare kunde påverka kursupplägg, utbildning och forskning. Det finns förstås liknande risker med stora bolag eller sektorer inom andra områden, inte minst medicin. Det finns också en risk att just de aktörer som skulle kunna ha mest nytta av samverkan, t ex kommuner och kanske speciellt i glesbygd, inte har varken resurser eller möjlighet att sätta sig in i och arbeta med universitetsvärlden.

De senaste siffrorna från UKÄ visar att andelen basanslag för forskning och utbildning på forskarnivå fortsätter att minska, något som allvarligt försvårar införandet av tydliga karriärvägar och trygga anställningar. 2015 var andelen basanslag av lärosätenas intäkter för forskning och forskarutbildning 43 procent. Om lärosätenas forskningsresurser till större andel bestod av direkta, icke konkurrensutsatta, basanslag skulle lärosätena ha bättre möjligheter att ha en långsiktig planering av sin verksamhet med bättre förutsättningar för forskande och undervisande personal att göra ett bra jobb. Det är illa nog att forskningen på universitet och högskolor till så stor del finansieras med externa medel, att dessutom konkurrensutsätta basanslag ger lärosätena än mindre möjlighet till autonomi och styrning av den egna verksamheten, vilket riskerar leda till brister i såväl arbetsmiljö som kvalitet.

Den iver som regeringen visar när det gäller att förstärka kontrollmekanismer riskerar att fungera kontraproduktivt i en verksamhet som bygger på kreativitet och mod att ta risker, söka nya vägar, att undersöka det som vi inte vet vart det leder. Om regeringen och lärosäten väljer att belöna forskare för att samverka mera enligt en uppgjord mall, publicera i särskilda tidskrifter eller attrahera så mycket externa medel som möjligt kommer man att styra forskare mot detta och inte mot att förutsättningslöst söka svar på svåra problem eller skapa ny kunskap. Det en nyskapande forskning skulle behöva från regeringens sida är tillit att, som statsministern uttryckte det i sin regeringsförklaring ”låt proffsen vara proffs”.

SULF har alltså stora principiella invändningar mot att konkurrensutsätta fördelning av basanslag för forskning och avvisar därför bestämt kvalitetsindikatorn samverkan som metod för att fördela och omfördela basresurser. Skälen är följande:

• Den främsta anledningen är att prestationsutsättning av basanslagen verkar syste­matiskt konserverande, till förmån för forskning längs huvudfåran, det vill säga mer forskning om det vi redan vet. Utnyttjandet av kvalitetsindikatorer vid fördelningen av forskningsresurser innebär en förväxling av kvantitet och kvalitet.
• Det är också viktigt att påpeka att samverkan inte är något som ska göras enbart till nytta för det omgivande samhället. I ett system där lärosätenas tre huvuduppgifter fungerar väl är samverkan viktigt för att stärka kvaliteten i både utbildning och forskning. Istället för att införa en ytterligare kvalitetsindikator borde regeringen i samverkan med lärosätena fundera över hur samverkan ska kunna integreras med utbildning och forskning.
• Det finns redan vetenskapsinterna system för peer-review-granskning vid universiteten och forskare konkurrerar alltid genom sin forskning, men det system som föreslås här är något annat än den vedertagna och självklara vetenskapliga konkurrensen. Istället för att skapa förtroende signalerar det misstroende mot forskare och lärosäten.
• Samverkan är en viktig del av högskolans verksamhet, men den saknar i dagsläget finansiering. Alla krav på utökad samverkan kommer därmed att dra resurser från lärosätenas huvuduppgifter utbildning och forskning. Därför är det extra viktigt att en utvärdering av samverkan görs integrerat med en utvärdering av både forskning och utbildning. Denna utvärdering ska inte kopplas till resurstilldelningssystemet utan användas i kvalitetsdrivande syfte.

Jämställdhetskonsekvensanalys

Om regeringen väljer att fortsätta att konkurrensutsätta även basanslagen befarar SULF att skevheten mellan kvinnors och mäns möjligheter att göra en akademisk karriär på lika villkor förstärks. Mer medel kommer att gå till lärosäten som redan har en stark forskning, vilket innebär mer medel till manligt dominerad områden. Det i sin tur motverkar utvecklingen mot fler kvinnliga professorer.

Istället för ett prestationsbaserat resurstilldelningssystem behöver vi ett system som kan bygga kvalitet och främja jämställdhet. Vi vet att externa forskningsmedel inte fördelas jämställt. Forskning som en självklar del i tjänsten skulle leda till att fler kvinnor får möjlighet att meritera sig till professorskompetens. Jämställdhet ska inte bara ses som en kvalitetsutvecklande faktor utan som kvalitet i sig.

Basanslag som fördelas långsiktigt och utan att konkurrensutsättas ger lärosätena möjlighet att anställa fler disputerade, vetenskapligt aktiva lärare inom områden där det saknas, till exempel på stora kvinno­dominerade utbildningar inom vård och utbildning. Mer forskning inom kvinnodominerade områden leder i förlängningen till fler kvinnliga professorer.

Vi behöver bygga starka forskningsmiljöer genom att planera långsiktigt och strategiskt. Den viktigaste kvalitetsreformen för svensk forskning skulle vara ökade basanslag, ordnade anställningar och öppna utlysningar av tjänster, vilket i sin tur gynnar jämställdheten och ger högre kvalitet.

För Sveriges universitetslärare och forskare

Mats Ericson, SULF:s ordförande
Karin Åmossa, Chefsutredare