En långsiktigt hållbar migrationspolitik, SOU 2020:54

Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) överlämnar härmed sitt yttrande över rubricerad utredning. SULF organiserar lärare, forskare och doktorander vid lärosäten och forskningsinstitut.

Förbundet har valt att endast yttra sig över förslagen kopplade till förändringar i regelverket kring möjligheten att få permanent uppehållstillstånd efter arbete, forskning eller forskarstudier i Sverige.

SULF anser
att införande av ett försörjningskrav måste ta hänsyn till inkomster som kan härledas till arbete såsom arbetslöshetsersättning och att sådan ersättning ska anses uppfylla försörjningskravet.

att införande av ett försörjningskrav måste kombineras med ett förbud mot att använda stipendier som finansieringsform för doktorander och forskare och att dessa istället ska anställas.

att dessa kvalificerade personer ska undantas från försörjningskravet om ovanstående inte tillgodoses.

att ett införande av språk- och samhällskunskapskrav måste ske med god framförhållning och att resurser ska tillföras till lärosätena så att doktorander och forskare ges förutsättningar att uppfylla kraven.

Bakgrund till SULF:s ställningstaganden

Enligt den senaste tillgängliga statistiken hade 40 procent av alla nyantagna till forskarutbildningen utländsk bakgrund 2019 (Universitetskanslersämbetets årsrapport 2020). Bland de som innehar en tidsbegränsad meriteringsanställning (postdoktorer och biträdande lektorer) vid våra lärosäten var andelen med utländsk bakgrund så hög som 73 procent under samma år (Statiskt meddelande från Statistiska centralbyrån och Universitetskanslersämbetet, UF 23 SM 2001). Det är således avgörande för den framtida kompetensförsörjningen såväl vid våra lärosäten som i flera andra verksamheter att många av dem väljer att stanna kvar i Sverige. Ett stort antal av dessa personer kommer från länder utanför EU/EES och är således beroende av att kunna få uppehållstillstånd. Det är därför avgörande att det finns goda möjligheter att kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd och i förlängningen medborgarskap samt att regelverket kring detta är tydligt och förutsägbart. För doktorander har det redan införts en möjlighet att få permanent uppehållstillstånd även om det har visat sig finnas vissa problem med tillämpningen av regelverket.

Migrationskommittén föreslår att nya krav ska ställas för att den sökande ska kunna beviljas permanent uppehållstillstånd. Det handlar om krav på försörjningsförmåga, samt kunskaper i svenska och samhällskunskap.

SULF vill här peka på att ett införande av sådana krav, främst försörjningskravet, för högkvalificerade personer som verkar vid våra lärosäten kan göra att många sådana personer kommer tvingas lämna landet eller kommer avstå från att komma hit för att bedriva forskning eller genomgå forskarutbildning. Detta vore inte förenligt med de intentioner som har finns kring internationalisering av högre utbildning och forskning (SOU 2018:3 och SOU 2018:78) samt vad som uttrycktes när möjligheten till permanent uppehållstillstånd för doktorander infördes 2014 (prop. 2013/14:213). I propositionen framhölls bland annat.

Internationella studenter, inklusive doktorander, är en högt kvalificerad grupp och viktiga kunskapsbärare som bidrar till samhällsutvecklingen både i Sverige och i sina ursprungsländer. Som regeringen framförde i 2012 års forsknings- och innovationsproposition är det angeläget att det finns goda förutsättningar för att attrahera och rekrytera internationella studenter, inklusive doktorander, till Sverige (prop. 2012/13:30 s. 174–175).

/---/

Att doktorander, som ofta tillbringar långa tider i Sverige och får en verklig anknytning till det svenska samhället, inte har möjlighet att kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd är inte i överensstämmelse med regeringens mål för forskningspolitiken i övrigt. Mot den bakgrunden anser regeringen att det bör införas en möjlighet för utlänningar, som beviljats uppehållstillstånd för studier som avser utbildning på forskarnivå, att kvalificera sig för ett permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Skälet till att införande av ett försörjningskrav kan bli problematiskt för dessa kvalificerade grupper är dels att de som är anställda har tidsbegränsade anställningar som löper ut i samband med att forskarutbildningen och dels att många av dem inte har någon anställning utan har en försörjning via skattefria stipendier.

För den förstnämnda gruppen är det viktigt att man, om ett försörjningskrav införs, vid utformningen av kravet ser till att arbetslöshetsersättning godtas som en försörjning från anställning. Det är nödvändigt eftersom det av naturliga skäl inte alltid går att hitta ett nytt arbete i direkt anslutning till att den tidsbegränsade anställningen löper ut. Möjligheten att hitta en ny anställning snabbt kommer att påverkas av rådande konjunkturläge när forskarutbildningen eller forskningen avslutas.

För den grupp som har stipendier är problematiken större. De omfattas inte av de sociala trygghetssystemen och kan därmed inte få arbetslöshetsersättning. Införande av försörjningskrav skulle leda till att de tvingas lämna Sverige direkt efter avslutade forskarstudier eller avslutad forskning. Det skulle innebära en återgång till den situation som rådde före den 1 juli 2014 och vilket skulle skapa problem med kompetensförsörjningen.

SULF anser därför att lagstiftaren i första hand ska se till att stipendier inte får användas som finansiering av dessa grupper i framtiden utan att de istället får en anställning. I andra hand bör dessa högkvalificerade personer undantas från försörjningskravet eller i vart fall få god tid på sig att uppfylla det. Vi vet att de allra flesta relativt snabbt får ett nytt arbete om de ges möjlighet att stanna i Sverige med ett permanent uppehållstillstånd.

SULF kan konstatera att andelen doktorander med stipendier har sjunkit över tid i takt med att regelverket här stegvis har förändrats på ett sätt som gjort att andelen doktorander med anställning har ökat. Det är glädjande, men vi kan samtidigt konstatera att en stor del av de som fortsätter sin karriär inom högskolan försörjs genom skattefria stipendier. Enligt en artikel i Universitetsläraren (29 maj 2020) försörjs cirka 20 procent av postdoktorerna genom stipendier, att jämföra med sex procent bland doktorandnybörjare under 2019. Det finns dessutom ett mörkertal då alla postdoktorer inte finns registrerade på sitt lärosäte samt att några lärosäten inte lämnade ut uppgifter till tidningen. SULF anser att det är häpnadsväckande och oacceptabelt att forskare i Sverige fortfarande får sin försörjning via skattefria stipendier och därmed berövas alla möjligheter att ta del av de sociala trygghetssystemen samtidigt som man genom att utnyttja möjligheten att i vissa fall använda stipendier berövar det allmänna på stora skatteintäkter.

Vad gäller förslagen att införa krav på språkkunskaper och samhällskunskap så skulle det vara lättare att hantera med rätt framförhållning så att de berörda hinner anpassa sig till kraven under sin tid i Sverige givet att de erbjuds möjligheter att inhämta dessa kunskaper. Här kan det finnas behov att tillskjuta medel till lärosätena så att de kan ge dessa personer sådana förutsättningar.

Mot bakgrund av det ovan sagda anser SULF:

att införande av ett försörjningskrav måste ta hänsyn till inkomster som kan härledas till arbete såsom arbetslöshetsersättning och att sådan ersättning ska anses uppfylla försörjningskravet.

att införande av ett försörjningskrav måste kombineras med ett förbud mot att använda stipendier som finansieringsform för doktorander och forskare och att dessa istället ska anställas.

att dessa kvalificerade personer ska undantas från försörjningskravet om ovanstående inte tillgodoses.

att ett införande av språk- och samhällskunskapskrav måste ske med god framförhållning och att resurser ska tillföras till lärosätena så att doktorander och forskare ges förutsättningar att uppfylla kraven.