Sveriges universitetslärare och forskare, SULF, har via Saco fått tillfälle att lämna synpunkter på EU-kommissionens förslag till ett reviderat direktiv om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning.

Övergripande synpunkter

  • SULF anser att den svenska regeringen med all kraft ska verka för att direktivet införs
  • SULF pekar på att vissa delar av förslaget behöver förtydligas
  • SULF menar att ett genomförande av förslaget kommer att underlätta tillresta doktorander och forskares möjlighet att stanna kvar i Sverige och bidra till vårt lands utveckling
  • SULF välkomnar förslaget att tid med uppehållstillstånd för studier ska kunna tillgodoräknas
  • SULF anser, i likhet med EU-parlamentet, att kvalifikationstiden ska kortas ner från fem år till som längst fyra år
  • Kommissionens förslag om att man ska kunna tillgodoräkna sig tid med uppehållstillstånd i andra medlemsstater välkomnas
  • Migrationsverkets långa handlingstider leder till ett rättsosäkert system
  • SULF anser att den nationella migrationslagstiftningen, vid sidan om förslaget från Kommissionen, måste ses över för att undanröja de hinder som idag finns och som leder till att många kvalificerade personer lämnar Sverige

Kommissionens förslag syftar till att effektivisera och underlätta tredjelandsmedborgares, och deras familjemedlemmars, möjlighet att varaktigt bosätta sig inom unionen och till att underlätta deras möjlighet till rörlighet inom unionen. Ett annat syfte är att unionen ska kunna locka till sig kompentens man är i behov av. Förbundet ställer sig helhjärtat bakom detta och vi anser att den svenska regeringen med all kraft ska verka för att direktivet införs med de förändringar vi nedan pekar på i syfte att ytterligare öka EU-ländernas attraktionskraft, särskilt för kvalificerad arbetskraft.

Våra medlemmar arbetar med undervisning och forskning vid lärosäten i Sverige. En mycket stor andel av dessa kommer från länder utanför EU/EES. SULF har under lång tid varit engagerade i frågan om hur Sverige ska kunna rekrytera och behålla denna kompetens som vi så väl behöver. En del av detta är att det måste finnas tydliga och stabila regelverk för hur man ska kunna stanna här permanent om man så önskar. Trots att såväl nuvarande regering som representanter för flera andra riksdagspartier gett uttryck för hur viktigt det är att Sverige kan locka till sig och behålla doktorander och forskare har vi kunnat konstatera att de reformer som skett på migrationsområdet i Sverige har lett oss i direkt motsatt riktning då de enligt vår uppfattning fokuserat på asylinvandring och syftat till att minska denna invandring till Sverige. Det handlar då främst om försörjningskravet för permanent uppehållstillstånd som är mycket illa anpassat till forskare och doktorander som oftast får tillfälliga anställningar och som därför inte uppfyller det krav på 18 månaders varaktighet som Migrationsverket har ställt upp utifrån bestämmelserna i utlänningslagen och utlänningsförordningen. Detta har lett till att en grupp som har mycket lätt att hitta försörjning, om än genom flera kortare anställningar, har fått svårare att stanna permanent i Sverige än tidigare. Problemen för våra grupper är också större av den anledningen att det ofta inte räcker med en längre visstidsanställning då Migrationsverket bedömer varaktigheten i en anställning vid prövningstillfället och inte vid ansökningstillfället vilket gör att en sökande som gott och väl uppfyller kravet när ansökan lämnas in får avslag, återigen på grund av att handläggningstiden kan vara lång. Detta leder också till en totalt oförutsägbar process där handläggningstiden kan avgöra om en sökande beviljas permanent uppehållstillstånd eller inte och där två sökande i samma situation kan få olika utfall på sin ansökan, vilket inte är rättssäkert.

Andra hinder idag är svårigheter att byta uppehållstillstånd utan att först lämna Sverige, till exempel från ett uppehållstillstånd för att söka arbete efter avlagd examen eller avslutad forskning till ett uppehållstillstånd för forskning eller forskarstudier. På detta område skulle därför en utredning av det nationella regelverket behövas (5 b kap. utlänningslagen).

Vi kan alltså konstatera att den i Sverige förda politiken har lett oss i en riktning där vårt land blir mindre attraktivt för dessa begåvningar, det vill säga i rakt motsatt riktning mot vad kommissionens förslag syftar till. Vi kan också konstatera att andra länder inom och utom EU är mer attraktiva än Sverige då de erbjuder snabba beslut om uppehållstillstånd för doktorander och forskare och också särskilda regler för beviljande av permanenta uppehållstillstånd för kvalificerade personer. Lyckligtvis har möjligheten att ansöka om status som varaktigt bosatt i viss utsträckning gjort det möjligt för vissa av dessa att stanna i Sverige istället för att tvingas flytta utomlands för att fortsätta sin forskarkarriär i och med att försörjningskravet här är annorlunda utformat än vid en ansökan om permanent uppehållstillstånd. Det är därför av yttersta vikt att denna möjlighet finns kvar och att den underlättas ytterligare i linje med kommissionens förslag. Med det sagt efterlyser vi fortsatt en motsvarande revidering av den nationella lagstiftningen i Sverige inte minst vad gäller permanent uppehållstillstånd.

Specifika synpunkter på kommissionens förslag

Våra medlemmar arbetar med undervisning och forskning, en verksamhet som till stor del är internationell och där rörlighet över gränserna därför är naturlig. Kommissionens förslag om att man ska kunna tillgodoräkna sig tid med uppehållstillstånd i andra medlemsstater än där man ansöker om ställning som varaktigt bosatta välkomnas därför särskilt, likaså förslaget om att det ska var möjligt att vistas en längre tid än idag utanför unionens territorium utan att förlora sin ställning som varaktigt bosatt. Av samma skäl är förslagen om att underlätta dessa personers rörlighet i övrigt inom unionen utmärkta. Likaså välkomnar vi förslaget att tid med uppehållstillstånd för studier ska kunna tillgodoräknas då det skulle kunna göra det möjligt för den som studerat i Sverige och därefter påbörjat en karriär inom akademin att tidigare än idag ansöka om status som varaktigt bosatt.

Ett problem vi har identifierat i Sverige kopplat till de ofta långa handläggningstiderna hos Migrationsverket är att tid under vilken en person väntar på beslut om fortsatt uppehållstillstånd inte anses som en vistelse på laglig grund. Detta skapar problem i de fall personen senare inte beviljas ett uppehållstillstånd enbart på grund av att den anställning, forskningsperiod eller studier som ansökan avser hunnit löpa ut innan beslutet fattas. SULF menar därför att det ska finnas en möjlighet att tillgodoräkna sig sådan tid för det fall den sökande gjort vad han eller hon kunnat för att legalisera sin vistelse, men där det på grund av lång handläggningstid hos en myndighet, det vill säga sådant som ligger utanför den sökandes kontroll, inte beviljats ett uppehållstillstånd. Ett alternativ till detta är att de fem åren ska kunna ackumuleras inom en viss ramtid på det sätt som redan föreskrivs i svensk rätt (jfr 5 kap. 5 § utlänningslagen).

Det är av yttersta vikt att den möjlighet som idag finns att ansöka om status som varaktigt bosatt under den tid en person innehar ett tidsbegränsat uppehållstillstånd behålls. Här finns återigen problem med den nationella lagstiftningen i Sverige där ett permanent uppehållstillstånd inte kan beviljas under tid då den sökande har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd vilket leder till att den berörda alltid kommer stå utan uppehållstillstånd under en tid då Migrationsverket kan avvisa ansökningar som inte lämnats in endast kort tid innan ett gällande tillstånd löper ut. SULF menar därför att ska finnas en möjlighet att byta ut ett tidsbegränsat uppehållstillstånd mot ett permanent uppehållstillstånd om kraven för detta är uppfyllda.

SULF välkomnar förslagen om kortare handläggningstider hos den behöriga myndigheten. Tyvärr kan vi idag se att de tidsfrister som gäller enligt nuvarande bestämmelser i utlänningsförordningen (till exempel sex månader för en ansökan om status som varaktigt bosatt, 60 dagar för en ansökan om uppehållstillstånd för forskning och 90 dagar för en ansökan om uppehållstillstånd för studier) inte sällan överskrids i Sverige. Här bör regeringen se till att Migrationsverket har de resurser som krävs samt att detta följs upp.

Det bör vidare vara tydligt vilka typer av uppehållstillstånd som ska kunna ge rätt att ansöka om status som varaktigt bosatt (jfr artikel 3 p. 2). Idag ifrågasätter Migrationsverket huruvida vissa typer av uppehållstillstånd kan räknas in i kvalifikationstiden. Det gäller till exempel uppehållstillstånd för att söka arbete efter avslutade studier eller avslutad forskning (jfr 5 b kap. 7 och 8 §§ utlänningslagen) vilka bygger på EU-direktiv, detta trots att det är svårt att utläsa av nuvarande direktiv att ett sådant undantag finns. SULF:s uppfattning är att innehav av ett sådant uppehållstillstånd, och tid med ett sådant, ska ge rätt att ansöka om status som varaktigt bosatt.

En annan fråga som behöver klaras ut är vid vilken tidpunkt kravet på laglig vistelse under ett visst antal år ska vara uppfyllt. Mot bakgrund av de inte sällan långa handläggningstiderna anser SULF att denna tid, precis som idag, ska kunna räknas fram till prövningstillfället (beslutsdagen) om det är förmånligare för den sökande. På så sätt kan den som redan har ett gällande uppehållstillstånd ansöka något innan femårsgränsen uppnåtts i de fall det ändå kommer att ske.

I enlighet med EU-parlamentets rekommendation från november 2021 anser SULF vidare att Sverige ska verka för att den tid som krävs för att beviljas status som varaktigt bosatt ska kortas ner från de nuvarande, och föreslagna, fem åren. Helst av allt ner till de tre år parlamentet förordat, men utifrån förhållandena i Sverige skulle en tid om fyra år också underlätta för att behålla forskare i landet i och med att forskarutbildningen är fyraårig.

Vid beräkning av tid med anställning i viss medlemsstat finns redan idag ett frågetecken vad gäller utsändning inom ramen för en anställning i Sverige. SULF anser att i vart fall utsändning av en statlig myndighet ska anses som arbete i den aktuella medlemsstaten oavsett om utsändningen sker till ett annat land inom EU eller inte. På så sätt skulle regelverket här bli detsamma som redan gäller för folkbokföring och socialförsäkring.

Direktivet öppnar för att en medlemsstat får införa exempelvis språkkrav för beviljande av status som varaktigt bosatt. SULF anser att Sverige ska verka för att denna möjlighet tas bort. I vart fall anser vi att ett sådant krav riskerar motverka syftet med förändringen vad gäller möjligheten att tillgodoräkna tid i olika medlemsstater då det indirekt gör sådan rörlighet svårare. Den som har visat att han eller hon kan försörja sig under ett antal år har också visat att språkkunskaper inte är ett hinder för att få ett arbete eller bedriva företag. Därtill kommer att verksamheten inom universitet och högskolor idag till stor del bedrivs på sätt där engelska fungerar väl och detsamma gäller många företag.

För Sveriges universitetslärare och forskare

Sanna Wolk, förbundsordförande
Robert Andersson, förhandlingschef

Råd & stöd
Hej, hur kan vi hjälpa dig?
{{ currentTitle }}