Remissvar: SULF om Autonomiutredningen: Den totala bilden av styrsystemet saknas

Till Utbildningsdepartementet

Förslag till ökad organisatorisk frihet för statliga universitet och högskolor, m.m.
(PM 2010-01-18)
Ert dnr U2010/222/UH

Utbildningsdepartementet har genom remiss givit bland andra Sveriges universitets-lärarförbund (SULF) möjlighet att yttra sig över rubricerade promemoria.
SULF:s principiella synpunkter

Den totala bilden av styrsystemet saknas

Av promemorian framgår att regeringen inte avser att ändra de statliga universitetens och högskolornas status som förvaltningsmyndigheter. Att endast särlagstiftningen – högskolelag och högskoleförordning – förenklas innebär att all annan reglering av statliga myndigheter kvarstår oförändrad. Det är dock omöjligt att som remissinstans få en sammanhängande bild av regeringens kommande förslag. Den nu remitterade promemorian utelämnar nämligen viktiga delar av högskolelagen och högskoleförordningen, samt övriga delar av styrsystemet, såsom resurstilldelnings- och kvalitetssäkringssystemen.

Omfattande generell, icke sektorsanpassad reglering av högskolan kvar

Även om SULF välkomnar att de statliga lärosätena kvarstår som myndigheter beklagar förbundet att regeringen inte valt att föreslå modellen med lärosätena som en särskild sorts myndigheter som förbundet förordade i sitt remissvar på betänkandet Självständiga lärosäten (SOU 2008:104). Förutom ett bättre anpassat och mindre omfattande regelverk hade då också högskolesektorns särskilda förutsättningar kunnat beaktas vid beräkningen av de årliga pris- och löneomräkningarna av anslag och per capitaersättningar, i form av ett särskilt PLO-index för högskolan. Detta hade varit ett naturligt steg för en regering som säger sig vilja satsa på kvalitet inom högre utbildning och forskning.

Svårigheterna för lärosätena att själva ingå samverkansavtal kvarstår

Av de remitterade författningsförslagen framgår inte heller om och i så fall hur regeringen har tänkt möta ett av de större problemen med nuvarande styrsystem som identifierades av Autonomiutredningen, nämligen lärosätenas svårigheter att ingå samverkansavtal med andra lärosäten och samverkanspartners, nationellt och internationellt. Att detta borde vara möjligt att lösa genom bemyndiganden till lärosätena att själva sluta bindande avtal med angivna aktörer inom utbildning och forskning även i myndighetsmodellen är alltjämt SULF:s uppfattning. Här saknas dock konkreta förslag från regeringen.

Omsorg om kvalitet och rättssäkerhet motiverar fortsatt nationell reglering

SULF delar regeringens uppfattning att kvalitetsgarantier samt rättssäkerhet för enskilda bör vara vägledande principer för kvarvarande särreglering. Förbundet vill därför i detta inledande avsnitt peka på de förutsättningar för verksamheten som SULF ser som särskilt angelägna att reglera nationellt även i fortsättningen.

• Universitetslärarkarriären med nationella, gemensamma benämningar, behörighetskrav samt rekryterings- och befordringsprocesser, som garanterar att de mest kvalificerade anställs i ett öppet och rättssäkert förfarande samt befrämjar nationell och internationell mobilitet. (Däremot bör tidsbegränsning av läraranställningar endast regleras av lagen om anställningsskydd, LAS, och i kollektivavtal.)
• Beslut om utbildning och forskning fattas i kollegiala organ där både berörda lärare och studenter är representerade. Härigenom garanteras att alla aspekter beaktas vid beredningen och att besluten förankras. Att sådana beslut ska kunna fattas av en ensam disputerad person (i vilket ämne som helst, med vilken anställningsform som helst) är helt oacceptabelt ur kvalitetssynpunkt.
• Kurs-, utbildnings- och studieplaner är grundläggande dokument som utifrån den nationella examensordningen beskriver utbildningars mål, innehåll, examinationsformer och betyg. Att så sker på ett likartat sätt i hela det svenska högskolesystemet har både kvalitets- och rättssäkerhetsaspekter för studenter på alla nivåer, inte minst med tanke på Bolognaprocessens övergripande mål om tydlighet och jämförbarhet.

SULF:s huvudinvändning mot de i promemorian skisserade förslagen till avreglering är att den relativt långtgående organisatoriska frihet som lärosätena ges på intet sätt garanterar den akademiska friheten för den individuella forskaren och läraren eller för det akademiska kollegiet. Deras rättigheter måste, liksom studentinflytandet, skyddas genom fortsatt nationell lagstiftning.

Finansiärernas rättmätiga krav på ändamålsenlig verksamhetsstyrning

Från ett annat perspektiv kan man konstatera att skattebetalarna som ju finansierar högre utbildning och forskning har ett rättmätigt krav på att verksamheten är av högsta kvalitet. Det är värt att konstatera att det knappast någonstans i promemorian argumenteras för att detta skulle uppnås genom förslagen. Sannolikt skulle många beslut kunna fattas snabbare med de föreslagna förändringarna, men det är verkligen värt att begrunda huruvida snabba beslut som fattas utan tillräcklig beredning och under förhållanden som medför betydande brister i rättssäkerheten för studenter och lärare verkligen ligger i skattebetalarnas intresse.

Vissa bestämmelser kan med fördel avskaffas, men merarbetet måste beaktas

SULF har inga principiella invändningar mot ett borttagande av bestämmelser som hänvisar till annan lagstiftning eller som förordar företräde för underrepresenterat kön vid urval till utbildning eller positiv särbehandling vid anställning av lärare. Det förstnämnda skulle undanröja nuvarande olyckliga oklarhet mellan högskoleförordningens bestämmelser och diskrimineringslagens.

Inte heller har SULF några invändningar mot att nuvarande regler om tidsbegränsning av de olika läraranställningarna och anställningen som doktorand i enlighet med Befattningsutredningens och Autonomiutredningens förslag utgår ur högskoleförordningen och istället överlämnas till arbetsmarknadens parter att besluta om i kollektivavtal.

SULF motsätter sig inte heller att vissa ytterligare bestämmelser avskaffas eller förenklas, men vill erinra om att erfarenheten från 1993 års avreglering var att lärare, studenter och administratörer inte alltid uppfattade borttagande av nationell reglering som arbetsbesparande och att det ofta ledde till krav på frivillig nationell samordning för att överblickbarheten i högskolesystemet skulle kunna behållas. Exempelvis återinfördes redan efter tre år relativt omfattande tillträdesbestämmelser rörande behörighet och urval i den nationella regleringen. Enhetliga regler ansågs då viktiga för att ansökningsförfarandet skulle uppfattas som rättvist och rättssäkert av enskilda sökanden och allmänheten.

Att avregleringen rimligtvis kommer att innebära merarbete för lärosätena, åtminstone i övergångsskedet, står helt klart utifrån 1993 års erfarenheter. För SULF är det därför helt oacceptabelt att inga resurser tillskjuts för detta arbete.
SULF:s detaljerade synpunkter på förslagen till avreglering

I det följande redovisas SULF:s mer detaljerade synpunkter på förslagen i remisspromemorian i samma ordning och under samma rubriker som i betänkandet. Synpunkter på författningsförslagen lämnas i anslutning till löptexten.

I inledningen till avsnittet 1.4 Förslag till avreglering av högskoleverksamheten hänvisas till att regeringen i kommittédirektivet till Autonomiutredningen uttalat att lärosätena bör få det avgörande inflytandet på de två områdena högskolans organisation och högskolans lärare. Förbundet inleder därför med att visa på behovet av fortsatt nationell reglering av läraranställningarna.

För att få de bästa lärarna måste anställningar och rekrytering regleras

Det främsta skälet för en fortsatt nationell reglering av läraranställningarna är frågans betydelse för kvaliteten i både forskning och utbildning. Att många högskoleledningar i olika sammanhang, inte minst i remissvaren på Autonomiutredningens betänkande, förordat en avreglering av läraranställningarna på nationell nivå, men också starkt förenklade procedurer på sina egna lärosäten, är naturligtvis en starkt bidragande orsak till att SULF lägger stor vikt vid denna fråga. Det är således inte så, som regeringens särskilde utredare Daniel Tarschys förmodade, att de etablerade rekryteringsformerna kommer att kvarstå om regleringen i högskoleförordningen upphör.

SULF:s utgångspunkt är, vilket också framgår av förbundets remissvar på Befattningsut-redningens förslag i betänkandet Karriär för kvalitet(SOU 2007:98), att dagens problem är att en tydlig och förutsebar karriärväg saknas för unga kvinnliga och manliga forskare. Förbundet tillstyrkte därför de förslag som Befattningsutredningen förde fram med fler karriärsteg och fler befordringsmöjligheter. Till problembilden hör de många och upprepade tidsbegränsade anställningarna samt den oacceptabla stipendieanvändningen under både forskarutbildningen och postdoktorsperioden, vilket leder till stor otrygghet för de oftast unga forskarna i inledningen av karriären.

Förbundets bestämda uppfattning är att nuvarande nationella regler om behörighet vid befordran och rekrytering, liksom utlysningsförfarandet med sakkunnigprövning, underlättar den nationella mobiliteten. Här förtjänar också att påpekas att den rekommendation för rekrytering av forskare som EU antagit i mycket påminner om dagens svenska reglering och att mycket talar för att krav kommer att resas på gemensamma strukturer, åtminstone på europeisk nivå, för att underlätta internationell rörlighet för såväl lärare som forskare. Att sakkunnigyttrandena idag ofta tar alltför lång tid och inte alltid är väl utformade kan enligt SULF:s mening åtgärdas genom att antingen rimlig arbetstid avsätts för sådant arbete i tjänstgöringsplanen eller med höjda arvoden som motsvarar arbetsinsatsen samt att genomtänkta instruktioner ges till de sakkunniga. Om sådana åtgärder vidtas kan krav på mycket snabbare leverans av yttrandena ställas.

EU ställer krav på överklagandemöjlighet och förbundet delar Befattningsutredningens slutsats att lärosäten som är myndigheter definitivt omfattas av rätten till överklagande. SULF:s uppfattning är därför att den speciella överklagandenämnden för högskolan (ÖNH) ska behållas och att beslut om anställningar ska kunna överklagas dit. Rätten att överklaga lärartillsättningar och beslut om avslag av ansökan om befordran är en fråga om rättssäkerhet för den enskilda läraren men är också en kvalitetsfråga för verksamheten.

Enligt SULF:s uppfattning är det nämligen ytterst en fråga om kvalitet i både utbildning och forskning att rekryteringen av universitetslärare utformas på ett sådant sätt att den med de bästa vetenskapliga och pedagogiska kvalifikationerna anställs och att processen görs så genomskinlig att ingen frestas ta ovederhäftiga hänsyn. Beredning i kollegiala organ minimerar sådana risker, vilket också av erfarenhet främjar jämställdheten. I detta sammanhang bör tilläggas att förbundets erfarenhet är att det är missbruket av dagens regelverk – främst vad gäller upprepade tidsbegränsningar – som leder till otrygga karriärvägar för unga forskare och som främst tycks skrämma bort unga kvinnor från högskolan.

Att inte längre ha någon som helst gemensam reglering av högskolans lärar- och doktorandanställningar framstår, mot bakgrund av dagens utbredda missbruk av visstidsanställningar och stipendier, som ogenomtänkt och oklokt med tanke på konsekvenserna för forskningens och utbildningens framtida kvalitet. Att inte längre ha enhetliga lärarbefattningar med definierade behörighetskrav minskar förutsebarheten i karriären och försvårar mobiliteten mellan lärosätena, både nationellt och internationellt. Att avskaffa den öppna och genomskinliga tillsättningsproceduren med beredning av sakkunniga och kollegiala organ med studentrepresentation och med möjlighet att överklaga innebär, istället för en saklig bedömning av vetenskapliga och pedagogiska meriter, risk för akademisk inavel och vänskapskorruption. Ett avskaffande av regeln om rätt till doktorandanställning efter halva studietiden för doktorander som inledningsvis finansierats med utbildningsbidrag, minskar attraktiviteten i forskarkarriären. Enligt SULF:s  mening borde istället doktoranden ges rätt till anställning redan vid antagningen till utbildning på forskarnivå.

Att införa en grundläggande bestämmelse i högskolelagen att disputerade lärare ska både undervisa och forska, i enlighet med Befattningsutredningens förslag, är enligt SULF:s mening i konsekvens med lagens inledande bestämmelse om ett nära samband mellan utbildning och forskning.

2 Högskolans organisation

2.1 Högskolornas interna organisation

I den inledande bakgrundsbeskrivningen anges följande (s. 6):

Lärarnas och forskarnas ansvar för kvaliteten i verksamheten är en grundläggande princip inom den högre utbildningen och forskningen. I detta ligger att beslut som rör den akademiska verksamhetens innehåll och utformning ska fattas av dem som besitter den bästa sakkunskapen. Riksdag och regering har sedan länge markerat värdet av detta genom lagregleringen av fakultetsnämnder och särskilda organ.

SULF anser att denna grundläggande princip om ansvaret för kvaliteten gäller och ska tillämpas och att det kollegiala beslutsfattandet även i fortsättningen ska säkerställas genom nationell lagstiftning i såväl högskolelagen som i högskoleförordningen. Däremot behöver bestämmelserna inte nödvändigtvis precisera benämningar på de kollegiala organen. Förbundets uppfattning är att det vid varje lärosäte, dvs. även vid högskolorna, ska finnas minst ett kollegialt sammansatt organ som har det övergripande ansvaret för utbildnings- och forskningsfrågor, inklusive fördelningen av resurser.

Antalet organ och fördelningen av ansvarsområden mellan organen bestäms lämpligen av varje lärosäte. Principen att flertalet av ledamöterna ska vara vetenskapligt eller konstnärligt kompetenta bör också slås fast i det nationella regelverket, liksom att studenterna har rätt att vara representerade med minst tre ledamöter i varje sådant organ. Reglerna ska också utformas så att stora lärargrupper som adjunkter inte utesluts vare sig som röstberättigade eller valbara. Förbundets bestämda uppfattning är att sådana organ som har ansvar för verksamhetens innehåll och kvalitet också måste ha resursfördelande uppgifter.

Förbundet vill tillägga att SULF i sitt program Den akademiska ledningsorganisationen (SULF skrift 30) utvecklat resonemanget om varför kollegiala beslutsorgan krävs för att värna den individuella akademiska friheten, vilken är grundläggande för utbildnings- och forskningsverksamheten. I programmet framhålls att de kollegiala beslutsprocesserna kan upplevas som tidskrävande, men att de innebär att de beslut som fattas är väl genomtänkta och förankrade i verksamheten. Vad gäller akademiska ledare anser förbundet av samma skäl att de ska väljas av sina kollegor, men att tänkbara kandidater måste förberedas för sitt uppdrag och ges tillräckligt administrativt och annat stöd under sitt ledarskap och rimliga villkor efter uppdragets avslutning. Att det kollegiala beslutsfattandet måste säkerställas genom lagstiftning är självklart för SULF, liksom att alla lärosäten och utbildningsområden ska behandlas lika av lagstiftaren, varför det inte finns någon anledning att särbehandla lärarutbildningarna eller de konstnärliga utbildningarna.

SULF vill erinra om att Autonomiutredningen lade ett förslag som i princip motsvarar SULF:s synpunkter ovan. Det framstår därför som obegripligt att regeringen nu är beredd att frångå den grundläggande principen om det kollegiala ansvaret.

SULF bestämda uppfattning är att kollegiala beslutsorgan också ska finnas vid samtliga institutioner (och motsvarande arbetsenheter) och att detta ska regleras i lag eller för-ordning. Skälet härför är de många dåliga erfarenheter förbundet har från lärosäten som infört prefektstyre.

2.1.2 Ökad frihet att utforma den interna organisationen

Med hänvisning till vad som anförts ovan om de grundläggande principerna om ansvaret för kvaliteten i utbildning och forskning motsätter sig SULF å det bestämdaste förslaget i promemorian att bestämmelserna om kollegialt sammansatta organ i högskolelagen och högskoleförordningen ska utgå och ersättas av bestämmelser om enskilda personer eller grupper av personer som utses på ett icke-preciserat sätt.

Resonemanget om vetenskaplig kompetens och vilka typer av beslut som omfattas av det föreslagna kompetenskravet framstår också som mycket oroande när det gäller respekten för vilken kompetens som krävs för att ta ställning till de många gånger komplexa frågeställningar som dagens fakultetsnämnder har att besluta om. Föreställningen tycks vara att en person med doktorsexamen, oberoende av inriktning, som inte ens behöver ha en anställning som lärare utan kan vara administratör eller kanske t.o.m. att en högskolestyrelse med en majoritet av vetenskapligt kompetenta personer, skulle kunna fatta beslut om utbildning och forskning inom alla tänkbara områden.

Det är av yttersta vikt att man inser att lärosätena i sin myndighetsutövning har att fatta olika sorters myndighetsbeslut. Vissa myndighetsbeslut, till exempel om antagning, är beslut som är funktionen av tillämpningen av fasta regler. När det gäller myndighetsbeslut om kurs- och utbildningsplaner samt examination krävs andra överväganden. Härav följer inte bara de kollegiala organens fortbestånd, utan också att man fortsatt bör reglera att endast lärare i högskoleförordningens mening är valbara till organen och framför allt att bara lärare har rätt att examinera studenter. Detta innebär nämligen att bara personer som fått sina anställningar genom en process som innebär offentlig mätning av vetenskaplig och pedagogisk skicklighet kan fatta sådana beslut. Vidare är det bara genom den kollegiala processen som studenterna garanteras inflytande i den process som utser de som har förtroendet att examinera.

2.1.3 En avreglerad organisation

Även om SULF anser att den nationella regleringen ska finnas kvar vad gäller kollegiala organ vid lärosätena kan inte förbundet se någon anledning att behålla nuvarande regler i högskolelagen om bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om försöksverksamhet som avviker från dessa bestämmelser.

Förbundet har inte heller några invändningar mot att flertalet av de särskilda förordningarna för de särskilda inrättningarna avvecklas.

2.2 Rektor och rektors ställföreträdare

SULF delar den i promemorian redovisade uppfattningen att nuvarande behörighetskrav, dvs. motsvarande professor eller lektor, ska kvarstå i förordningen vad gäller rektor. Motiveringen till förslaget att nuvarande krav på att beakta administrativ skicklighet kan utgå ur högskoleförordningen kan tyckas bestickande, då det faller sig naturligt att ett lärosäte ställer krav på gedigen ledningskompetens. Dock kan ett borttagande av ett sådant relativt löst formulerat krav uppfattas som en signal att administrativ skicklighet skulle vara mindre viktig i fortsättningen. Om så skulle bli fallet vid framtida rektorsrekryteringar måste rimligtvis regeringen vara beredd att förtydliga förordningstexten på denna punkt.

Förslaget att avskaffa bestämmelserna om prorektor i förordningen framstår inte som särskilt väl motiverat. SULF anser att nuvarande bestämmelser i princip bör finnas kvar. Särskilt viktiga är bestämmelserna om behörighet och formerna för utseende av prorektor. Att ändra benämningen till ställföreträdande framstår bara som klåfingrigt och en onödig anpassning till vad som gäller för andra myndigheter.

SULF anser att anställningen av rektor och prorektor, i enlighet med förbundets program för akademiskt ledarskap, ska föregås av val bland de berörda. Detta bör framgå av högskoleförordningen. Förbundet har dock svårt att förstå varför mer än en prorektor bör utses. Därmed skapas oklarhet om vem som är rektors ställföreträdare vid kortare eller längre frånvaro.

3 Övrig avreglering

3.1 Utbildning

Av de avregleringar som föreslås explicit i promemorian har SULF, som framgått redan i inledningen, principiella invändningar mot att bestämmelserna som reglerar innehållet i kurs-, utbildnings- och studieplaner tas bort. Såväl kvalitets- som rättssäkerhetskrav för enskilda studenter och doktorander motiverar att sådana regler även fortsättningsvis finns i högskoleförordningen och att det ska framgå att de ska fastställas av ett överordnat kollegialt organ. Goda argument för att även kurs- och utbildningsplaner ska fastställas av sådana organ framfördes i den rapport, daterad 2005-08-24, som utarbetats av jur.dr. Anders Stening på uppdrag av Utbildningsdepartementet.

Vid sidan av det kollegiala överordnade och samordnande ansvaret för kvaliteten inom angivna utbildnings- och forskningsområden måste också rättssäkerheten för enskilda studenter (och doktorander) beaktas. Om inte utformningen av kurs-, utbildnings- och studieplaner regleras på ett enhetligt sätt riskerar Högskoleverkets tillsynsverksamhet att försvåras eller t.o.m. omöjliggöras. Om t.ex. en student anser sig felbehandlad vid en examination och kursplanen inte anger något om hur den ska gå till, torde det bli svårt för verket att klandra lärosätet. Även verkets utvärderingar kan komma att försvåras om kurs- och utbildningsplaner inte är enhetligt utformade. Att informationen till såväl svenska som utländska studenter annars skulle försvåras är ytterligare ett skäl att behålla de nationella reglerna.

Med tanke på den nyligen gjorda rättsliga prövningen tillstyrker SULF att nuvarande bestämmelse om gynnande av underrepresenterat kön vid i övrigt likvärdiga meriter, tas bort ur förordningen. Vad gäller borttagande av tillträdesregler i övrigt har SULF heller inga principiella invändningar. Förbundet vill dock för ordningens skull erinra om att 1993 års nya, förenklade högskoleförordning innebar att beslut om särskild behörighet och användningen av angivna urvalsgrunder lämnades till lärosätena. Efter kraftiga påtryckningar från enskilda studenter och studentorganisationer återinfördes dock sådana regler nationellt redan 1996.

Vad gäller reglerna för forskarutbildning hälsar SULF med tillfredsställelse att bestämmelserna om rätt till handledning och andra resurser föreslås finnas kvar. Beträffande andra för doktoranderna oerhört centrala bestämmelser, såsom rätten att byta handledare och beslut om fråntagande av resurser, är däremot förslaget oklart. SULF anser att dessa bestämmelser liksom bestämmelserna om utbildning av handledare och högskolepedagogisk utbildning av doktorander ska kvarstå. De generella kvalitets- och rättssäkerhetsargumenten för en fortsatt nationell reglering av innehållet i de allmänna studieplanerna för forskarutbildningen framgår ovan. Till dessa kan läggas de speciella argumenten för att reglera innehållet också i de individuella studieplanerna och att dessa även i fortsättningen ska fastställas av ett överordnat kollegialt organ. Att så sker är, liksom att eventuella beslut om fråntagande av resurser för en doktorand inte ska kunna delegeras, inte minst viktigt ur ett rättssäkerhetsperspektiv, då den enskilda doktoranden står i ett starkt beroendeförhållande till sina handledare och till sin institution.

Vidare måste nuvarande bestämmelse om att doktorand som erhållit utbildningsbidrag efter ansökan ska anställas som doktorand senast när det enligt den individuella studieplanen återstår en utbildningstid som motsvarar två års utbildning på heltid till doktorsexamen finnas kvar så länge som utbildningsbidragen finns kvar. SULF har, tillsammans med andra företrädare för doktoranderna, länge förespråkat ett fullständigt avskaffande av utbildningsbidragen. Den av Autonomiutredningen föreslagna formuleringen, som tillät att doktorander finansierar hela sin forskarutbildning med utbildningsbidrag, är en helt oacceptabel försämring av dagens villkor för doktoranderna, vilket ytterligare kommer att minska forskarkarriärens attraktivitet. En följd av att doktorander ska anställas är att forskarutbildningen, liksom idag ska bedrivas på heltid. Endast om doktoranden så önskar ska den kunna bedrivas på deltid.

SULF anser inte att de föreslagna reglerna om disputation är tillräckliga. Om nuvarande regler om betygsnämndens sammansättning tas bort riskerar insynen att minskas och därmed ökar riskerna för att kvalitetsbrister blir opåtalade.

3.2 Upplysningsbestämmelser, med mera

SULF har inga invändningar mot att nuvarande så kallade upplysningsbestämmelser om innehållet i andra lagar och förordningar tas bort ur högskolelagen respektive högskoleförordningen. Eventuellt kan det dock finnas skäl att ha kvar dubbelregleringen av studentinflytandet för tydlighetens skull.

4 Uppdragsutbildning

SULF har inga invändningar mot att lärosätena ska kunna få i uppdrag av myndigheter att anordna uppdragsutbildning för anställda hos andra arbetsgivare.
SULF:s övriga synpunkter

Bemyndiganden till lärosätena att utfärda egna föreskrifter behövs

Som tidigare också framhållits av Befattningsutredningens betänkande är bemyndigandena i högskoleförordningen både få och otydliga, varför den rättsliga statusen för de föreskrifter som utfärdats av universitet och högskolor är oklar. SULF menar att erforderliga bemyndiganden måste utfärdas av statsmakterna, speciellt om dessa förväntas utforma egna regelverk.

Utländsk medborgare bör kunna vara styrelseledamot och rektor

SULF vill återigen erinra om Grundlagsutredningens förslag att släppa på kravet på svenskt medborgarskap för vissa tjänster och uppdrag, bland annat inom högskolan. Detta viktiga förslag bör genomföras, då det innebär att myndighetsformen i framtiden därmed inte kommer att utesluta att utländska medborgare kan bli såväl rektorer som styrelseledamöter.

Ny ordning för nominering av styrelseledamöter bör införas

SULF vill erinra om att vi i remissvaret på Autonomiutredningen tillstyrkte den av utredningen föreslagna ordningen för nominering av styrelseledamöter, då den garanterar ett kollegialt inflytande, vilket inte dagens ordning med rektor som ansvarig för nomineringen gör.

Vad gäller styrelsens sammansättning har förbundet inga invändningar mot nuvarande ordning. Vad gäller utseende av studentrepresentanterna finner förbundet det självklart att det även i fortsättningen ska skötas av studenternas egna organisationer.

Ett fungerande studentinflytande är en kvalitetsfråga

Enligt SULF:s bestämda uppfattning är ett fungerande studentinflytande en viktig kvalitetsfråga för all utbildning, varför det är viktigt att detta tydligt framgår av lagen. Förbundet vill återigen erinra om betydelsen av studenternas insyn och inflytande i rekryteringsprocessen av lärare.

Förbundet vill, för tydlighetens skull, framhålla att doktorander ska finnas bland stu-dentrepresentanterna i alla de organ som behandlar forskarutbildningsfrågor eller vars verksamhet har betydelse för doktorandernas situation.

Avgiftsfri utbildning

SULF anser att frågan om frågan om avgiftsfri utbildning är av så hög dignitet att den bör förankras i högskolelagen. Förbundets uppfattning är att denna avgiftsfrihet också bör omfatta samtliga utländska studenter, då dessa bidrar till internationaliseringen av utbildningsmiljön för de svenska studenter som av olika skäl inte vill eller kan studera utomlands. Vidare kommer kostnaderna för de utländska studenterna att betalas tillbaka till det svenska samhället, dels under studietiden, dels efter examen antingen de stannar i Sverige eller återvänder till sina hemländer.
För Sveriges universitetslärarförbund

Anna Götlind
förbundsordförande

Ann Fritzell
chefsutredare