Remissvar: Svensk social trygghet i en globaliserad värld
En statlig utredning ”Svensk social trygghet i en globaliserad värld” (SOU 2017:05) har sett över den svenska lagstiftningen på området. SULF har valt att fokusera på de delar som kan beröra våra medlemmar, inte minst de som kommer hit från andra länder. Vi lyfter fram att vi anser att alla doktorander, oavsett finansieringsform, ska ges rätt till bosättningsbaserade förmåner. Idag undantas nämligen de som inte är anställda eller har utbildningsbidrag. Vi för även fram att vi i första hand anser att alla doktorander ska vara anställda. Utöver detta välkomnar vi förslag som innebär förbättringar för utsända arbetstagare med familj, inte minst statligt anställda och deras familjemedlemmar.
REMISSVAR (till Saco)
Svensk social trygghet i en globaliserad värld (SOU 2017:05)
Sveriges universitetslärare och forskare, SULF, har tagit del av förslagen i utredningen.
Förbundet har, mot bakgrund av att vi organiserar lärare, forskare och doktorander, fokuserat på hur förslagen kan komma att påverka dessa grupper och då särskilt till de som kommer till Sverige direkt från ett land utanför EU/EES-området. En sådan grupp är doktorander som är tredjelandsmedborgare. Vi har även gått igenom de förslag som rör personer som sänds ut för arbete utomlands och deras familjemedlemmar.
SULF föreslår enligt vad som närmare redogörs för nedan att alla som antagits till forskarutbildning i Sverige ska ges rätt till bosättningsbaserade förmåner. Vi välkomnar förslagen till förbättringar för utsända och deras familjemedlemmar.
SULF konstaterar att utredningen går igenom de kriterier som idag finns för att man ska anses bosatt i Sverige enligt Socialförsäkringsbalken (2010:110). Man föreslår här att bestämmelsen med en tidsgräns som idag finns, där vistelsens längd ska kunna antas vara längre än ett år, ska utmönstras till förmån för en bestämmelse om att man ska göra en samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Man belyser sedan det faktum att det idag finns ett undantag, bl.a. för personer som kommer till Sverige för att studera, där dessa inte ska anses bosatta även om vistelsens längd kan antas vara längre än ett år. I det sammanhanget lyfter man fram att forskarstuderande som uppbär utbildningsbidrag för doktorander trots detta ska anses bosatta i landet om bosättningskravet enligt ovan är uppfyllt. Man konstaterar vidare att doktorander med anställning kan tillhöra den arbetsbaserade försäkringen.
SULF vill här framhålla att förordningen om utbildningsbidrag (1995:938) den 1 juli 2017 upphävdes av regeringen och att den finansieringsformen därmed kommer att utmönstras i takt med att de doktorander som idag har sådant utbildningsbidrag övergår till annan finansiering (anställning). Det är en utveckling som förbundet välkomnar. Vi vill samtidigt lyfta fram att även anställda doktorander ska anses bosatta i Sverige enligt Socialförsäkringsbalken då de inte ska betraktas som studerande utan som arbetstagare (Kammarrätten i Stockholm mål 4396-08; prop. 1998/99:119 s. 178). SULF utgår från att detta kommer fortsätta att gälla.
SULF uppfattar att utredningens förslag innebär att man vill behålla undantaget för rätten till bosättningsbaserade förmåner för andra studerande än vissa forskarstuderande, men att man för det fall en studerandes avsikt med vistelsen förändras över tid ska kunna göra en ny bosättningsprövning i enlighet med det nya förslag som nämns ovan (s. 542). Det förefaller oklart om man här menar att man då först måste avsluta studierna eller om det skulle kunna räcka med att man klargör och visar att man har för avsikt att stanna i Sverige efter studierna och under en längre tid.
SULF menar därför att förslaget inte är tillräckligt. Doktorander som finansieras på annat sätt än genom utbildningsbidrag för doktorander eller genom anställning undantas nämligen idag från rätten till bosättningsbaserade förmåner då de, enligt Försäkringskassan, omfattas av undantaget i 5 kap. 7 § Socialförsäkringsbalken (2010:110) även efter att de beviljats permanent uppehållstillstånd för det fall de fortfarande bedriver sina forskarstudier. Att denna situation kan uppkomma beror på att man, efter att nuvarande undantag infördes i svensk lagstiftning i samband med att den dåvarande socialförsäkringslagen trädde i kraft, per den 1 juli 2014 har infört en ny bestämmelse i utlänningslagen som innebär att alla forskarstuderande efter fyra år kan ges permanent uppehållstillstånd (5 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716)). Hur forskarstudierna finansieras påverkar inte möjligheten att erhålla permanent uppehållstillstånd (prop. 2013/14:213, s. 34; Migrationsdomstolen i Luleå mål 1400-16). Forskarstudierna behöver heller inte vara avslutade innan permanent uppehållstillstånd ges. Hur detta skulle påverka rätten till bosättningsbaserade förmåner kom dock inte att belysas i propositionen. Efter fem år i Sverige kan doktoranden därmed numera även bli svensk medborgare och om studierna fördröjts, till exempel på grund av föräldraledighet eller sjukdom, innebär detta att medborgarskapet kan komma att beviljas innan forskarstudierna avslutats. Att en sådan person skulle nekas tillgång till de bosättningsbaserade förmånerna förefaller orimligt.
Undantaget för studerande har motiverats med att dessa endast är här för en tillfällig vistelse och att de har en starkare anknytning till annat land (prop 1998/99:119 s. 126). SULFs uppfattning är att den nya ordningen där alla doktorander som så önskar kommer att kunna beviljas permanent uppehållstillstånd förändrar situationen på så sätt att det inte längre kan anses förhålla sig så att en sådan person är här för en tillfällig vistelse och att de heller inte längre kan antas ha en starkare anknytning till något annat land. Lagstiftarens intention med de bestämmelser som infördes i utlänningslagen var också att kunna behålla högt utbildade personer i Sverige.
SULF anser därför att även doktorander med annan finansiering än anställning eller utbildningsbidrag ska kunna få bosättningsbaserade förmåner redan när man antas till forskarutbildning. SULF föreslår därför att det uttryckligen införs en bestämmelse i Socialförsäkringsbalken om att alla som antagits till forskarutbildning ska ges rätt till bosättningsbaserade förmåner, d.v.s. att det nuvarande undantaget från huvudregeln i 5 kap. 7 § utvidgas till att gälla alla doktorander oavsett finansieringsform så att bestämmelsen blir likvärdig med den som finns i 5 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716). Med detta sagt vill vi ändå framhålla att SULFs uppfattning är att alla doktorander ska finansieras genom en anställning och att möjligheten att använda andra finansieringsformer snarast ska utmönstras.
Vi är samtidigt medvetna om att EU-förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen är överordnade och att detta kan medföra att en del doktorander, särskilt de som saknar anställning, ändå kan komma att omfattas av socialförsäkringen i annan medlemsstat.
SULF konstaterar avslutningsvis med stor tillfredsställande att utredningen föreslår förändringar, inte minst vad gäller medföljande familjemedlemmar till statligt anställda som sänds ut för arbete i annat land. Förbundet välkomnar att villkoren för utsända och deras familjemedlemmar förbättras.
För Sveriges universitetslärare och forskare
Robert Andersson, förhandlingschef
