Remissvar: Utkast till ändring av högskoleförordningen

Svar på delning av förordning
Diarienummer saknas.

Sveriges universitetslärarförbund, SULF, har givits möjlighet att inkomma med synpunkter på utkast till ändring av högskoleförordningen (1993:100). Förslaget innebär att en tidsbegränsad anställning för meritering införs i förordningen.

Sammanfattning av förbundets synpunkter
SULF avstyrker bestämt att regeringen fattar beslut om att införa en meriteringsanställning enligt förslaget. Skälen till detta är i huvudsak följande:

Den föreslagna regleringen innebär en möjlighet till visstidsanställning, som i kombination med andra regelverk medger visstidsanställningsperioder så långa att de strider mot EU:s Visstidsdirektiv. Detta stöds bland annat av utredningen Karriär för kvalitet (SOU 2007:98) som framhöll att den tidigare anställningsformen forskarassistent inte kunde behållas med mindre än att det infördes effektiva spärrar mot stapling av olika visstidsanställningar. Den nu föreslagna regleringen är tvärtom mer generös än den tidigare och hindren mot kombination med andra visstidsanställningsformer är helt otillräckliga.

Vidare anser förbundet att den föreslagna förordningstexten innehåller så många oklarheter att det kommer att bli svårt att tillämpa den. Risken för att arbetsrättsliga tvister ska uppstå är betydande, särskilt som regeringen inte ger någon ledning i form av förarbeten. Förbundets grundläggande uppfattning i övrigt är att det är arbetsmarknadens parter som, utan inblandning av statsmakterna, i kollektivavtal ska reglera eventuellt behov av visstidsanställningar utöver de som medges i LAS och att detta i första hand bör ske genom lokala avtal på lärosätesnivå. Vi vill avslutningsvis peka på att det är högst anmärkningsvärt att den föreslagna förordningsregleringen ger långt större utrymme för visstidsanställningar än både tidigare reglering och det förslag till kollektivavtal som parterna förkastade i slutet av 2011.

• Synpunkter på den föreslagna förordningstexten
  Det finns en rad oklarheter och brister i förslaget som behöver åtgärdas. Vi har under den korta tid vi haft till förfogande identifierat följande:
• Det är oklart om en meriteringsanställning kan upprepas mer än en gång på samma eller annat lärosäte. Det är vidare oklart om man kan dela upp anställningsavtalen på flera perioder även om det inte finns särskilda skäl.
• Det syfte med anställningen som beskrivs är alldeles för vagt och öppnar för alla möjliga tolkningar av vilka arbetsuppgifter som kan rymmas i en meriteringsanställning. Den föreslagna skrivningen öppnar för att meriteringsanställningen i praktiken bara kommer att användas som en fortsatt allmän visstidsanställning. Risken att anställningen inte kommer att leda till en framtida tillsvidareanställning är stor om man till exempel bara får arbetsuppgifter inom forskning och ingen undervisning eller tvärtom. Ett sätt att till dels komma till rätta med detta vore att föreskriva att det ska finnas en individuell plan av vilken det framgår vilken anställning man ska kvalificera sig för.
• De särskilda skäl som anges som grund för anställningstid utöver fyra år är så vagt formulerade att det i praktiken alltid torde vara möjligt att visstidsanställa i upp till sex år.
• Skrivningen hindrar inte att en meriteringsanställning ges till en person som redan är, eller har varit, anställd enligt tidigare motsvarande reglering (forskarassistent) vilket medger en orimligt lång tid med visstidsanställning.
• Den begränsning av den totala anställningstiden på sex år som föreslås, och vilken inte kan utsträckas om den anställda varit sjuk eller föräldraledig, gör att det kan bli svårt att meritera sig trots att ledigheten varit legitim. En sådan ordning missgynnar föräldrar och särskilt kvinnor som generellt tar ut mer föräldraledighet.
• Till skillnad mot vad som tidigare gällde för exempelvis forskarassistenter görs inget undantag för den som varit sjuk eller föräldraledig från de sju år efter doktorsexamen då man i första hand ska komma ifråga för anställningen.
• Begränsningen av möjligheten att använda tidsbegränsad anställning enligt LAS efter en meriteringsanställning är helt otillräcklig. Att en person inte kommer kunna få en sådan anställning inom ett halvår kommer inte att leda till att man tillsvidareanställer. Istället torde regleringen leda till att lärosätet gör ett avbrott i anställningsperioden för att sedan återgå till visstidsanställning. Under denna tid kommer arbetslöshetsförsäkringen att belastas. Tidigare praxis visar att denna risk är överhängande.
• När det gäller den föreslagna 12 b § är det oklart om syftet är att förhindra anställning enligt LAS 5 § på alla lärosäten som omfattas av förordningen eller bara det där man haft sin meriteringsanställning.

Förslaget överensstämmer inte med tidigare regeringars uppsatta mål.
I direktiven till den så kallade Befattningsutredningen (U 2006:48) framgick bland annat att lärosätena aktivt borde undanröja hinder för fortsatt forskarkarriär samt att regeringen ville minska möjligheten att stapla olika former av visstidsanställningar på varandra. Den föreslagna regleringen motverkar de mål den då socialdemokratiskt regeringen satt upp inte bara i nämnda utredningsdirektiv utan även de mål som den förra borgerliga regeringen angav i propositionen En akademi i tiden – ökad frihet för universitet och högskolor(2009/10:149) eftersom den föreslagna regleringen tvärtemot kommer att öka både antalet och längden på visstidsanställningarna i högskolan.

Den föreslagna regleringen strider mot EU:s Visstidsdirektiv
I Befattningsutredningens betänkande Karriär för kvalitet (SOU 2007:98) analyseras det dåvarande regelverket i högskoleförordningen och de möjligheter som fanns att kombinera dessa visstidsanställningsformer med reglerna i LAS. Utredningen konstaterar bl.a. följande:

Det är Befattningsutredningens bestämda uppfattning, att skulle man av någon anledning stanna för att behålla forskarassistenterna i nuvarande utformning, alternativt införa en likartad befattning genom kollektivavtal, så skulle det förutsätta en på lämpligt sätt utformad takregel för att vara förenligt med Visstidsdirektivet (se vidare nedan). (s.295)

Som nämnts är det utredningens uppfattning att skulle av någon anledning den nuvarande forskarassistentbefattningen ändå komma att behållas, alternativt regleras i framtida kollektivavtal, måste en sådan reglering kompletteras med någon form av takregel för att begränsa den sammanlagda tiden i tidsbegränsad anställning för att inte stå i strid med Visstidsdirektivet. Kombinerade kedjor av allmänna visstidsanställningar och tid som forskarassistent möter inte de krav på objektiva grunder och/eller en reell begränsning av den sammanlagda tiden i tidsbegränsad anställning som Visstidsdirektivet enligt utredningens uppfattning innefattar. (s. 302)

Mot bakgrund av detta är det förvånande att regeringen tycks anse att den nu föreslagna regleringen, som medger minst lika lång tid med visstidsanställning, inte skulle strida mot Visstidsdirektivet. SULF överväger därför starkt att anmäla Sverige till EU-kommissionen för brott mot direktivet om den nu föreslagna regleringen införs.

Därför är avtalsreglering att föredra framför förordningsreglering
Det är förbundets bestämda uppfattning att avtalsreglering är att föredra framför förordningsreglering. Vi vill framhålla de viktigaste skälen till detta ställningstagande:

•  Förordningsreglering är lika för alla, men olika högskolor, till exempel Karolinska institutet och Högskolan i Gävle, har vitt skilda behov och det är dessa behov som bör styra utformningen av undantag från LAS.
• Avtalsreglering innebär att parterna får ett ansvar för att gemensamt hitta verksamhetsanpassade lösningar och att följa upp att de tillämpas på det sätt man avsett vilket också ökar rättssäkerheten för den enskilde.
• Avtalsreglering innebär större möjlighet att vid behov snabbt anpassa regelverket genom en ny överenskommelse mellan parterna.

Varför ett tenure track-system vore att föredra
Med Handelshögskolan i Stockholm har förbundet tecknat ett avtal om anställningar som liknar det amerikanska tenure track-systemet, det vill säga: anställningen övergår i en tillsvidareanställning om den anställde uppfyller kraven. Det innebär en trygghet för den anställde som de av regeringen föreslagna anställningarna saknar. Denna trygghet innebär möjlighet till karriärplanering som är nödvändig för att de mest lämpade ska lockas till universitetslärarkarriären. Vidare kan det konstateras att Befattningsutredningens förslag för ett framtida karriärsystem byggde på införandet av ett tenure track-system. Detta gjordes även mot bakgrund av Visstidsdirektivet. Man skrev bland annat:

I enlighet med de argument som framförts i kapitel 5 En sammanhållen karriärväg föreslår utredningen att försöket med biträdande lektorsbefattningar permanentas och att denna anställningsform även ersätter den nuvarande forskarassistentbefattningen. Som nämnts där är det främst rätten till prövning för befordran till en tillsvidareanställning som gör denna meriterings-anställning mer attraktiv. Denna attraktivitet i anställningsformen gör den särskilt lämpad för att rekrytera unga såväl män som kvinnor med potential för forskning. Vidare, som också tidigare utvecklats i nämnda kapitel, skulle bibehållandet av forskarassistentbefattningen, i förening med övriga möjligheter till tidsbegränsade anställningar i såväl högskoleförordningen som LAS, kunna leda till mycket långa kedjor av visstidsanställningar i strid med Visstidsdirektivet. (s. 302).

Brott mot den svenska modellen
Slutligen vill vi framföra att vi är djupt besvikna på utbildningsdepartementets agerande före, under och efter kollektivavtalsförhandlingarna. Med ett löfte från departementet om en kommande förordning saknade lärosätena motiv att sluta avtal. Att Saco-S motpart Arbetsgivarverket, utifrån det mandat man fått, gjorde vad man kunde för att nå fram till en lösning hjälpte inte. Att dessutom förbundets ordförande blev uppringd under förhandlingarna av en departementstjänsteman som indirekt uppmanade förbundet att anta avtalsförslaget är ett ingrepp i förhandlingarna som saknar motstycke. Den föreslagna regleringen ger lärosätena långtgående möjligheter att anställa tidsbegränsat. Det visar att regeringen aldrig avsett att en kollektivavtalsreglering skulle åstadkommas om denna inte uppfyllde regeringens krav på full frihet för lärosätena. Den i förordningstexten föreslagna disposiviteten är ett slag i luften eftersom arbetsgivarna inte har några incitament att träffa avtal om inte dessa ger ännu större utrymme för visstidsanställning än vad förordningen ger.

Den svenska modellen är avhängig att parterna står fria att teckna avtal, och det har inte varit fallet när det gäller meriteringsanställningarna.

För Sveriges universitetslärarförbund

Anna Götlind
Förbundsordförande

Git Claesson Pipping
Förbundsdirektör