Stärkt fokus på framtidens forskningsinfrastruktur

Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) har tagit del av rubricerat betänkande och lämnar härmed sitt yttrande. SULF har vid sin granskning av betänkandet fokuserat på de förslag av generell karaktär som påverkar en stor andel av förbundets 22 000 medlemmar.

SULF:s övergripande synpunkter

SULF hade kongress i november 2021 där förbundets inriktning för kongressperioden antogs. Frågan om akademisk frihet stod högt på agendan. Av SULF:s verksamhetsinriktning 2022-2024 framgår att:

Akademins oberoende måste skyddas av såväl regering och riksdag som samhället i stort och försvaras med kraft av lärosätena själva. För att säkra den fria kunskapsbildningen måste universitet och högskolor stå fria från direkt statlig styrning och kunna gå dit det kritiska tänkandet och kunskapsutvecklingen leder.

Ökade krav från forskningsfinansiärer om omedelbar öppen tillgång skapar frågor om hur universitetslärares och forskares rätt att välja publiceringsform ska upprätthållas i framtiden. I ett öppet och demokratiskt samhälle är det viktigt att allmänheten får tillgång till forskningens senaste rön, men i ett öppet vetenskapssystem är det avgörande att lärares och forskares immateriella rättigheter respekteras. Det är det enda sättet att upprätthålla kvaliteten.

SULF ska fortsätta verka för akademisk frihet i både forskning och utbildning på nationell och internationell nivå samt för universitetens oberoende av politiska, ideologiska och ekonomiska intressen. Vidare ska SULF verka för ökad professionell autonomi och för ett öppet vetenskapssystem som respekterar lärares och forskares immateriella rättigheter.

Mot bakgrund av kongressens beslut vill SULF framhålla vikten av en långsiktigt fungerande forskningsinfrastruktur som respekterar såväl lärosätenas autonomi som forskningens frihet. Vi delar därför inte utredningens bedömning att det krävs en ökning av den politiska styrningen, ända in på forskningsberedningens nivå. Som företrädare för landets forskande personal motsätter vi oss en sådan utveckling. Det är forskningens behov som ska styra de beslut som rör forskningsinfrastrukturer, inte tvärtom.

SULF:s synpunkter på några av utredningens bedömningar och förslag

8.1.2 Behov att utveckla den politiska styrningen

Utredningens bedömning: Den politiska styrningen bör bland annat syfta till att säkerställa det behov övriga aktörer har av tydlighet och långsiktighet. Riksdagen och regeringen bör fokusera på den långsiktiga inriktningen, sätta eventuella mål samt besluta om resurser. I övrigt bör riksdagen och regeringen fokusera på att följa upp verksamheten och de fattade besluten. Den forskningspolitiska propositionen bör utgöra grunden för denna utveckling. Regeringen bör bredda deltagandet i forskningsberedningen till att omfatta de politiska partierna, för att långsiktigt förankra forskningspolitiska inriktningar.

SULF instämmer med utredningens bedömning att riksdag och regering bör fokusera på den långsiktiga inriktningen och därefter fokusera på att följa upp de fattade besluten.

Däremot avstyrker SULF bestämt att deltagandet i forskningsberedningen breddas till att omfatta de politiska partierna. Skälet till det är att en ökad politisering av forskningen leder till en minskad autonomi för lärosätena och en risk för att forskningens frihet krymper. Om andra intressen än forskningens får styra kan Sveriges konkurrenskraft minska.

Redan idag är forskningen starkt politiskt styrd genom ett finansieringssystem som – jämfört med många andra länder - innebär att forskningsmedel tar omvägen genom statliga forskningsfinansiärer och öronmärks efter politikernas prioriteringar. Att ytterligare politisera forskningen genom att släppa in politiska partier i forskningsberedningen anser SULF skulle vara till skada för forskningens frihet och kvalitet. SULF:s bedömning är att de personer som ska fatta beslut om forskning bör ha erfarenhet av att bedriva forskning.

I Universitetsläraren 2021-09-16 intervjuades bland andra Mats Benner, professor i forskningspolitik, som tidigare suttit i regeringens forskningsberedning. Han menar att resonemangen om forskningsberedningen är förbryllande och att det som föreslås andas mycket av ytterligare politisk styrning som begränsar fri forskning.

Enligt artikeln i Universitetsläraren skulle förslaget, om det genomförs, vara ett brott mot en tradition som funnits sedan 1962, som inneburit att ansvarig minister inrättar sin egen forskningsberedning som fungerar som rådgivare i forskningspolitiken, samt att ministern har dialog och möten med forskare och andra experter, särskilt inför forskningspolitiska propositioner. I stället för att konsultera forskare är det alltså de politiska partiernas företrädare som ska överlägga om forskningspolitiken.[1]

SULF menar att en sådan politisering skulle riskera att försvaga forskningens frihet, äventyra kvaliteten och minska Sveriges konkurrenskraft.

8.5.1 En nationell organisation för digitala infrastrukturer

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att digitala infrastrukturer som understödjer forskning bör samlas i en gemensam organisation. Verksamheten bör lämpligast bedrivas i myndighetsform.

Som utredningen skriver innebär omställningen till ett öppet vetenskapssystem att forskningsresultat, både i form av vetenskapliga publikationer och forskningsdata, i allt högre grad är digitala och förväntas vara öppet tillgängliga. Utredningen anser att den nya myndigheten bör förvalta metadatakataloger som är för forskningen, och som tillgängliggör data som finns vid olika organisationer.

SULF kan se att behovet av avancerad digital infrastruktur ökar, särskilt i takt med internationella samarbeten och krav på öppen tillgång av forskningsdata.

SULF tillstyrker förslaget men anser att en förutsättning är att den nya myndigheten skapas utifrån forskningens och forskarnas behov. Det gäller inte minst frågor om immateriella rättigheter till digitalt material och forskningsresultat. En viktig anledning till att skapa en ny myndighet för digitala infrastrukturer är att garantera att persondata hanteras rättssäkert och att forskares immateriella rättigheter skyddas. Hur detta ska gå till har inte legat i utredningens uppdrag och SULF anser att detta behöver utredas noggrant för att förslaget ska kunna utvecklas.

De rättsregler som gäller för universitetsanställdas upphovsrätt till material som kommit till i tjänsten bygger på sedvänja och praxis. En sådan sedvänja är det så kallade upphovsrättsliga lärarundantaget inom universitet och högskola. Skälet till att det inte finns en lagregel är att inom upphovsrätten har lagstiftaren valt att inte genomföra en generell lagstiftning om anställdas upphovsrätt. För universitetsanställdas uppfinningar är detta lärarundantag lagstiftat, eftersom just rätten till uppfinningar är lagreglerat.

Det upphovsrättsliga lärarundantaget är en oskriven rättsregel som bygger på lång tradition och som har vuxit fram genom sedvana. Lärarundantaget innebär att huvudregeln är att upphovsrätten till både undervisnings- och forskningsmaterial jämte resultat tillhör de personer som är verksamma vid universitet och högskolor som lärare och forskare.

För forskningens del innebär lärarundantaget att det är den eller de forskare som har tagit fram forskningsresultat och forskningsmaterial som ensamt eller gemensamt innehar upphovsrätten till materialet, och inte lärosätet i egenskap av arbetsgivare.

Om regeringen väljer att gå vidare med utredningens förslag att samla digitala infrastrukturer som understödjer forskning i en gemensam organisation anser SULF att den nya myndigheten ska ges i uppdrag att värna såväl enskildas persondata som forskares immateriella rättigheter till digitalt material.

8.6 En framtida myndighet för forskningsinfrastruktur av särskilt nationellt intresse

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att regeringen prövar frågan att ge en ny myndighet huvudansvaret för finansiering av forskningsinfrastruktur av särskilt nationellt intresse. Regeringen bör även överväga att ge denna myndighet vissa andra centrala uppgifter rörande forskningsinfrastruktur. Dessutom bör regeringen överväga att låta denna myndighet även ansvara för digitala infrastrukturer som understödjer forskning.

SULF avstyrker bildandet av en ny myndighet för finansiering av forskningsinfrastruktur av särskilt nationellt intresse. Det är svårt att se nyttan av att flytta ansvaret för finansiering av sådan forskningsinfrastruktur från en myndighet till en annan. I likhet med Vetenskapsrådet anser SULF att kopplingen till forskningen är av största vikt för dessa anläggningar, och överföring av finansieringsansvaret till en ny myndighet skulle försvaga denna koppling. Det svenska landskapet för forskningsfinansiering är svåröverskådligt och komplext nog som det är. SULF ser inte att utredningen på ett övertygande sätt har motiverat ytterligare en myndighet inom området.