Trygghet och attraktivitet – en forskarkarriär för framtiden

Trygghet och attraktivitet – en forskarkarriär för framtiden (SOU 2016:29)
Ert dnr U2016/01529/UH

Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) har genom remiss, daterad 2016-04-14, givits möjlighet att lämna synpunkter på ovanstående betänkande.

Bakgrund
Regeringen gav i juni 2015 Ann Fust i uppdrag att utreda hur villkoren kan förbättras för kvinnor och män som är doktorander, hur meriteringsanställningar kan förändras i syfte att skapa en mer attraktiv forskarkarriär, hur stapling av visstidsanställningar i högskolan kan motverkas och hur mobiliteten bland doktorander och forskande och undervisande personal kan öka.

Inledning: Vikten av att bemanna hela laget
Utredningen innehåller en rad förslag som viktiga för SULF:s medlemmar. Universitetslärare och forskare utför det samhällsviktiga arbetet med att skapa ny kunskap och utbilda kommande generationer både ämnesmässigt och genom att utveckla generiska kompetenser som till exempel analysförmåga och kritiskt tänkande. Många förslag i utredningen andas välvilja gentemot de som utför detta svåra arbete och det går inte att ta miste på att utredarens intentioner är goda.

Med det sagt vill SULF betona vikten av att de förslag som läggs ingår i en större helhet. Lärosätena har ett helhetsansvar för kvaliteten i både utbildning och forskning och, inte minst, för arbetsvillkoren för sina anställda. SULF vill poängtera att helheten kräver att man måste bemanna hela laget. Det duger inte med ett system som enbart premierar excellenta spetsforskare, även om de är nog så viktiga i produktionen av ny kunskap. Men den kunskapen måste också spridas och användas. Studenterna behöver bra lärare, som även om de inte tillhör den absoluta forskningseliten, förmår förstå, föra vidare och utveckla de resultat som forskningen ger. Bara så kan de nya kunskaperna bli tillgängliga för fler.

Därför menar SULF att regeringen måste vara tydlig med att det inte är hållbart för lärosäten att införa meriteringsanställningar för en begränsad grupp toppforskare, och sen bemanna resten med en hög grad visstidsanställda. Meriteringsanställningen löser alltså inte hela problemet med otydliga karriärvägar.

Tillsvidareanställda lektorer, adjunkter och professorer ska utgöra basen av den forskande och undervisande personalen, och de biträdande lektorerna enligt utredningens förslag ska vara ett viktigt komplement. Befolkningen av de nya tjänsterna ska främst ske från nydisputerade, postdoktorer och från den stora gruppen forskare, inte genom att lärosätena slutar att utlysa lektorat tillsvidare. Hela laget måste bemannas för att målen med forskning och högre utbildning ska kunna nås.

För att få en ännu högre kvalitet i högskolans verksamheter måste alla anställningar utlysas öppet och transparent så att många kan söka. Lärosätena har idag en tendens att missbruka systemet genom att göra så kallade skonummerutlysningar där anställningen bara passar in på en redan i förväg utsedd person. Det leder till ett otydligt system, lägre mobilitet och ett åsidosättande av principen om skicklighet och förtjänst, som är det som ska gälla vid tillsättningar i statlig verksamhet.

Sammanfattning
• SULF tillstyrker utredningens förslag om att införa en ny anställning som biträdande lektor som ger rätt till prövning för tillsvidareanställning. Som utredningens förslag är formulerat ska den som söker ett biträdande lektorat ha avlagt doktorsexamen före ansökningstidens utgång. SULF anser att det vore bättre att ha ett krav på examen vid tillträde till anställningen, istället för vid ansökningstidens utgång.
• SULF avstyrker utredningens förslag om att anställningen ska vara fyra till sex år och menar att fyra år är tillräckligt.
• SULF tillstyrker utredarens förslag om att minska tiden från sju år till fem år efter doktorsexamen.
• SULF tillstyrker förslaget att göra om forskaranställningar till förordningsreglerade läraranställningar.
• SULF tillstyrker förslaget att UKÄ nu tydligt ska få i uppdrag att följa upp lärosätena när det gäller användning av visstidsanställningar.
• SULF tillstyrker förslaget om att ta bort utbildningsbidraget för doktorander.
• SULF tillstyrker utredningens förslag om att göra en årlig statistisk uppföljning av mobiliteten och anser liksom utredningen att det är viktigt att lärosätena premierar möjlighet till mobilitet inom anställningen.

SULF:s övergripande synpunkter
De frågor som tas upp i utredningen är sådana som är viktiga för SULF:s medlemmar och som förbundet under lång tid har drivit. Senast vid kongressen hösten 2015 togs beslut om att SULF ska verka för att andelen tidsbegränsade anställningar för forskande och undervisande personal halveras och att meriteringsanställningar ska ge rätt till prövning för tillsvidareanställning. Vi välkomnar därför utredningen och ser den som viktig för att skapa en tryggare och mer attraktiv forskarkarriär.

I SULF:s vision genomsyras både forskning och utbildning av principen om akademisk frihet. Det innebär att doktorander, forskare och lärare, oavsett kön, fritt ska kunna välja forskningsproblem och publicera resultat utan rädsla för repressalier.

En förutsättning för att visionen ska kunna bli verklighet är förbättrade och tryggare anställningsvillkor inom högskolan. Den som är rädd att förlora sin anställning får svårare att tala öppet och bedriva akademiskt fri forskning. En ständig jakt på pengar leder till att det blir svårare att hålla fokus på att skapa ny kunskap. I ett sådant klimat blir den akademiska friheten för enskilda forskare lidande. Arbetsmiljön blir lidande eftersom arbetsplatser med osäkra anställningar har mer problem med dålig arbetsmiljö, stress och bristande tilltro till ledningen. Mobiliteten blir lidande eftersom människor tvingas att hålla sig i närheten av dem de redan känner för att få undervisningstimmar eller vara med i en forskningsansökan. I slutändan leder det till att kvaliteten blir lidande. De osäkra anställningsförhållandena inom akademin riskerar att leda till sämre kvalitet inom både utbildning och forskning.

Arbetsvillkor och karriärvägar måste understödja det övergripande målet om fritt sökande efter ny kunskap. Det innebär att anställningar ska vara trygga, att rekryteringar ska vara transparenta och att det måste vara enkelt att utbyta idéer och erfarenheter genom att periodvis arbeta på andra lärosäten, i eller utanför Sverige, eller i andra sektorer.

De senaste siffrorna från UKÄ visar att andelen basanslag för forskning och utbildning på forskarnivå fortsätter att minska, något som allvarligt försvårar införandet av en tydlig karriärväg. 2015 var andelen basanslag av lärosätenas intäkter för forskning och forskarutbildning 43 procent. Om lärosätenas forskningsresurser till större andel bestod av direkta, icke konkurrensutsatta, basanslag skulle lärosätena ha bättre möjligheter att genomföra de förslag som utredningen lägger. Därför anser SULF att minst 60 procent av FoU-medlen i statens budget ska ges till universitet och högskolor i form av direkta statsanslag, till skillnad från dagens 45 procent.

SULF:s vision stämmer väl överens med regeringens. I regeringsförklaringen 2014 sa statsminister Stefan Löfven att missbruket av visstidsanställningar måste stoppas och att unga forskares villkor ska förbättras. Han poängterade att forskning ska respekteras som den långsiktiga verksamhet det är, att andelen kvinnliga professorer ska öka och att forskningsanslagen ska fördelas jämställt. Slutligen lovade statsministern att basanslagen för forskning ska prioriteras upp. Trots detta löfte är alltså andelen basanslag på väg ner. Det är inte hållbart.

SULF:s synpunkter på utredningens förslag
En förändrad meriteringsanställning
Utredningen föreslår att en meriteringsanställning i form av en tidsbegränsad anställning som biträdande lektor om lägst fyra år och högst sex år införs. Anställningen får förnyas, dock högst två år, vid särskilda skäl. Syftet med anställningen är att den biträdande lektorn ska ges möjlighet att utveckla sin självständighet och meritera sig såväl vetenskapligt som pedagogiskt för att uppfylla behörighetskraven för en anställning som lektor. Anställningen ska ge rätt till prövning för tillsvidareanställning. Kraven för befordran, liksom anställningens längd ska vara kända vid tillträdet och för den som uppfyller kraven övergår anställningen i en tillsvidareanställning som lektor.
För att komma ifråga för anställningen bör den sökande enligt utredningen ha avlagt doktorsexamen högst fem år före ansökningstidens utgång. Den tiden kan förlängas vid särskilda skäl, som till exempel sjukdom eller föräldraledighet. Anställningen ska föregås av utlysning nationellt och, om inte särskilda skäl talar emot det, även internationellt. Externa bedömare ska medverka i rekryteringsprocessen och mobilitet bör vara meriterande. Biträdande lektor ska ersätta nuvarande reglering om anställning för meritering i högskoleförordningen.

Utredningen föreslår också att regeringen bör sätta upp mål om att antalet meriteringsanställningar ska öka med 50 procent under 2017-2022 från nuvarande nivå av forskarassistenter och biträdande lektorer. Vidare ska jämställdheten bland nya biträdande lektorer följas upp årligen både nationellt och på lärosätesnivå.

SULF:s kommentarer:
SULF välkomnar förslaget att alla meriteringsanställningar ska ge rätt till prövning för tillsvidareanställning och att det nu tydliggörs i skrivningen att syftet är att den meriteringsanställda ska meritera sig både vetenskapligt och pedagogiskt. Det ligger i linje med de beslut som SULF:s kongress tagit om att alla meriteringsanställningar ska ge rätt till prövning för tillsvidareanställning och att undervisningen måste uppvärderas.

Utredningen menar att det normalt sett räcker med fyra år men att det för vissa forskningsområden, till exempel medicin, naturvetenskap och teknik kan behövas längre tid. SULF menar dock att tiden för anställningen bör vara högst fyra år. Medianåldern bland doktorsexaminerade är 34 år. Eftersom en meriteringsanställning ofta påbörjas efter flera år av andra visstidsanställningar efter doktorsexamen riskerar en utökning av tiden till sex år att skapa orimligt långa kedjor av visstider. Om den nya meriteringsanställningen blir begränsad till fyra år kommer det ändå att innebära att den biträdande lektorn i ett statistiskt normalfall är en bit över 40 år innan hen får en tillsvidareanställning som lektor. Det måste anses vara ett starkt argument för att inte ytterligare förlänga tiden, särskilt om vi ställer det i relation till risken för att begåvade personer har andra jobbmöjligheter att välja bland. Av samma skäl tillstyrker SULF utredarens förslag om att minska tiden från sju år till fem år efter doktorsexamen.

Som utredningens förslag är formulerat ska den som söker ett biträdande lektorat ha avlagt doktorsexamen före ansökningstidens utgång. SULF anser att det vore bättre att ha ett krav på examen vid tillträde till anställningen, istället för vid ansökningstidens utgång. Då skulle man slippa glapp och också kunna förhindra att unga begåvade forskare försvinner bort från universiteten. Det är också viktigt att snabba på ansökningsprocessen så att inte väntetiderna hinner bli så långa att forskaren hinner få ett annat jobb.

Utredningen föreslår att regeringens ska sätta som mål att antalet meriterings-anställningar ska öka med 50 procent. SULF har tidigare (Siffrorna som saknas: SULF:s skuggrapport om tidsbegränsade anställningar i akademin 2014) krävt att tillräckligt många personer måste anställas på dessa meriteringsanställningar så att Sverige får en livskraftig framtida forskning och högre utbildning. SULF har också lyft problemet är att lärosätena istället för att skapa tydliga karriärspår väljer att anställa lösa forskare, vilket är samma analys som utredningen gör. Vi ser också en fara i att vissa lärosäten väljer att anställa biträdande lektorer istället för ordinarie lektorer, vilket inte kan sägas vara syftet med utredningens förslag. Det är viktigt att det är just den stora massan av forskare som nu ligger utanför kollegiet som istället får en läraranställning enligt förordningen. Då kommer de också att kunna vara valbara till kollegiala organ och omfattas av lärarundantaget.

SULF välkomnar att utredaren betonar att jämställdheten ska följas upp. Men frågan är om det räcker? Det också viktigt att lärosäten föreskrivs att åtgärda eventuella skevheter som uppstår. Lärosätena har fått ett särskilt uppdrag från regeringen om att jämställdhetsintegrera all sin verksamhet, och SULF vill betona att det inte minst gäller rekryteringen och arbetsvillkoren för biträdande lektorer .

Visstidsanställningar
Forskarkarriärutredningen föreslår att balansen mellan antalet forskaranställningar och läraranställningar behöver ändras genom att fler forskare anställs med grund i högskoleförordningen istället för i allmän visstidsanställning. Utredningen föreslår också att UKÄ får i uppdrag att årligen göra en statistisk uppföljning av lärosätenas användning av visstidsanställning och i vilken omfattning flera tidsbegränsade anställningar följer på varandra. Uppföljningen ska göras på såväl nationell nivå som på lärosätesnivå samt även omfatta förekomsten av uppsägningar av tillsvidareanställd personal.

SULF:s kommentarer:
SULF välkomnar förslaget att göra om forskaranställningar till förordningsreglerade läraranställningar. Detta sagt är utredningen ändå inte svaret på alla frågor när det gäller tidsbegränsade anställningar. Framför allt gäller det om det föreslagna karriärspåret bara kommer att gälla de allra bästa framtida spetsforskarna. Men ett lärosäte måste på samma sätt som en förbundskapten i fotboll bemanna hela laget. Det behövs vetenskapligt aktiva universitetslärare som kanske inte är spetsforskare men som är specialister inom vissa delar av undervisningen, eller helt enkelt är goda forskare och lärare. Dessutom måste det, som SULF har påpekat sedan åtminstone den förra karriärutredningen, vara självklart att en forskarutbildning inte alltid ska leda till en anställning i akademin. Det ska inte gå att som arbetsgivare utnyttja att det finns ett antal människor som går mellan korttidsanställningar i hopp om att så småningom få en möjlighet att stanna i akademin.

En omvandling av forskaranställningar till läraranställningar är också viktigt ur ett studentperspektiv eftersom det bara är den som är anställd som lärare som har rätt att examinera.

Som ett led i att minska antalet visstidsanställningar i högskolan välkomnar SULF förslaget att UKÄ nu tydligt ska få i uppdrag att följa upp lärosätena när det gäller användning av visstider. Det skulle betyda att SULF slipper lägga pengar och tid på att köpa och bearbeta statistik från SCB.

Lärosätena har ett ansvar för att skapa kontinuitet i forskningen. SULF menar därför att det är viktigt att uppföljningen också ska gälla uppsägningar av tillsvidareanställd personal. Om det görs på ett bra sätt kommer vi att kunna få en bild av hur vanligt det är att forskare, så att säga får en anställning i ena handen och en uppsägning i den andra. En tillsvidareanställning som den anställda vet kommer att sägas upp är per definition en osäker anställning. Även om det är bättre (än visstid) att få en tillsvidareanställning som forskare och sedan bli uppsagd kan den knappast sägas vara en trygg anställning och den praxisen riskerar att göra forskaryrket mindre attraktivt och kvaliteten i forskningen sämre.

Bättre villkor för doktorander
Forskarkarriärutredningen föreslår att utbildningsbidraget för doktorander ska tas bort helt från och med den 1 juli 2017. Den föreslår också att doktorander med stipendier ska anställas senast när det enligt deras individuella studieplan återstår en utbildningstid som motsvarar tre års studier på heltid till doktorsexamen eller konstnärlig doktorsexamen. Doktorander med stipendium behöver dock inte anställas om de beviljas ett stipendium inom ramen för ett av EU finansierat program där stipendier utgör en vedertagen finansieringsform och antagande högskola har insyn i stipendievillkoren. Utredningen föreslår också rätt till ersättning för förlängd studietid vid sjukdom eller föräldraledighet för doktorander med Kammarkollegiets försäkring.

SULF:s kommentarer:
SULF tillstyrker förslaget om att ta bort utbildningsbidraget för doktorander även om det är att slå in en öppen dörr eftersom alla lärosäten ändå beslutat att inte använda det.

Utredningens intention om att på sikt fasa ut stipendier som studiefinansiering är god, men det räcker inte. Även om det är en bra riktning att tydligt begränsa användningen av stipendier borde utredningen ha gått hela vägen att föreslå förbud mot att använda stipendier som ersättning för arbete. Det skulle också underlätta bekämpningen av användning av stipendier som ersättning för arbete på postdoktornivån, även om det inte fanns med i utredningens direktiv. Användningen av postdoktorsstipendier är ett problem som snarast behöver ses över och åtgärdas. Som läget är idag har vi ingen överblick över hur utbrett det är men det finns en risk att stipendieproblematiken flyttar över från doktorandnivån till postdoktornivån. Här behövs bland annat en översyn av skattelagstiftningen.

SULF menar att det är självklart att statliga myndigheter inte kan ha personer som arbetar där utan att vara anställda. Det skapar förutom ojämlikhet en rad problem med arbetsgivaransvar, skatter, försäkringar och sociala skyddsnät. Därför menar SULF att stipendier som ersättning för arbete ska förbjudas och att det även ska gälla de av utredningen uppräknade undantagen. I de fall en doktorand har ett stipendium med sig in i forskarutbildningen kan lärosätet ta emot stipendiet och omvandla det till lön och anställning. Räcker stipendiet inte till för att finansiera lön enligt de kollektivavtal som gäller får lärosätet gå in och medfinansiera. Detta görs också på flera lärosäten. Om det skulle finnas juridiska hinder mot att omvandla alla stipendier till lön enligt denna modell bör lagstiftningen snarast ses över.

Utredningen föreslår förbättringar i Kammarkollegiets försäkringar för doktorander med stipendier. Det är naturligtvis bra även om SULF som sagt inte vill behålla möjligheten att finansiera en forskarutbildning med stipendier. SULF tycker också att man bör ge Chalmers och Högskolan Jönköping och även andra icke-statliga lärosäten möjlighet att teckna försäkring hos Kammarkollegiet för de doktorander som har stipendium. Dessa lyder ju inte under Högskoleförordningen och kan därför inte tvingas följa där inskrivna regler om finansiering.

Utöver utredningens förslag för att förbättra villkoren för doktorander menar SULF att frågan om uppehållstillstånd också behöver tas upp. SULF välkomnar den ändring av utlänningslagen som genomfördes den 1 juli 2014 och som ger möjlighet för doktorander att efter fyra år i Sverige ansöka om permanent uppehållstillstånd. Vi har dock noterat att det finns ett problem med nuvarande reglering då den tar sikte på att man ska ha haft uppehållstillstånd för forskarstudier i minst fyra år. Det är relativt vanligt att man påbörjar sin forskarutbildning efter att genomfört hela eller delar av sin grundutbildning i Sverige och att man då inledningsvis har kvar tid på ett uppehållstillstånd för sådana studier. Först när det förlängs ges det för forskarstudier. För det fall man inte hinner få ihop minst fyra år med den senare formen av tillstånd kommer man inte kunna få permanent uppehållstillstånd. Mot bakgrund av syftet med lagändringar finns ingen anledning att göra åtskillnad på grund av vilket uppehållstillstånd man haft. Man borde därför koppla detta till datum för antagning till forskarutbildningen istället.

Ett annat problem är att uppehållstillstånd för forskarstudier bara ges för ett är i taget och det skapar problem för såväl individen, deras familjemedlemmar och för lärosätena. Det blir svårt att resa utomlands för till exempel konferenser och mycket tid måste läggas på att ordna tillstånd istället för på arbetet. Detta är inte minst extra tydligt nu med tanke på den arbetsbelastning som Migrationsverket har på grund av flyktingsituationen. Därför bör uppehållstillstånd för forskarstudier redan från början ges för hela den förväntade studietiden.

Avslutningsvis finns problem vid ansökan om medborgarskap som kopplade till den fråga som man enligt uppgift fortfarande får om när man förväntas lämna Sverige. Den som då svarar så i tron att det är ett krav att lämna landet riskerar få en kommande ansökan om medborgarskap avslagen. Detta är ett problem som bör adresseras av lagstiftaren på lämpligt sätt.

Ökad mobilitet
Utredningen anser att systemet med en enhetlig meriteringsanställning kommer att ge positiva effekter på mobiliteten och föreslår dessutom en årlig statistisk uppföljning av mobiliteten. UKÄ har beslutat att från och med 2016 ge SCB i uppdrag att inkludera ett antal frågor om internationell rörlighet i SCB:s undersökning FoU inom universitet och högskolor.

Utredningen menar att mobilitet ska utgöra en merit vid alla forskar- och läraranställningar och i synnerhet i fråga om biträdande lektor.

SULF:s kommentarer:
SULF delar utredningens bedömning om att ett ny meriteringsanställning kommer att ge positiva effekter på mobiliteten. Fler tillsvidareanställningar och fler meriterings-anställningar i form av biträdande lektorat med rätt till prövning för tillsvidareanställning har potential att leda till mer långsiktiga samarbeten och utbyten. Förutsatt att alla biträdande lektorat utlyses i god ordning kan det nya systemet bidra till att anställningar blir mer attraktiva, både för svenska och för utländska forskare. En ökad samstämmighet med internationella karriärvägar gör det också lättare att få fler kvalificerade sökanden.

Även om SULF stödjer utredningens uppfattning att mobilitet ska vara meriterande är det viktigt ur ett fackligt perspektiv att säkerställa att mobila forskare inte ”straffas” genom lägre intjänad pension eller sämre trygghetssystem. Att lärosätena tar ansvar för att skapa en balans mellan arbete och övriga delar av livet är viktigt för att skapa attraktiva tjänster som de bäst lämpade vill ha.

De som disputerar är i genomsnitt 34 år gamla, vilket är en ålder som sammanfaller med familjebildning Det gäller därför att inte bygga system som hindrar unga forskare med små barn från att göra en akademisk karriär.

SULF anser att fysisk mobilitet under längre perioder visserligen ska vara meriterande men inte ett ”hårt” krav för befordran. Det finns idag andra sätt att delta i internationella nätverk, som till exempel kortare och upprepade vistelser eller ”mobilitetsluckor”, eller ”internationalisation at home” i form av att till exempel bjuda in kollegor från andra länder eller möten och konferenser med teknikens hjälp (så kallade webinars). Eftersom vi vet att kvinnor generellt stannar utomlands under kortare perioder än män, och det är rimligt att anta att detta hänger samman med ett större familjeansvar, är det viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv att erkänna andra typer av internationellt deltagande än de traditionella långa utomlandsvistelserna.

Den som reser ut kommer också i många fall att publicera lite mindre än den som stannar hemma och halkar då lätt efter, även om kompetensen stärkts. Akademin behöver bli bättre på att värdera kunskaper av en annan art än rent inomakademiska.

Med detta sagt tillstyrker SULF utredningens förslag om att göra en årlig statistisk uppföljning av mobiliteten och anser att liksom utredningen att det är viktigt att lärosätena premierar möjligheter till mobilitet inom anställningen.

Jämställdhetskonsekvensanalys
Utredningen menar att förslagen i betänkandet kommer att utjämna skillnader mellan kvinnor och män under utbildning på forskarnivå och vid anställning som biträdande lektor. Tydliga och transparenta processer och utlysningar av anställningar är viktiga faktorer eftersom vi vet att kvinnor missgynnas om detta brister.

I SULF:s inspel till forskningspropositionen skrev vi att tydliga kriterier och öppna utlysningar har visat sig gynna jämställdhet och minska risken för nepotism.

I Sverige är bara en fjärdedel av professorerna kvinnor, med stora variationer mellan ämnesområden. En absolut förutsättning för att bli professor är att du får tid att meritera dig forskningsmässigt. Därför måste biträdande lektorat skapas också inom områden där det finns många kvinnor. Idag är de mest vanliga inom områden med många män.

Bland doktorander är en högre andel kvinnor än män sjukskrivna på grund av ohälsa relaterad till den psykosociala arbetsmiljön. Med en tryggad anställning oavsett kön säkras också möjligheten till en jämställd föräldraledighet. Av de tillresta doktoranderna finns idag få kvinnor. Med bättre och tryggare villkor skulle de kunna bli fler.

När det gäller mobilitet är det viktigt att komma ihåg att disputation ofta sammanfaller med familjebildning. Det får förmodligen större konsekvenser för kvinnor än för män av skäl nämnda ovan. Därför anser SULF att det är viktigt att även andra former av internationellt utbyte än längre bortavaro erkänns vara meriterande. Ett hårt krav på mobilitet i form av internationell vistelse riskerar att försvåra lärosätenas uppdrag att jämställdhetsintegrera all sin verksamhet.

För Sveriges universitetslärare och forskare

Mats Ericson      Karin Åmossa
Ordförande       Chefsutredare