Lisa Salmonsson

“För sitt engagemang i me too-rörelsen.”

Grattis du har utsetts till högskolehjälte, hur känns det?

Jätteroligt! Jag tror att man måste fira små steg och för mig personligen är det jättekul att få bekräftat att man gjort något bra. Jag gjorde det lilla med att starta upp Facebook-gruppen #akademiuppropet, allt innehåll skapades tillsammans. En kollektiv handling som jag är väldigt glad och stolt över att ha varit med om. Nu är jag avdelningschef och är verkligen ödmjuk inför svårigheterna, dels att få folk att berätta och sedan att chefen har rätt verktyg så att det tas om hand om och hamnar rätt.

Varför är det viktigt att lyfta hjältar inom högskolan?

På ett sätt kanske vi inte behöver så mycket upplyftande av individer eftersom högskolan är så hierarkisk som den är, men frågan är viktig. Och vi är för dåliga på att höja upp och lyfta saker som kanske inte direkt handlar om det akademiska. Det som handlar om drägliga arbetsvillkor och annat hyllas inte så det är viktigt att lyfta de andra delarna.

Hur har du bidragit/hur vill du bidra till att skapa förändring inom högskolevärlden?

Jag tänker att jag gör det i min roll som avdelningschef, till exempel när det handlar om att skapa goda arbetsmiljöer och lösa saker i grupp. Jag sökte mig till chefsskapet eftersom jag inser hur viktigt det är, att vara chef är en möjlighet att påverka. Det är viktigt att våga säga ifrån och stärka medarbetarna att göra detsamma. Det är också en hel del murar som behöver rivas ned, till exempel när det gäller vilka som blir professorer. Det är fortfarande stor skillnad när det gäller män och kvinnor.

Men det är en utmaning att vara chef inom akademin. Ofta är chefsskapet ett uppdrag och sedan går man tillbaka och blir medarbetare. Därför är det viktigt att man är medveten om vilken stol man sitter på och vilken roll man har.