Akademisk frihet är så mycket mer än cancelkultur
Just nu pågår många diskussioner om akademisk frihet i media. Och diskussionerna har alltmer blivit fokuserade på politisk påverkan på universiteten eller enskilda forskare och lärare. Det är den amerikanska debatten om ”woke” och den svenska utbildningsministerns uttalanden om ”cancelkultur”.
Men det rör sig om så mycket mer. Det handlar om akademisk frihet i bred bemärkelse. Den nyligen publicerade årliga demokratirapporten från V-dem vid Göteborgs universitet visar att de framgångar för demokratisk utveckling som skett i världen under de senaste 35 åren har raderats ut, att de mest drastiska förändringarna har skett under de senaste tio åren.
I dag lever 72 procent av världens befolkning, 5,7 miljarder människor, i autokratier. Eftersom demokrati är en förutsättning för akademisk frihet, precis som akademisk frihet är en förutsättning för demokratin, är det här ett gigantiskt problem för den fria kunskapsbildningen.
Samtidigt har Universitetskanslersämbetet (UKÄ) fått ett uppdrag från regeringen att göra fallstudier om och sammanställa lärosätenas arbete med att främja och värna akademisk frihet. Begreppet cancelkultur nämns inte i myndighetens regleringsbrev men i regeringens pressmeddelande står att frågan om akademisk frihet har aktualiserats under debatten om förekomsten av cancelkultur på svenska lärosäten.
Att UKÄ fått i uppdrag att titta på hur högskolelagens skrivning om att främja och värna den akademiska friheten efterlevs på lärosätena är bra.
Däremot är problemen som följer av bristande akademisk frihet i både Sverige och andra delar av världen betydligt större. Vi ser att de stora problemen handlar om statsmakternas, inte lärosätenas, påverkan på lärares och forskares möjlighet att utöva sin akademiska frihet. Det är politikerna som främst hotar den akademiska friheten, att de klåfingrigt vill bestämma vad som är ”rätt” och ”bra” forskning och utbildning.
SULF:s stora oro handlar inte om begränsade förekomster som cancelkultur eller spionage. Den handlar om hot mot demokratin. Den hotade akademiska friheten handlar om politikers påverkan, men också om dåliga arbetsvillkor och osäkra anställningar. Det gäller både de många tidsbegränsade anställningarna i början av karriären, och att även tillsvidareanställningar i praktiken är osäkra. När pengarna tar slut, tar anställningen också slut. Osäkerheten och otryggheten i akademin är så stora att de effektivt förhindrar lärares och forskares möjligheter att utöva sin akademiska frihet i praktiken.
Just akademisk frihet är en förutsättning för en god samhällsutveckling. Historien har lärt oss att ny kunskap och nya rön kommer när forskare får följa sina egna idéer, tankar och mål. I begreppet akademisk frihet ligger bland annat möjligheten för alla forskare att fritt välja problemområde, metod och att publicera varhelst de vill. Akademisk frihet är nödvändig för demokratin eftersom den möjliggör en öppen och kritisk diskussion.
Forskning och undervisning som är fria från religiös, politisk eller ekonomisk påverkan bidrar också till att öka allmänhetens förståelse för komplexa frågor och ger dem den kunskap som behövs för att fatta informerade beslut i demokratiska processer. Men för att ha en fungerande akademisk frihet, inte bara en papperstiger, behövs det säkerhet och trygghet för lärarna och forskarna.
Det är därför viktigt att demokratifrågan och de osäkra anställningarna i akademin får utrymme, inte bara den begränsade debatten om cancelkultur och spionage. Glöm inte att de personer som är samhällets kunskapsförmedlare behöver schysta villkor. Dagens system med osäkra anställningar är ett reellt hinder för att akademisk frihet ska kunna utövas i praktiken.
Sanna Wolk
Ordförande för SULF
Ledaren publicerades i Universitetsläraren 2/2023