Akademisk frihet och stärkt kollegialitet måste få ta tid
I skrivande stund väntar vi fortfarande på att få läsa hela betänkandet från Styr- och resursutredningen, Strut. Men eftersom utredningen har varit föredömligt transparent under resans gång känns det ändå som att det går att både prisa det som vi gillar och utdela några varningens ord.
SULF har under lång tid drivit frågan om ökade basanslag för forskning. Vi välkomnar därför utredningens förslag till regeringen om att vidta åtgärder för att öka basanslagens andel av den statliga forskningsfinansieringen. Detta är en särskilt viktig förutsättning för att komma till rätta med de många osäkra anställningarna inom akademin. Ökade basanslag ger inte i sig bättre anställningsvillkor och fler tillsvidareanställningar men måste ändå ses som en viktig förutsättning. Att omfördela pengar från forskningsråden känns som en rimlig lösning utifrån förutsättningarna.
SULF har också under lång tid drivit frågor om ökad akademisk frihet, stärkt kollegialitet, ökad långsiktighet och förutsägbarhet i tilldelningen av resurser. Detta är förslag som nu kommer att läggas i en statlig utredning. Att Strut också tänker lägga förslag om ett starkare lagskydd för utbildningens frihet, en återreglering av det kollegiala inflytandet och att lärares arbetsuppgifter ska innehålla både utbildning och forskning är utomordentligt bra. I tider när den akademiska friheten är hotad på många håll i vår omvärld vore det fantastiskt om Sverige kunde ta en annan riktning och skapa en fri akademi som kan ge oss forskning och högre utbildning som på allvar kan bidra till en hållbar framtid.
En stark begränsning för att Strut ska kunna göra verklig skillnad ligger i direktiven. Utredningen får inte lägga några förslag som ökar kostnaderna.
Ta till exempel frågan om kollegialitet. Tid kostar, som bekant, pengar. För att kollegiala organ ska kunna fungera som det är tänkt, och vara en garant för kvalitet i forskning och utbildning, krävs tid att delta för universitetslärare och forskare. Kollegialt sammansatta organ med ansvar för utbildnings- och forskningsfrågor ska finnas på alla lärosäten och ha en sammansättning där alla lärarkategorier, inklusive adjunkter, är både röstberättigade och valbara.
Tillräcklig tid för kollegiala uppdrag eller sakkunniguppdrag är en absolut förutsättning för både akademisk frihet och kollegialitet – det som utredare Pam Fredman kallar akademiska kärnvärden. Men risken finns att forskare och lärare har för lite tid och för otrygga anställningar för att delta fullt ut.
Eller ta frågan om utbildningskvalitet. Utredningen skriver i en tidigare bilaga att ”det finns goda argument för att ökade resurser skulle behövas för att säkerställa kvaliteten i den högre utbildningen”, något som SULF har pekat på i rapporten Systemfel i kunskapsfabriken. Ändå kan utredningen inte lämna några förslag i den riktningen. En brist i direktiven till utredningen gör alltså att frågan om produktivitetsavdraget och urholkningen inte finns med. Det gör att problemet kommer att hänga med in i nästa system, oavsett hur det kommer att utformas.
Konsekvenserna av uteblivna resursförstärkningar blir att studenterna även fortsatt får alltför lite tid med sina lärare och att lärare inte får tid att utveckla undervisningen tillsammans med kollegor, på det sätt det ska göras i ett kollegialt starkt system.
SULF har under flera års tid sett hur alltmer makt koncentreras till lärosätenas ledningar på lärares och forskares bekostnad. Vi vill därför höja ett varningens finger för att rektors makt kan komma att öka om inte de kollegiala organen stärks. Och inte bara på papperet. I värsta fall kan det skapa en ”jultomteeffekt” där rektor delar ut pengar till höger och vänster utan att besluten har beretts i kollegiala organ.
Vi tror nu inte att det är utredarens avsikt att stärka rektors makt utan att hon menar allvar med att professionens inflytande över forskning och utbildning måste stärkas.
SULF välkomnar därför starkt alla förslag som kan öka lärares och forskares autonomi och vill uppmana regeringen att skjuta till de ekonomiska resurser som saknas för att de förslag som skulle bidra till det ska bli verklighet.
Håkan Lindkvist
2:e vice ordförande för SULF