Sök efter:

Remissvar: Anmälningsskyldighet vid utstationering samt förtydligande avseende missbruk av visstidsanställningar

Enligt SULFs uppfattning är den reglering som nu föreslås inte alls tillräcklig för att komma tillrätta med det missbruk som fortfarande förekommer inom universitets- och högskolesektorn. Regleringen bör, enligt SULFs uppfattning, vara sådan att förfarandet med att stapla anställningar på varandra inte kan användas för att komma runt huvudregeln i LAS, nämligen tillsvidareanställning.

Remissvar

Remissvar R:70.11 Anmälningsskyldighet vid utstationering samt förtydligande avseende missbruk av visstidsanställningar (Ds 2011:22)

Sveriges universitetslärarförbund har beretts tillfälle att yttra sig över angivna remiss och får anföra följande.

I skrivelsen föreslår regeringen en komplettering av 4 § lagen om anställningsskydd. Motivet till förändringen är att det befintliga regelverket enligt regeringen ger ett tillräckligt skydd för missbruk av visstidsanställningar men att det finns skäl att förtydliga reglernas innehåll. Enligt regeringen finns det inte några indikationer på att det förekommer missbruk genom att visstidsanställningar staplas på varandra.

SULF vill framföra följande. Inom universitets- och högskolesektorn är systemet med tidsbegränsade anställningar vanligen förekommande. Arbetsgivaren lägger ner stora ansträngningar på att hitta på så många och långa tidsbegränsade anställningar som möjligt.

Av senaste statistiken från SCB framgår att av den forskande och undervisande personalen på universitet och högskolor så hade under år 2010 hela 35 procent en tidsbegränsad anställning. Av männen hade 32 procent en tidsbegränsad anställning och av kvinnorna 39 procent. I dessa siffror är inte doktorander medräknade.

Noteras skall dock att dessa siffror hänför sig till den reglering av anställningar som fanns i den Högskoleförordning som upphörde att gälla med utgången av 2010. Vidare kan noteras att i dessa siffror ingår anställningar där tidsbegränsad anställning kan vara motiverat. Det är ändå tydligt att det inom universitets- och högskolesektorn finns ett omfattande bruk av visstidsanställningar som ej är motiverat av verksamhetens krav.

SULF avgav en motion till Sacokongressen 2009 benämnd Spärr för tidsbegränsade anställningar. Motionen bifogas. I motionen utvecklar förbundet sin argumentation för att en spärr för tidsbegränsade anställningar bör införas. Även om vissa förhållanden har ändrats främst genom den nya Högskoleförordningen kvarstår behovet av en spärr.

Enligt SULFs uppfattning är den reglering som nu föreslås inte alls tillräcklig för att komma tillrätta med det missbruk som fortfarande förekommer inom universitets- och högskolesektorn. Regleringen bör, enligt SULFs uppfattning, vara sådan att förfarandet med att stapla anställningar på varandra inte kan användas för att komma runt huvudregeln i LAS, nämligen tillsvidareanställning.

Detta kan ske genom att antingen införa en högsta tidsgräns för användning av samtliga tidsbegränsade anställningar enligt LAS, eller att förbjuda möjligheten att en typ av tidsbegränsad anställning kan följa på en annan. Om en arbetsgivare först anställer en arbetstagare som vikarie för att efter två år, innan anställningen kan övergå till en tillsvidareanställning, anställa samma arbetstagare på en allmän visstidsanställning, är det enligt förbundets uppfattning en så lång anställningstid att det borde motivera att anställningen åtminstone efter två år antingen upphör eller övergår i en tillsvidareanställning. Det skall alltså inte vara möjligt att fortsätta en tidsbegränsad anställning med en annan på motsvarande arbetsuppgifter om den totala tiden överstiger två år. I sådant fall föreligger ett behov av arbetstagarens arbete under så lång tid att det motiverar att anställningen skall vara en tillsvidareanställning.

SULF anser således att föreslagen lydelse i 4 § LAS skall tas bort och ersättas antingen med en spärr tidsmässigt eller ett förbud att stapla olika tidsbegränsade anställningar på varandra för motsvarande arbetsuppgifter. Ett sådant förbud skulle i stor utsträckning kunna hindra det missbruk som idag finns inom universitets- och högskolesektorn samt även befrämja jämställdheten inom sektorn då det enligt tillgänglig statistik är främst kvinnor som har tidsbegränsade anställningar.

Förbundet gör även bedömningen att den föreslagna lydelsen i 4 § LAS inte är tillräcklig för att tillgodose kommissionens krav på förändring i LAS. Åtminstone inom universitets- och högskoleområdet är, som visats ovan, användningen av tidsbegränsade anställningar omfattande liksom systemet att stapla tidsbegränsade anställningar på varandra.

Sveriges universitetslärarförbund

Fler nyheter